Efter att Pernilla Lindberg vann ANA Inspiration på Mission Hills efter en bragdartad prestation sa hon att allt kändes som ett filmmanus.
Trots att hon nu inte vann priset för Årets prestation på Idrottsgalan är hennes golfår värd både Oscars och Guldbaggar. 

Armand Duplantis vann priset efter att ha hoppat över sex meter och vunnit EM-guld i stavhopp. Vansinnigt imponerande, förstås.
Och de övriga två som var nominerade – André Myhrer som vann OS-guld i slalom, och Hanna Öberg som också vann OS-guld fast i skidskytte – var också de värda en seger.

Men deras segrar är inte lika Hollywoodkompatibelt som Pernilla Lindbergs.

Pernilla Lindbergs film handlar om någon som vägrar ge upp.
Den handlar om någon som kommer från Bollnäs och Hälsinglands årstidsberoende golfmöjligheter för att sedan besegra alla världens 80 miljoner kvinnliga golfare i en majortävling.
Det är en film om någon som kan dräpa den största draken sedan Annika Sörenstam – efter åtta (!) särspelshål.
Pernilla Lindbergs film är om någon som tog sin första professionella seger ett decennium efter att hon blev proffs.

Pernilla Lindbergs film handlar om någon som aldrig slutar. Om någon som efter sju särspelshål mot världsgolfaren Inbee Park går upp på den åttonde greenen och sänker en lång putt som att det var vilket träningspass som helst. 

Under måndagen vann hon inte Årets prestation. Men segern på Mission Hills i april 2018 kommer för alltid vara en stor del av inte bara svensk, utan global, golfhistoria.

Jag ser fram emot biopremiären!