GLÖDHET
Rory McIlroy.
Efter 36 hål såg Rory McIlroy stenklar ut och ledde med sex slag inför andra halvan av årets The Masters. Men det blev naturligtvis inte så enkelt, det blir ju aldrig det på Augusta National, utan istället fanns det en mängd spelare som hade möjligheten kvar under söndagen.
Jag vet inte om det bara är jag men den där riktiga nerven infann sig tyvärr aldrig under slutronden trots att det var oerhört jämnt under upplösningen av årets upplaga. Det var mer som att spelare föll ifrån på grund av dåligt spel och lämnade nordirländaren kvar i toppen än att McIlroy spelade fantastiskt. Men inte desto mindre en välförtjänt och stark seger, McIlroys sjätte major, och han börjar verkligen fylla sin plats i toppen av golfhistorien nu.
HET
Scottie Scheffler.
Efter två ronder var det svårt att tänka sig att Scheffler skulle vara ett slag från en tredje seger i The Masters två ronder senare. Men han är otroligt imponerande, världsettan. Det ser inte ut som att han spelar så bra men han spelade de sista 36 hålen bogeyfritt elva under par och han rullar i nästan allt han tittar på när han behöver. Nu saknades det en ynka birdie någonstans under slutronden.
VARM
Justin Rose.
Den sympatiska engelsmannen fick ingen grön kavaj den här gången heller trots att han var i ledning med nio hål kvar. Bogeys på hål 11 och 12 blev för jobbiga att komma tillbaks från men ännu en imponerande insats av 45-åringen på Augusta National och en delad tredjeplats efter hans tre andraplatser tidigare.
Alex Norén.
Sett till förväntningarna inför The Masters så känns Noréns insats faktiskt riktigt vass. Efter 77 slag första ronden och ett svårt läge spelade han upp sig med tre ronder på 71-69-70 och satte snyggt personbästa i The Masters med en delad 30:a plats. Norén spelade upp sig till plussiffror i alla kategorier av statistiken utom SG. Around the Green men framförallt tror jag att Norén fick en känsla av att han klarar av att hantera Augusta National på ett vettigt sätt. Tre ronder under par är ett klart framsteg.
LJUMMEN
Ludvig Åberg.
Det känns faktiskt svårt att summera Åbergs insats i årets upplaga av The Masters. Man hade skyhöga förväntningar efter bra resultat och storform inför tävlingen, och två topp tio-placeringar i The Masters de senaste två åren. De förväntningarna infriades inte. En delad 21:e plats, nio slag bakom segrande McIlroy är ju inte dåligt på något vis, men det känns ändå som att Åberg lämnade iväg mycket till banan den här veckan. Jag har sett varenda slag han slagit och många har varit väldigt bra, men det har också strösslats med bogeys från bra lägen mitt i fairway och tre dubbelbogeys, varav två kom från ingenstans. Åberg känns inte riktigt lika självklar och spontan i delar av spelet som han gjorde när han slog igenom som proffs men högstanivån är fortfarande där. En godkänd insats men knappt.
KALL
Robert MacIntyre.
Alltså, jag har full förståelse för att det kan koka över på banan när man spelar golf. Men att på Augusta National dra upp torvor efter att man missat ett slag eller ge fingret till ett golfhål med kameror överallt är helt enkelt för barnsligt. MacIntyre är 29 år och han borde ha lärt sig att hantera dåliga ronder och motgångar på ett mer moget sätt vid det här laget.
ISKALL
Sergio Garcia.
Om MacIntyre uppförde sig barnsligt så vet jag inte vad jag ska kalla Sergio Garcias beteende på hål 2 sista ronden? Ok, att dra klubban i backen rakt ner en gång men att sedan dra upp en stor torv för att följa upp det med att snärta av klubbhuvudet mot en kyl vid sidan av tee och använda språk som inte hör hemma på golfbanan är bara för mycket. Garcia har en historia av usel attityd på banan med allt från att ha spottat i en hålkopp på Doral till att ha förstört en green i Saudi, och att redan på andra hålet spåra ur tyder på aggressioner som byggts upp under tidigare ronder.
