CHARLOTTE, NORTH CAROLINA Tisdagen startar med ett puttningspass ihop med coachen Hans Larsson, sedan får närspelet sitt runt övningsgreenen nedanför rangen. Slutligen ställs Åbergs Foresight GC Quad upp vid en ledig plats på rangens grästee där de växlar över till det långa spelet.
En vanlig träningsdag under en majorvecka, som tolv månader bakåt i tiden innebar en något mer krävande utmaning för världssexan. Fjolårets debut i PGA Championship stannade också vid en missad kvalgräns samtidigt som problemen med den vänstra menisken började bli alltmer kännbara.
– Jämfört med fjolåret, är det som jag gillar allra mest att jag känner att jag kan köra för fullt och träna och spela hur mycket jag vill utan några begränsningar, säger Ludvig Åberg till Svensk Golf när puttinggreenen lämnas.
Quail Hollow Club är fortfarande obruten mark för honom tävlingsmässigt. Han klämde dock in en första rond på banan under helgen som föregick signaturtävlingen i Philadelphia. Det var 18 hål som lämnade klar mersmak inför årets andra major.
– Det är en kanonbana från tee till green. Det krävs att man slår bra utslag, så klart. Att du är bra med från tee. Många drivar och inte så mycket järn eller trätreor från tee. Sedan är det lite beroende på hur mycket det torkar upp efter regnet, men när vi spelade här för en vecka sedan var greenerna relativt hårda.
Mycket av utmaningen som väntar på Quail Hollow Club kretsar kring det långa spelet. Men det är också en bana som testar närspelet rätt grundligt, där både kortklippta gräsytor och aningen längre ruff väntar utanför greenerna. Det sistnämnda är något som Åberg tror att han är bättre rustad att ta sig an efter att han bytt ut sin högst loftade Vokey SM10-wedge till samma modell, men med mindre bounce och en annan sulslipning – med en relativt smal sula och där huvudets leading edge kommer nära marken när bladet öppnas upp.
– De senaste veckorna har min chippning från ruff utvecklas rätt bra. Jag har alltid spelat åtta i bounce och M-grind på min 60-gradare, men bytte till L-grind och fyra i bounce. Jag gillar verkligen hur den kommer igenom ruffen, och hur den kommer igenom turfen. Man kan göra lite mer med den, och jag tror att den kommer att utveckla närspelet ytterligare lite mer.
För att Åberg ska ha en bra vecka på Quail Hollow krävs det också att järnspelet tar ett steg i rätt riktning. Något som skedde under The Masters där han också kunde jobba sig in i tätstriden. Under RBC Heritage och Truist Championship, de två tävlingar som följt efter årets första major, har dock spelet in mot greenerna inte varit riktigt lika övertygande. Åberg känner själv att denna bit inte är långt ifrån att falla på plats.
– Jag tycker att det jobbet som vi gjorde i spelet från tee till green under veckorna efter Augusta och Hilton Head har gjort det bättre. Vi stärkte mitt grepp litegrann. Jag gillar när jag kan drawa bollen, när jag inte kan göra det så blir jag lite “cross”, och hamnar lite under. Så jag stärkte greppet och fick lite starkare blad, vilket gör mig lite “laid off” på toppen.
Måndagens kraftiga regnskurar innebar att Åberg avstod från att spela in på banan och istället höll sig i gymmet samt runt träningsområdet. En del extra tid lades också på puttningen, som inte levererat under de senaste två tävlingarna, där statistikkolumnen för intjänade slag mot fältet på greenerna visat upp negativa tal.
– Under de sista veckorna har jag känt att jag inte rullat puttarna som jag vill. Det har varit lätt att bollen kommer ut lite vänster och jag har nog haft en liten pull i bagen, har det känts som. Vi gjorde lite jobb i Odysseys tourbuss igår för att försöka få det mer square – och då mycket med uppställningen så att jag ger mig själv möjlighet att rulla puttarna som jag vill. Jag gillar hur vi jobbade med det, och förhoppningsvis kan vi se lite effekt från det.
