SOUTHAMPTON, NEW YORK Årets tredje herrmajor är över. När scorekortet signerats med 66 slag möter Ludvig Åberg snabbt upp flickvännen Olivia Peet, kompisen Viktor och den mentala coachen Brock Barnes på området mellan Shinnecock Hills ikoniska klubbhus och spelarloungen.
Sedan ska ytterligare en av golfens fyra största tävlingar summeras. Ett US Open där Ludvig Åberg inte lyckades sätta sig själv i läge för att vara med i söndagens absoluta hetluft. Men det blev ändå en vecka där han bärgar sin fjärde raka majorplacering bland de 25 eller 30 bästa, beroende på vad resten av fältet hittar på under dagen.
– Ett steg framåt, definitivt. Jag gillar ändå att jag är relativt besviken och känner att jag suktar efter mer, vilket såklart är positivt för mig. Men jag känner definitivt att jag svingar schysst, och när jag är på så är jag bra. Sedan ska jag såklart göra det under fyra dagar också, och hålla ihop det, säger Ludvig Åberg.
Stegen är något lättare än efter den tunga lördagens 76:a. Skillnaden stavas till stor del de tio slag som kapats från scorekortets sista rad. Söndagens 66:a blev Åbergs bästa runda under detta US Open, där fem birdies och en bogey varvades in bland paren.
– Igår eftermiddag och kväll var jag rätt nere och besviken på mig själv. Det är tufft. Det är klart att det inte är roligt att spela så dålig golf som jag gjorde. Men jag är nöjd med hur jag kunde studsa tillbaka, komma ut och spela bra idag. Jag visste att förutsättningarna skulle vara lite enklare i morse när vi gick ut, då prognosen sade lite mindre vind. Men det är fortfarande en tuff US Open-uppsättning på en söndag. Så det var definitivt lite frustrerande i fredags och framför allt igår, men såklart skönt att avsluta på det sättet jag gjorde.
Rent spelmässigt har veckan på Shinnecock Hills bjudit på starka perioder för samtliga delar av spelet. Det understryks av att siffrorna för intjänade slag (strokes gained) från tee, in mot green samt runt och på greenerna ligger på plus för hela tävlingen, samtidigt som delar av fältet fortfarande slutför den sista speldagen. Åberg själv är mest nöjd med det långa spelet, som har varit en trygghet att luta sig mot under de fyra krävande varven.
– Jag tycker att jag generellt sett slog bollen schysst. Det var skönt att få in ett varv idag som var lite mindre ”survival mode”. Man kunde få lite mer feedback på hur bollen flyger, och det blev inte lika många av de här punchslagen. Jag tycker framför allt att jag drev bollen schysst under hela veckan. Tee till green är jag relativt nöjd med ändå. Sedan skulle jag vilja förbättra spelet runt green litegrann för att vara ännu högre uppe i toppen och hugga.
Längtar till Sverige
Nästa vecka väntar ytterligare en signaturtävling, i form av Travelers Championship i hyfsat närliggande Connecticut. Men tonläget i rösten avslöjar också att Åberg redan nu har börjat längta efter den resa hem till Sverige som är inplanerad därefter.
– Jag åker hem ett par dagar till Sverige innan Scottish Open, sedan blir det lite längre sommarlov i Sverige efter British Open. Det ska bli kul. Jag har inte varit hemma sedan i julas. Jag brukar alltid känna vid den här tiden på året att ”fan, nu vill jag åka hem och vara hemma litegrann”. Vädret och golfbanorna börjar bli bra, och Sverige på sommaren är oslagbart. Så jag ser verkligen fram emot det.
