Rory McIlroy var sju år gammal när han befann sig på Royal Portrush för första gången. Hans pappa tog honom till klubben då han själv skulle spela på banan. Rory McIlroy fick stanna på övningsområdet och träna.

Redan då var han en framtida stjärna och inte långt därefter fick han spela banan som i år är värd för The Open. Efter ett otal rundor på Dunluce Course under uppväxten lärde han sig hitta på banan som i sin egen ficka. När han var 16 år gammal behövde han bara 61 slag för att ta navigera sig runt. I efterhand har nordirländaren berättat att det var första gången han ”var i zonen”. Det var han återigen på en fredag i juli – 14 år senare.

Tyvärr var det försent.

När han på torsdagen inledde det så efterlängtade mästerskapet på hemmaplan gjorde han det med en hookad järnklubba out-of-bounds. Därefter gick det bara utför och till slut signerade han ett scorekort innehållandes 18 fler slag än den där gången för 14 år sedan.

Tävlingen såg då ut att vara över för Rory McIlroy.
Men på fredagen visade han hela Portrush, hela Nordirland och en hel planet att han inte är någon som ger upp. Jakten på kvalgränsen var ett faktum efter att ha gjort birdies på hål 3, 7, 10, 11 och 12.

Till slut hade han gnetat, kämpat och briljerat sig till en position där han från fairway på hål 18 behövde få i bollen på två slag.
Det lyckades han inte med. 

Istället blev det en miss till vänster, precis på samma sätt som han inledde tävlingen. Resultatet blev ett par, en missad cut – och stående ovationer.

Jublet runt ”Babingtons”, som hålet heter, var inte för en spelare som vunnit The Open. De var inte ens för en spelare som hade klarat kvalgränsen.
De stående ovationerna var för en spelare som aldrig gav upp och visade vad en nordirländare är gjord av.
– Jag kom hit och sa att jag ville vinna för min egen skull. Men under slutet av den här rundan spelade jag lika mycket för Nordirland som jag spelade för mig själv. Jag gjorde allt i min makt för deras skull men tyvärr räckte det inte till, sa Rory McIlroy efter ronden.

Nej.
Det räckte inte för att få spela ytterligare två varv av årets Open Championship. Men det räckte gott och väl för att visa en sjuårig pojke eller flicka som står på ett övningsområde någonstans i världen att man aldrig ger upp.

För om man aldrig ger upp är man en vinnare.

Det visade Rory McIlroy i dag.

Följ Jesper Johansson på Twitter!