Jodå. Redan fem minuter in i första avsnittet har man matats med allting som krävs för att uppfylla schablonbilden av livet som superstjärna i PGA Tour-bubblan.
Privatplan som lyfter. Två uttråkade golfare som dödar tid med att ledigt sprätta iväg tusen dollar i stöten på infantila kortspel. Drömska drönarbilder över Jupiter och tourspelarhubben Medalist Golf Club.
Allting lika överjävligt snyggt filmat och förpackat i det mäktiga bildspråk och den rappa klippning som fick oss att falla handlöst för “Drive to Survive”.
Första avsnittets grundläggande berättelse om vänskapen och rivaliteten mellan Justin Thomas och Jordan Spieth slarvas till viss del bort längs vägen. Men det spelar egentligen mindre roll. För tack och lov finns det andra saker som träffar totalt rätt och gör “Full Swing” till omistlig tittning för oss som knarkar tourgolf i någon omfattning.
Som mötet med Mike Thomas, Justin Thomas far och tränare. En förnuftets röst i privatplanets bakre säten som man vill höra mer ifrån. Eller nedslaget i fystrailern under PGA Championship som tar oss rakt in i grabbdagisets innersta epicentrum. Det är nära och på riktigt.
När vi får följa med en gravt hösnuvig Justin Thomas och handla allergimedicin blir plötsligt “Full Swing” allt det där man hoppas på, och lite till. Inte minst när Thomas kreditkort börjar krångla i självscanningskassan och kamerans närvaro tvingar honom att försöka släta över sin stigande irritation.
Netflix lyckas tveklöst att fånga mig och resten av alla sorgliga individer som funderar lite för mycket på hur Rivieras 10:e hål helst ska spelas under veckan som följer.
Men hur kommer serien att landa hos publiken som inte spelar golf? Det är en högst relevant fråga att böka djupare i med tanke på hur ”Drive to Survive” breddade intresset för Formel 1.
För gemene Netflix-tittare har jag svårt att se att spänningen slår i taket när de följer hur Justin Thomas lufsar hem PGA Championship på Southern Hills. I alla fall inte på samma megapulshöjande sätt som när Daniel Ricciardo kniper sin första titel för McLaren-stallet.
Men den sportsliga dramaturgin kanske slår hårdare i magtrakten längre fram i serien. Jag har trots allt bara sett det första avsnittet.
49 efterlängtade minuter som ger total mersmak inför resterande timmar framför “Full Swing”.
