CHARLOTTE, NORTH CAROLINA När startlistan till förra veckans signaturtävling Truist Championship publicerades stod det klart att Alex Noréns drygt sju månader långa uppehåll från tourgolfen slutligen var över. Tre av månaderna var inplanerade som ett tävlingsfritt uppehåll där kroppen och tekniken skulle byggas upp.
Men så hände något.
Norén står i den tilltagande solen bredvid rangen på Quail Hollow Club och tänker tillbaka på den där dagen hemma i Jupiter, Florida då det stod klart att något inte var rätt.
– Det gjorde så jävla ont. Jag stod och tränade med min brorson men kunde inte slå något mer den dagen. Någon gång innan hade jag haft lite krampliknande känningar. Jag trodde att jag fått någon rejäl smäll, medan någon fystränare sade att man kunde dra senorna över varandra så att det känns som att man skadat sig, men att det då läker ganska fort. Så jag trodde först att det var något sådant.
Det dröjde tre och en halv månad innan Norén kunde slå fulla slag med drivern igen. Efter magnetröntgen stod det klart att en hamstring-sena i praktiken var av, samtidigt som en del av sätesmuskeln också lossnat från sittbenet.
– Den ena senan var av till 90 procent. Men eftersom det fanns tio procent kvar så kunde den läka av sig själv och jag behövde inte göra någon operation.
Läkarens utlåtande var att det skulle ta fyra månader innan Norén kunde spela en tävling igen. Något som innebar en möjlig comeback i The CJ Cup under början av maj. Så blev det dock inte.
– Jag siktade på att komma tillbaka till den men kände att det skulle behövas ytterligare en vecka till. När jag väl ökade på från att spela nio till 18 hål om dagen så kändes det inte så bra och jag fick avbryta några rundor. Sedan hade jag tio dagar i rad där det inte förvärrades dagen efter spel. Och nu känns det otroligt mycket bättre än vad det gjorde för två veckor sedan.
Comebacken i Truist Championship slutade med en delad 51:a plats, med klara ljuspunkter i form av de inledande ronderna på 67 och 68 slag. Att vara borta från tävlingsgolf under mer än ett halvår kan till stora delar innebära en omstart, inte minst sett till förmågan att kunna hålla rätt fokus under 72 hål.
– Det var inte så svårt som jag trodde att det skulle vara. När man har spelat så länge som jag har gjort och kommer ut och gör sina vanliga tävlingsrutiner så går det ganska fort att komma in i det mentalt. Det tuffa var att jag varit sju månader på samma typ av gräs i Florida för att sedan komma till en tävling där det är ett helt annat gräs, vilket ställde till det mer rent mentalt.
Vad har uppehållet inneburit rent svingmässigt, har du tappat hastighet?
– Det är lite sämre än innan skadan. Men det borde gå väldigt fort att få upp det igen. Sedan är det nog mer teknik och synkronisering än att det är en skada som hindrar själva farten. Jag har haft så kort tid att slå på riktigt. Det kändes bra under förra veckan men ändå lite rostigt för vissa slag.
Efter fjolårets sista tävling, Afred Dunhill Links Championship på DP World Tour, var Norén rankad bland de 50 bästa i världen och kunde se tillbaka på en säsong med hela 14 placeringar bland de 25 bästa. Nu går han in i den återstående delen av tävlingsåret 2025 från världsrankingens 72:a plats samt FedExCup-listans 206:e plats.
– Det var otroligt frustrerande. Jag hade en bra kategori till denna säsong där jag kommer in i alla de stora tävlingarna, och kunde inte spela dem. Och nu är halva säsongen borta, så jag får göra det bästa av den resterande delen. Men det var segt eftersom jag vet hur tuff konkurrensen är och man måste få in nog med tävlingar.
– Nu är jag väldigt taggad. Men när man är hemma och inte vet hur mycket man kan pusha sig själv är det väldigt deprimerande att gå runt och tänka “borde jag slå mer?” eller “borde jag göra någonting annat”. Man vet inte om man gör för lite eller för mycket. Nu har jag fått grönt ljus för att kunna göra det som behövs för att kunna spela bra golf, vilket är otroligt motiverande.
Att andra starten för året sker i en major dämpar knappast motivationen. Norén trivs också på Quail Hollow, där han slutade delad 24:a under fjolårets Wells Fargo Championship.
– Jag spelar bättre och bättre på den här banan. Jag spelade ganska bra förra året, tyckte jag. Så jag har bra minnen här och har alltid tyckt om banan. Nu är den ganska mjuk, men kommer nog att bli hårdare under veckan. Den är bred, eller ganska stor. Ganska lik banan vi spelade förra veckan faktiskt, men lite tuffare och längre.
