När den 147:e upplagan av The Open Championship skulle avgöras pratade de flesta i publiken här på Carnoustie om Rory McIlroy, Jordan Spieth och Tiger Woods.
Den sistnämnde var på jakt och de fåtalet kameror som inte redan var riktade mot honom zoomade snabbt in hans röda piké när han plötsligt var i ensam ledning på sjätte hålet.
Tiger Woods såg ut att njuta av situationen han hade satt sig i och publikhavet runt honom växte och ljudnivån på hejaropen höjdes.
Bredvid Tiger Woods gick italienaren Francesco Molinari och gjorde par efter par efter par. Tillsynes helt opåverkad av situationen. Han höll sig till sitt. Så brukar vara fallet när Molinari spelar golf, oavsett vem han spelar med. Han kom till The Open i storform och nämndes bland förhandsfavoriterna, med betoning på nämndes. Inte lyftes fram.
Varför är det så?
Jo, jag tror att mycket handlar om att Francesco Molinari inte gjort sig känd för spela varken sprudlande, upphetsande eller intressant golf. Han slår inte särskilt långt och han sysslar inte med stora gester eller höga rop efter en sänkt birdieputt. Det blir sällan mer än ett leende, en vinkning och en (i speciella fall) knuten näve som efter birdieputten på 18 i dag.
Molinaris golf handlar om att nöta på och han tar sig metodiskt och varsamt fram till green utan fyrverkerier.
Med fem tidigare segrar på Europatouren och en (färsk) seger på PGA-touren har Molinari visat att hans ”trista” sätt att spela golf på kan vara effektivt. Inte minst visade han det idag.
Låter jag negativ? Faktum är att jag är väldigt imponerad och jag tror att just Francesco Molinari var rätt man att hamna i den situationen han var i under finalronden, få andra har den kylan och lugn som krävdes av honom idag.
Att spela i samma boll som Tiger Woods brukar nämligen inte vara en lätt uppgift, speciellt inte sista varvet i en major med tiotusentals i publiken som alla förväntar sig att få se Woods skriva idrottshistoria.
Den ovana situationen och att folk börjar springa till nästa hål så fort Tiger puttat ut kan bli påfrestande och att putta medan hela världen rör sig omkring dig är stressigt för vem som helst.
Idag visade Molinari att det knappt berörde honom alls, inte spelmässigt i varje fall. Efter 13 raka par och när alla andra, inklusive Tiger, började tappa slag, fick den metodiske italienaren i ett par birdies mot slutet. Först på 14 och sen på det svåra avslutningshålet för att sätta en effektfull punkt för sin bogeyfria 69-rond. Molinari var dessutom bogeyfri hela helgen. Det brukar räcka långt och det gjorde det också den här gången. Francesco Molinari blev därmed Italiens förste majorvinnare och kan numera titulera sig Champion Golfer of the Year.
En värdig vinnare som idag visade oss, och befäste att linksgolf fortfarande spelas bäst genom att navigera sig fram med precision längs marken, inte högt upp och långt i luften.
