Europa 8–8 USA
BRÄNNHET
Maja Stark och Linn Grant
Ballesteros och Olazabal, Davies och Nicholas, Sörenstam och Moodie. Och nu Grant och Stark.
Svenskorna har varit Solheim Cups största utropstecken. De har sänkt långa järnslag, bunkerslag, chippar och puttar. Och hela tiden har de signalerat samma sak till sina amerikanska motståndare: Vi kommer aldrig att vika ner oss. Slår vi ett dåligt slag kommer vi att studsa tillbaka.
Tre matcher har bjudit på stor svensk uppvisning. Oavsett om båda skulle förlora sina singelmatcher på söndagen har de redan stått för en historisk insats i Solheim Cup.
Tre matcher tillsammans. Tre segrar. Tre poäng till Europa.
GLÖDHET
Bernardus Golf
Den här värdbanan behöver inte skämmas för sig. Hålen bjuder på rolig variation, flaggplaceringarna är intressanta och det finns chans till birdie i stort sett överallt – samtidigt som bogey och värre hela tiden är i spel.
Matchspel behöver inte bara spelare som matchar varandra. Det krävs också en bana som utmanar dem och skapar möjligheter till stora svängningar i matcherna.
Här har Bernardus levererat.
Singelmatcherna
Det här kommer att bli en rysare.
När lagen går in i söndagen med samma poäng kommer alla 24 spelare att göra det med samma inställning: Jag måste vinna min match.
Det låter självklart, men är en viktig skillnad mot när ett lag har en stor ledning. Då finns alltid risken att spelare i det ledande laget börjar tänka: Jag ska inte förlora min match.
Det är en helt annan sak.
Och det gäller inte bara spelarna längst fram i uppställningen. Ingen av de på pappret svagare spelarna kan luta sig tillbaka och tänka att lagets stjärnor kommer att fixa det här åt oss. Alla behöver bidra. Alla kan bli den som avgör.
Nu finns ingen stor ledning att bevaka, inget resultat att försöka försvara och väldigt lite utrymme för försiktighet. Båda lagen behöver poäng och varje spelare vet att den egna matchen kan bli avgörande.
Det borde betyda offensiv golf, fler risker och spelare som faktiskt försöker vinna hål i stället för att undvika att förlora dem.
Precis så vill vi ha en Solheim Cup-söndag.
– Vi är taggade inför morgondagen och jag vet att tjejerna är redo, säger Europas kapten Anna Nordqvist.
VARM
Anna Nordqvist
Kaptenen har valt att hålla sina toppspelare Charley Hull och Lottie Woad varma. Duon är de enda i Europa som har spelat samtliga fyra matcher. De har förlorat tre och delat en.
Såklart inte den utdelning som Nordqvist, Europa, Hull, Woad eller vi hoppades på.
Men jag tycker ändå att Nordqvist har tänkt rätt när hon fortsatt spela dem. Spelarna runt omkring, inte minst Grant och Stark, har förmodligen också gjort hennes val enklare. Tack vare deras fina spel har Nordqvist helt enkelt ”haft råd” att försöka få igång Hull och Woad.
Kritiken mot att fortsätta spela dem påminner lite om de absurda diskussionerna om att bänka Zlatan i landslaget, sätta in Kim Källström istället för Anders Svensson eller hitta en annan landslagsmålvakt än Andreas Isaksson… tack och lov påverkades inte Lars Lagerbäck av den allmänna opinionen när det begav sig.
När de bästa spelarna inte levererar eller ”passar in” är det enkelt att kräva förändring. Men ibland är det också ganska enkelt: dina bästa spelare ska spela så länge de vill spela. Framför allt när du vet vilken nivå de kan nå om det skulle lossna.
Att stå på 8–8 inför singlarna utan att ens egna toppspelare har presterat är ett bra facit för vilken kapten som helst. Angela Stanfords lag är bättre på pappret och hennes toppspelare har levererat betydligt bättre – ändå är USA bara lika med ett Europa där några av de största namnen ännu inte fått spelet att stämma… fast Stanford hade nog inte räknat med att Grant och Stark skulle vara så starka.
LJUMMEN
Carlota Ciganda
Spelet är stundtals glödhett och spanjorskan har stått för stor dramatik och härliga känslor.
Men.
Ibland går det alldeles för långsamt. Och även om det kan vara lite underhållande att vänta länge på att få se slag från ovanliga lägen tar vissa korta puttar alldeles för lång tid.
ISKALL
Charley Hulls puttning
Europas bästa spelare på pappret har haft två tuffa dagar och fyra tuffa matcher. En halv poäng har hon bidragit med och det främsta problemet har varit puttningen.
Engelskan har helt enkelt inte lyckats få i tillräckligt många puttar – och det är vad som krävs i en match som Solheim Cup.
Till Hulls försvar har hon och Lottie Woad, som spelat samtliga fyra matcher tillsammans, mött amerikanskor som gjort just det Hull misslyckats med: satt de viktiga puttarna i avgörande lägen.
