Det är Mastersvecka och snart dags för själva tävlingen. Redaktionen resonerar om potentiella vinnare, Tigers storhet och personliga favorithål på Augusta National.
I morgon drar det igång – hur är känslan?
Olof Åsgård, digitalt ansvarig: Tråkigt att ingen svensk är med men vi får heja på Viktor Hovland istället. Har som varje år svårt att få Mastersfeber innan jag sjunker ner i soffan och hör jingeln spelas upp första gången på tävlingsdagen. Att jag hör den i gamla klipp och på olika strömmar från anläggningen ger mig inte samma känsla. På torsdag blir allt på riktigt.
Eric Franzén, chefredaktör: Kommer precis från par 3-tävlingen som får markera en slags inofficiell mjukstart på det hela. Att få se Mark O’Meara dra ett halvlojt wedgeslag i en damm får kanske inte pulsen att skjuta i höjden på samma sätt som under Tigers träningsvarv i måndags. Men det känns ändå att årets första herrmajor äntligen är nära nu.
Martin Strömberg, tävlingsredaktör: I och med att det just nu är snöstorm utanför mitt kontorsfönster ska det bli skönt att förhoppningsvis få se en härligt grön Augusta National. Masters är tillsammans med The Open för mig de två herrmajors som får mig att tagga lite extra och gå ner i källaren och rensa skårorna på något gammalt bladset. Det känns dessutom ovisst och kul i år.
Vem vinner The Masters?
Olof: Cameron Smith, Will Zalatoris eller Tiger Woods. Smith för att han är bäst i världen just nu, enligt mig. Zalatoris för att han såg läskigt säker ut förra året i debuten på Augusta. Tiger har alltid chans att vinna när han spelar, speciellt på den här banan.
Martin: Säger Brooks Koepka på ren kapacitet, Jordan Spieth på grund av att han slipper förväntningar och Min Woo Lee som en dark horse som någon gång borde kunna vinna något stort.
Eric: Jag måste också ta en djup klunk av Cameron Smith-juicen. Den känslan för greenerna som han kan framkalla är ju svår att bortse ifrån.
Eric (som är i Augusta), hur ser det ut på plats? Går det att beskriva hur populär Tiger Woods är?
Eric: Det är inte helt lätt att sätta ord på exakt hur populär han är hos publiken här. Varje ”Welcome home, Tiger!” som vrålats på banan under början av veckan är ett talande exempel på detta. Energin och glädjen som uppstått så fort han visat sig på banan eller rangen är ett annat. Mästerskapet hamnar i ett helt annat fokus i den bredare sportvärlden tack vare att han finns i fältet. Det är inte lika lätt att sälja Scottie Scheffler till massorna framför tv:n.
Olof: Jag var där när han vann 2019. Inte ens under inspelsdagarna stod jag ut mer än tre hål. Det var för mycket jobb att hänga med publiken för att få en glimt av Tigers spel. På söndagen väntade jag in honom på ett par hål. Kom tyvärr lite sent till 18:e och såg bara två händer och en putter i luften när segerputten gått i.
Martin: Ja, han väcker ju starka känslor och de som kanske inte älskar honom har ju naturligtvis en enorm respekt för honom som golfspelare i varje fall. Sedan har han ju faktiskt blivit en ödmjukare och skönare person i största allmänhet utåt jämfört med hur han kunde vara tidigare.
Vilket är ditt favorithål på Augusta National?
Martin: Hål 11 såklart, White Dogwood, par 4, 475 meter. Utslaget är nytt och fortfarande hyfsat brett ändå. Andraslaget är kanske det mest utmanande slaget på hela banan och nu kommer det inte att finnas mycket plats om du ska träffa green med ett långt medeljärn. Sedan får jag plocka in hål 8 också på grund av att jag gjorde lätt eagle där när jag spelade banan.
Olof: Hål 10, Camellia, par 4, 453 meter. För mig är tian mer Augusta än tolvan, 15 och 16. Kameravinkeln nerför backen eller bakom green med spelare, bunkern och greenen är bilden som beskriver golf allra bäst i mina ögon. Att hålet, framförallt den luriga greenen, kan sätta spelarna i problem gillar jag också.
Eric: Jag vill egentligen sitta här och mässa om det bunkerlösa 14:e som jag verkligen, verkligen gillar. Eller påtala storheten i ettan som ju är ett utmärkt öppningshål. Men när hjärtat får säga sitt hamnar vi på hål 13, som är ett av golfens mest elektriska par 5 under en söndag i april. Ja, det behövs göras något för att hålet ska få tillbaka de taktiska värden som de två eller tre slagen mot green egentligen ska erbjuda. Men det är svårt att bortse hur väl hålet fortfarande fungerar i sträckningen och banans rytm när det börjar dra ihop sig under den fjärde speldagen.
