Efter en otroligt blandad väderkompott under dagarna inför Masters blev första speldagen värst hittills.
Vinden nådde styrkor på mellan 18 och 20 sekundmeter och troligen ännu mer i byarna.
Den i kombination med en temperatur som inte var särskilt behaglig gjorde dagen till en kamp inte bara mot Augusta Nationals infernaliska greenområden utan också mot sin egen inre styrka.
Orena träffar bestraffades stenhårt, något som svenske världsfemman Henrik Stenson, fick känna på.
Hans träfyra på 15:e stegrade sig som en pappersdrake från EPA och föll ner i dammen kort om green. Den gick 165 meter och Stenson menade själv att han kunnat sparka bollen längre, vilket nog är gränsfall.
Stensons förstarond ger mig lite huvudbry.
Hans ballstriking brukar vara klanderfri men just nu känns den svenska världsfemman inte alls tillfreds med sitt långa spel, tvärtom. Han letar i butikshyllorna men någon har ställt honungen bland grönsakskonserverna och frukostflingorna i frysdisken, störande.
Det är ju högst besynnerligt.
Inför tävlingen följde jag honom på rangen och såg honom slå fantastiska slag, visserligen uppblandade med små sporadiska missar vänster. Han slog säkert 15 drives i rad som inte rörde sig mer än ett par meter i sidled.
När han kommer ut på banan ser det då och då ut som att han är för stark och explosiv i överkroppen och svingar armarna för fort i förhållande till höfterna.
I början av förstaronden slog han en del bra slag som var för långa, det är aldrig skönt att inte hitta hur mycket vinden tar bollarna och det smög sig förmodligen in en smula osäkerhet som sedan aldrig försvann.
”Jag måste helt enkelt spela bättre”, sa han efteråt.
Det är golf.
Ett litet frö av tvivel kan växa och bli en Amerikansk sekvoja på nolltid.
Det lustiga och hoppgivande med spelet är att i morgon är en ny dag, en ny känsla och en ny score.
Då kan Stenson mycket väl byta plats med Charley Hoffman.
Den amerikanske spelaren som länge mest var känd för sin hockeyfrilla (som nu är avklippt) och för att ofta falla ifrån under slutet av tävlingar. Charley gick runt första dagen på 65 slag trots två treknackar och ett vattenbesök.
Precis som när Greg Norman satte banrekord med 63 slag var Hoffmans 65:a tio slag bättre än snittet och en rond som för oss n��rvarande är smått osannolik.
Augusta National var inte ospelbar men inte särskilt långt därifrån, att då göra nio birdies är inget annat än världsklass.
Nu kommer det en morgondag också för Hoffman och att den inte blir riktigt lika rolig som idag är ingen avancerad gissning.
Ur svenskvinkel var det roligt att Alex Norén lyckades trycka i lite birdies på slutet och en 74:a i sin Augustadebut är absolut inget att skämmas för under dagens omständigheter.
Inte heller Stenson behöver kasta järnfyran i Raes Creek än.
Han måste bara hitta flingorna.
