Ibland får man en känsla ganska tidigt vem som kommer att vinna en golftävling, ibland är det omöjligt att gissa innan sista putten är i.
När Anna Nordqvist gjorde eagle på det 15:e hålet sista dagen av Evian Championship var det som att de andra spelarna inte fanns. Hon var i det läget ett slag bakom thailändska Moriya Jutanugarn men efter birdien på 16:e hade duon bytt plats.
Anna hade pondus och energi, de andra stod still och såg allt mer obekväma ut.
Evian Championship fick majorstatus först 2013 och att damerna knuffade in ytterligare en major kan man naturligtvis ha synpunkter på. Men idag spelar det mindre roll, en major är en major och någon gång i framtiden kanske tävlingen har ännu högre status.
I mina ögon var det ett par faktorer som var avgörande.
• Kylan
Anna Nordqvist har utvecklat sitt psyke på ett sätt som imponerar stort. Under Solheim Cup visade hon ett spel som jag aldrig tidigare sett och en kyla som var grym när hon satte upp den järnåttan under extrem press som gav en halv poäng mot Lexi Thompson. Om man tittar på de olika spelarnas kroppspråk och på deras stroke vid korta puttar så ser Anna Nordqvist helt oberörd ut. Hennes stroke på den sista putten var exakt likadant som hela tävlingen. Jutanugarn, Kirk och Ko däremot såg alla lite tagna ut och när Ko missade särspel så förstod jag att unga amerikanskan Brittany Altomare skulle få svårt att stoppa den svenska isdrottningen.
Förra årets tunga majorförlust vid särspelet i US Women´s Open kändes förmodligen oerhört tungt för Nordqvist just då. Men jag är ganska säker på att just den erfarenheten i långa loppet kommer att vara nyttig och göra hennes ännu starkare. Hon fick ju – som ni förmodligen vet – pliktslag efter att ha grundat klubban ack så lite i en fairwaybunker och föll därefter mot Brittany Lang och det är självklart att den här segern är en revansch.
• Erfarenheten
Kylan är naturligtvis en produkt av allt som hänt Anna och alla tajta slutstrider som hon varit i. Både då hon vunnit och förlorat. Allt samlas någonstans och till slut blir man mindre berörd av stressade situationer på golfbanan. Nog tror jag att Anna hade lite puls på slutet men hon har lärt sig att inte låta det påverka så mycket att det stör. Hon kanske till och med har blivit en av de ganska få spelare som faktiskt drar nytta av det och växer. Vi får väl se vad som händer framöver men jag är ganska säker på att det här inte är Anna Nordqvists sista majorseger. Äldsta systern Jutanugarn får fortsätta att jaga sin första seger.
Anna Nordqvists utvecklingskurva fortsätter att peka uppåt och det är så himla kul. Det var bara några år sedan hon nästan hade funderingar på att sluta.
Nu ser hon mer skärpt och motiverad ut än någonsin och hennes resa ska bli oerhört intressant att följa.
Körtelfebern har ju varit ett återkommande ämne när det gäller Anna Nordqvist den senaste tiden men man får ju säga att den inte påverkat henne särskilt negativt, kanske tvärtom.
Golf är ett konstigt spel och följer inte riktigt samma spelregler som många andra sysselsättningar och möjligtvis har minskade förväntningar och mindre träning bidragit till att ge Anna Nordqvist en dimension till.
Vad ska då hända när hon känner sig fullt frisk?
