”Jag var journalistikens John Daly!”

Reportaget publicerades ursprungligen i Svensk Golf #6/2018.

Jag mejlar en intervjuförfrågan till Sven ­Melander och småler för första gången redan när han svarar på min fråga och jag ­noterar att hans bolag heter Tack för kaffet, efter ett tv-­program han ledde tidigt 1990-tal. ­Efter många om och men och ”ring mig igen ­tisdag den 19:e” ses vi till slut på parkeringen på ­Karlshamns GK i mitten av oktober.

Sven Melander bor någon kilometer härifrån sedan ett par år tillbaka. Det är kallt och blåsigt men solen skiner och en av Sveriges populäraste underhållare tar i hand och svarar ”Jo då, det är som jag tjänar – lysande!” på frågan hur läget är. Sedan är han igång. Fotografen får försiktigt be honom om att vara tyst när han ska ta porträttbilder för Melander har fått upp ångan och efter fem minuter hunnit få ur sig att en gammal ­reporter på Expressen ”skriver som en boxare tänker”, att Sverige hade haft en ­majorvinnare för länge­sen ”om de bara läst min krönika i Svensk Golf” och att ”det är för jävla larvigt” att hans Ralph Lauren-­logga ­suddades ut när han var med i något program på SVT nyligen.
– Som om någon skulle tro att Ralph Lauren vill förknippas med en sån här, säger han, pekar ner mot en rätt väl tilltagen midja och ­skrattar högt.

Ett par timmar senare, när vi gasar golfbilen fairway upp mot den ­nionde greenen på gamla banan är stämningen inte fullt så ­uppsluppen. ”Golf ska man spela när det är varmt” grymtar den 70 år gamla hobby­golfaren som efter en rond som, sett till nivån på spelet, sannerligen inte varit någonting att skriva hem om. Byarna som drar in från Östersjön viner rätt genom våra vindjackor, banan är blöt och fairway mjuk som en tvättsvamp. Men det är enkelt att återge utförliga beskrivningar av yttre omständigheter i ett försök att övertyga åhöraren om att det egentligen inte var ens eget fel att det gick som det gick. I det här fallet är det skitsnack. Vi spelar värdelöst båda två. Hade jag och Sven ­Melander inte delat golfbil hade vi inte sett mycket av varandra under de nio hål vi spelade. När han slår in på fel fairway till vänster slår jag minst lika långt ut i skogen till höger. När han duffar en chip ner i bunkern toppar jag ­inspelet så det svider till i mina genomfrusna fingrar. Som alla golfare vet händer det lite för ofta att man får leta efter ljusglimtar på golfbanan, påminna sig själv om att man ska vara tacksam över att få vara ute i friska luften, att resan är själva målet – och att man snart får komma in i värmen igen.

Sven Melander är en sådan som alltid varit just välkommen in i värmen. Han är så folkkär som en svensk kan bli. Sedan han slog igenom som ­semesteralkoholisten Berra i komediklassikern Sällskapsresan 1980 har han på ett eller annat sätt ständigt lyckats vara aktuell. ­Under hela 80- och 90-talen som sketchmakare och programledare för nöjesprogram som Häpnadsväktarna, Nöjesmassakern, Nöjesmaskinen och Melodifestivalen. Men till skillnad från många av sina generationskamrater har han lyckats med konststycket att fortsätta vara relevant och aktuell och inte fastnat i att enbart vara en kul figur från en svunnen era.

Sven Melander lägger manken till för att hålla sig à jour med sin omvärld: börjar varje dag med att läsa kvällstidningarna och Dagens Nyheter på nätet, skanna av sin prenumeration på New York Times och varvar sedan P1 och BBC News ­under dagen. Den här obotliga vetgirigheten har gjort ”I huvudet på Sven Melander” framgångsrik, den Youtube-kanal han sedan ett par år tillbaka driver parallellt med alla andra uppdrag, där han i sin typiska blandning av ironier och understatements raljerar över aktuella fenomen. Mest uppmärksamhet har han fått för ett klipp där han idiotförklarar trollen som ger sig på artisten Zara Larsson (klippet har setts nästan fem miljoner gånger). När vi träffas är det högtryck på besöken från människor som upprörs över att före detta justitieminister Thomas Bodström utsetts till landshövding i Stockholm, trots sin tvivelaktiga roll som styrelseledamot i skandalföretaget Allra.
– Hur i helvete kan man utse honom, 100 000 kronor i lön och tjänstebostad. Jonas Sjöstedt skrev en debattartikel om det här, sedan hakade KD på och därefter Liberalerna. Jag vill tro att mitt inlägg spelade en liten roll… Och det är ju för jävla kul!

Vi har puttat uT på hål 3 och Melander är tre ner i matchen, men delvis kanske för att han har fullt upp med att berätta anekdoter från 40 år i offentligheten. Och trots att det när vi ses bara är veckor kvar till 70-årsdagen finns det inga som helst planer på nedtrappning, kalendern för 2018 är redan fulltecknad.
– Våren 2019 vet jag också vad jag ska göra. Man kanske inte lever då men det är fan inte mitt problem, haha.

Sven Melanders karriär tog fart tidigt 70-tal när han fick jobb som reporter på Expressen i Malmö men som han fick lämna efter bråk med ledningen (”jag sa att om det ska vara såhär får ni klara er utan mig, och det har dom ju gjort…”). En av hans chefer ringde en kontakt hos konkurrenten och sommaren 1972 gick flyttlasset till Stockholm för ett vikariat på Aftonbladet.
– Vi hade fruktansvärt roligt! På den här ­tiden såldes osannolika 1,5 miljoner kvällstidningar varje dag i Sverige. Det var en ung redaktion och alla var på tå. Många gick sedan vidare och blev stora publicister som Torbjörn Larsson och Lasse Weiss.

