Birdieputten är aggressiv och lämnar Henrik Stenson en krävande parputt på Kungsängens avslutningshål. Han är inne på det andra särspelshålet mot australiensaren Mark Hensby. En stund tidigare såg Stenson ut att ha bärgat sin första seger i tävlingen, och jublet efter svenskens eagle på hål 17 ekade fortfarande i våra öron. Men plötsligt stod det klart att tävlingen skulle förlängas efter det 72:a hålet, när Hensby sänkte en oväntad långputt för birdie framför den häpna publiken på hål 18.
Scandinavian Masters 2005 får dock ett snöpligt slut efter att Stenson missar parputten för att hålla särspelet vid liv. Möjligen kan det sägas något om ödets ironi då Stensons blivande caddie Fanny Sunesson finns på Hensbys bag under tävlingen.
”Det var helt klart den bästa segerchansen hittills. Många var också framme och gratulerade innan det var färdigt”
– Det var helt klart den bästa segerchansen hittills. Många var också framme och gratulerade innan det var färdigt, och man sitter bara där och tänker: ”kan vi vänta till det är klart?” Och där får man höra när han drar i sin tiometersputt på sista hålet för att tvinga fram särspel.
Det var andra gången som du slutade tvåa i tävlingen. Men 2004 på Barsebäck kan man knappast säga att du hotade Luke Donald i kampen om segern?
– Nej, jag tror aldrig att det var jättenära. Jag och Peter Hanson var delad tvåa fem slag bakom, va? Sedan hade jag ett bra läge 2014. Det första året när vi spelade på PGA National Jag kommer inte ihåg, men tror att jag delade ledningen inför sista varvet. Jag spelade i sista bollen med Eddie Pepperell så jag borde varit i delad ledning eller ett slag efter. Men absolut. Jag behövde göra birdie på sista för att tvinga fram särspel mot Thongchai Jaidee. Och så blev det inte. Så där och 2005 är väl de två gångerna som jag varit närmast, kan man säga. Ja, fram tills i år då… (skratt).
På totalt 16 starter har du nu jobbat ihop fyra topp 5-placeringar i tävlingen. Hur ser du själv på detta facit?
– Ja, det är en resultatrad med tävlingar där man spelade några gånger som amatör och som nyblivet proffs. Det har väl varit en blandad kompott. Men vi har tagit hem en fjärde- och en femteplats under de tre sista starterna. Då låter det bättre (skratt). Det är också alltid den mest hektiska veckan utanför själva spelet, vilket gör att golfen inte får 100 procent. Samtidigt förväntar sig alla att man ska prestera och spela bra, då man kanske har sämst förutsättningar att göra det under just den här veckan. Sedan är det å andra sidan ett lite tunnare startfält. Det gör att man ska hålla sig uppe om jag spelar någorlunda på den nivå och kapacitet som jag har. Så om spelet är någorlunda bra är det klart att jag alltid ska kunna vara med och slåss där uppe i toppen. Och det är väl lite mer ditåt vi har dragit under de sista åren.
– Jag blir imponerad när jag kollar på hur bra Jesper Parnevik spelade i tävlingen under många år, för han måste varit lika påpassad som jag är nu för tiden. I mitten och slutet av 1990-talet var ju han den som syntes på PGA Tour och den som drog i täten – och kom hem och vann två stycken. Det är en viss utmaning i det.
