Jag hade ganska höga förväntningar på svenskarna inför året Masters.
Ibland är det svårt att hålla isär hopp och tro men jag tror att jag verkligen trodde.
Henrik Stenson hade visserligen haft ett par tunna veckor men jag trodde verkligen att detta var året då Stenson skulle lyckas på Augusta. Inte vinna kanske men spela bra och sätta lite putt.
Tyvärr är golfen funtad så att det är väldigt svårt att bestämma när formen ska vara bra och det är få spelare som spelar bra varenda vecka överallt, om någon, nu sedan Tiger slutat.
Stenson har sina streaks av bra spel och sedan ganska många veckor då han gör bra resultat på ren grundkapacitet trots att spelet inte är hundra.
Den här veckan hade Stenson vare sig form eller spel ens för att klara kvalgränsen. Tråkigt, men han är en människa som alla andra och golf är inte som tennis eller fotboll, man kan kämpa men bara till en viss gräns och oftast är det kontraproduktivt.
Det syntes också att Stenson inte trivdes särskilt bra med förhållandena och den kraftiga vinden i kombination med den här banan.
För Alex Norén var det lite tvärtom; han trivdes och hade hygglig form men fick inte heller han särskilt många medstudsar eller marginaler med sig. Hans normalt sett fina puttning var lite ur synk och utan att på något vis putta dåligt var det inte tillräckligt bra.
Han kommer tillbaks och han kommer att komma tillbaks starkare, inget snack om det.
Trots att han är rankad tia i världen var det inte många som hade stora förväntningar på Noréns första besök på Augusta National.
Det känns naturligtvis som ett gigantiskt antiklimax med svenska ögon men vi kommer ändå att få en fin helg med massor av bra golf och vi får försöka njuta av det.
Fred Couples är ju uppe och hugger och slog svenskarna med nio slag.