Vikariatet övergick till en fast anställning och Sven gick från ­allmänna redaktionen till sporten.
Vi har hunnit till hål 5 (Melander är fyra ner nu) när han berättar att han spelade ett av sitt livs första golfronder mot Sven Tumba.
– Av någon outgrundlig anledning blev jag Aftonbladets golfbevakare. Vi hade en artikelserie som vi kallade för mästarmötet och då fick jag i uppdrag att lira golf med Tumba. Han var ju en enormt ­viktig ambassadör för sporten och vi blev snabbt tjenis. Någon månad senare ringde han upp mig och berättade att det var stora grejer på gång. SEO (Scandinavian Enterprise Open) skulle sjösättas och jag fick bevaka det både på Drottningholm och Bokskogen och till och med skjutsa vinnaren, Bob Charles, till Arlanda.

Men hur gick matchen mot Tumba?
– Äh, hur tror du själv?

Tiden på Aftonbladet präglades förutom av ett högt tempo och högt i tak för nya idéer också av ett frikostigt intag av alkohol. Redan halv nio på morgonen den första dagen på Melanders sommarvikariat kom vaktmästaren förbi på redaktionen med block och penna och undrade om ”Melander ville ha någonting från glasbanken?” Någon timme senare var ”baren öppen”, vilket innebar att spriten fanns inne på redaktionschefens kontor och ytterligare någon timme senare började folk helt enkelt gå eller ragla hemåt. Sven Melander har varit öppen med att han själv drack för mycket och att han ­numer, sedan många år tillbaka, är helnykter.

Hur illa var ditt missbruk?
– Jag var journalistikens John Daly! Nejdå, jag fungerade och drack aldrig när jag jobbade men annars drack jag så in i helvete. Jag var oerhört medveten om att det var illa. Jag glorifierade inte drickandet men kunde inte sluta. Min dåvarande hustru sa att nu är det bra. Och då höll jag med. Jag anmälde mig till behandling och sen slutade jag. Jag tycker inte att det är jätteintressant att prata om. Det var en artikel för inte så längesen där rubriken blev ”Jag är så glad att jag är nykter”. Som om det var det viktigaste jag uträttat, att sluta supa.

Vi är framme på hål sju och Sven ­Melander har vunnit tre raka hål. Samtidigt som han börjat träffa sina drivar och bli något bättre vän med puttern har hans motstånd helt tappat fokus. Melander spelar förresten golf som han pratar: snabbt och otvunget.

Risken för att spriten skulle bli Melanders eftermäle är ytterst liten (ungefär lika liten som att han skulle bli ihågkommen som golf­spelare). Vad han dock kommer att få fortsätta leva med är sina karaktärer, som Gällivare-raggaren Steve med Lloyden, kocken Werner och det tossiga trollet Rulle. Men framförallt som Berra från Sällskapsresan.
– Ingen hade någon aning om vem jag var när filmen kom. Det tog ju några år innan den blev kult. Jag gjorde Nöjesmaskinen med Stina Lundberg ett par år senare och det var ett brakgenombrott på tv. Det tog ett tag innan folk fattade att det var samma gubbe som var med i den där långfilmen.

Under 2017 lanserade C More tillsammans med SFI projektet Filmtegration som innebär att svenska för invandrare-elever, för att dels lära sig språket bättre, dels för att lära känna svensk kultur, ska få se kända svenska filmer. Bland de utvalda filmerna finns Sällskapsresan. Sven Melander applåderar initiativet.
– Det är skitkul! Det händer faktiskt ­relativt ofta att det kommer fram invandrade svenskar till mig på gatan och säger att de lärde sig svenska genom Nöjesmassakern. Folk vill ju garva och då var de ­tvungna att fatta vad vi sa. Det är ju samma med alla barn som sitter och streamar engelska ­filmer, då lär de sig.

Men det är en ganska grötig skånska de ska försöka förstå…
– Ja, haha. Det är sant, det blir ett dubbelt handikapp, man har inte bara flytt från oroligheter i Irak, man pratar skånska också!

Ingen av oss har riktigt mäktat med att räkna slagen på hål sju och åtta så vi säger att det står lika när vi kliver upp på nians tee. Det här är Sven Melanders andra golf­rond för säsongen och sommaren dessförinnan blev det ingenting alls. Tanken är att det ska bli bättring under 2018. Han vill vara i bättre fysisk form och tänker att golfen är vägen dit.
– Jag måste börja ta hand om min kropp annars orkar jag inte hålla på som jag gör. Jag har alltid haft en grundfysik som jag levt på men den är inte vad den var.

Melander peggar upp, tar en snabb provsving men driven klackas grovt, bollen fastnar innan fairway och han slänger ur sig en svordom.
– Jag blir lika arg som jag var när jag var yngre, blir lika upprörd av orättvisor. Men min kropp är mycket äldre, säger han och strax senare tar vi i hand och tackar för en god match.

Vad ingen av oss känner till när vi knackar oss runt Karlshamns GK är att Melander ett par månader efter vår rond ska få en cancer­diagnos. En elakartad tumör upptäcks, strålning och cellgiftsbehandling påbörjas omgående. I mars berättar han om detta på sin Youtube-kanal. Han gör det, förstås, på ett väldigt Melanderskt vis:

”Cellgiftsbehandlingen ska vara avslutad i maj och då ska jag förhoppningsvis bli friskförklarad. Och blir jag inte det så tänker jag begära pengarna tillbaka!”