Jag blev oerhört positivt överraskad av Tiger Woods när han gjorde sin första tävlingsrond på 470 dagar på Bahamas under torsdagskvällen.
Den på senare tid skadedrabbade karriären går in i en ny fas och jag måste säga att jag gillar vad jag såg under första dagen av Hero World Challenge.
Att avslutningen blev tung första dagen är inte mycket att bry sig om.
Det tar på krafterna att spela tävlingsronder jämfört med träning och att han tappade några slag på slutet är av underordnad betydelse – totalintrycket av hur han svingade är det inte.
Borta är Sean Foley-svingen som från dag ett såg extremt onaturlig ut för Woods.
Tiger Woods anno sent 2016 använder en sving som egentligen inte påminner om något jag sett Tiger spela med tidigare. Han svingar mjukare, mindre forcerat och kommer betydligt mer square in i bollen med tydlig drawtendens, vilket var ett tag sedan.
Utan att grotta in sig i detaljer som för övrigt är oerhört svåra att se via tevebilder så tycker jag att Tiger jobbat mycket med att få ett lugnare tempo och att komma flackare in i bollen, troligen för att spara ryggen och tjäna lite längd från tee.
Och visst såg det bra ut.
Jag tror aldrig jag sett Tiger svinga så vackert.
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Tigers sving, den har varit för aggressiv och snabb för att tilltala mitt öga, men idag blev jag glad. Det här såg så mycket bättre ut än jag förväntat mig.
Resultatmässigt blev det till slut ingen höjdare men det är som sagt inget att bry sig om.
Puttningen såg bra ut. Han läste en del fel men det faller under kontot rost och tävlingsbrist. Från kortdistans var han felfri.
Han orkade inte hålla fokus och såg duktigt sliten ut under sluthålen men inget av detta förtar min känsla att han hittat en sving som ser naturligare ut än på länge.
Jag har gått från att tvivla hårt på Tiger till att faktiskt få hopp om att han kommer att kunna konkurrera igen.
Det är en mycket trevlig känsla.
