Madelene Sagström, 32, vann T-Mobile Match Play på Shadow Creek i Las Vegas – hennes andra LPGA-seger i karriären. Hon vann finalen mot amerikanskan Lauren Coughlin med ett upp. Det blev sju matchvinster under en omtumlande och utmattande vecka som började i onsdags. Mot slutet var hon rejält trött, och på den efterföljande presskonferensen hade Sagström ännu inte hunnit smälta segern.
– Det kommer nog kännas väldigt belönande så småningom. Just nu är jag bara väldigt trött. Men det har varit så hårt arbete under så lång tid. Det visar verkligen hur svårt det är att vinna här ute. Alla är så bra. Det är helt otroligt. Men det känns fantastiskt. Jag hade nästan glömt hur det känns, och idag var det verkligen så att man inte kunde slappna av eller känna sig säker någon gång. Även när jag stod där och Lauren hade sin sista putt tänkte jag bara att jag måste vara beredd på att hon sätter den. Jag förväntade mig att hon skulle sätta den och att vi skulle gå till särspel, sa Sagström.
Formen och resultaten inför tävlingen såg inte lovande ut, men Sagström har trott mer på sig själv i år jämfört med i fjol – och matchspelsformatet gav henne en extra trygghet. Ett misstag betyder bara ett förlorat hål, inte hela tävlingen.
– Jag kände mig väldigt trygg med mitt spel den här veckan. Jag litade verkligen på det jobb jag har gjort under åren. Idag, till och med förra veckan, även om jag missade kvalgränsen med ett slag, kände jag att jag gör så mycket bra saker. Så om jag bara fortsätter att komma ur min egen väg och slutar oroa mig för resultatet när jag står över bollen… Det är så lätt att tänka ”träffa inte vänster” eller ”träffa inte höger”, men jag stod mestadels över bollen den här veckan och tänkte: okej, det där är mitt mål, känn vad du känner, och bara slå. Jag vet att det finns där, och att det är bra. Jag tror att matchspel befriade mig lite i det avseendet. Även om jag slog ett dåligt slag visste jag att jag bara kunde förlora ett hål. Jag var väldigt positiv den här veckan.
I finalen tog Sagström kommandot direkt och var hela fyra upp efter sex hål. Sen vände det, och Coughlin tog in försprånget. Amerikanskan gick till och med upp i ledning på det tolfte hålet. Då vaknade Sagström – efter svensk hålvinst på 13 var spelarna lika igen. Sagström vann sedan hål 16, och på 17:e stod hon för en perfekt chipp från svårt läge – slaget som hon själv tycker avgjorde matchen. Spelarna delade hål 17 och 18, och Sagström var väldigt nöjd med slaget på 17.
– Absolut perfekt. Jag tittade på Shane, min caddie, och sa: jag vill inte göra det här. Och han sa: jag tror inte du har något val. Och jag sa: nej, sant… okej, det är dags. Det var ett sånt där ögonblick där jag bara kände att jag inte hade något val, så det var bara att köra. Bollen låg djupt i gräset och kom ut perfekt. Jag hade inte kunnat göra det bättre… men sätt mig inte där igen. Jag vill inte göra det en gång till.
Sagströms första LPGA-seger kom 2020 i Gainbridge LPGA at Boca Rio. Den andra – fem år senare – betyder mycket för 32-åringen, som tvivlat på sig själv genom åren.
– Förra veckan tänkte jag: kommer jag någonsin spela bra golf igen? Som proffsgolfare är det ett väldigt givande jobb när det går bra, men extremt tufft när det går dåligt. Jag har ifrågasatt mig själv många gånger i karriären. Är jag tillräckligt bra? Kan jag tävla mot de bästa? Jag har alltid haft ambitionen, men man vet aldrig riktigt. Det är svårt att tro på sig själv ibland. Jag känner mig lite som (Viktor) Hovland den här veckan – han kom tillbaka efter tre missade kvalgränser (norrmannen vann Valspar Championship i mars). Jag har också haft en tuff start på året, och det här bara… det kom inte från ingenstans för mig, men om man tittar på resultaten så ser det ut så. Det är en tuff sport som håller en ödmjuk – men det är också lätt att vara hård mot sig själv.
