Att undvika misstag på första nio hålen, utnyttja par 5-hålen och spela offensivt på sista nio är ett välkänt recept för att vinna The Masters.
Men när tävlingen bryts ner över tid framträder en mer exakt bild av hur den faktiskt avgörs.
Det handlar om återkommande situationer där slag tappas utan dramatik, där rundor förändras snabbt och där ledare ges möjlighet att förstärka sina positioner.
Hål 5 (par 4) – Magnolia
Snittscore i The Masters: 4,267 (5)
Det femte hålet är ett av banans minst omtalade – men också det femte svåraste.
Det långa par 4-hålet ger få birdies och en jämn ström av bogeys. Resultatet blir att fältet gradvis dras isär.
Det sker utan dramatik, men över fyra rundor får det tydliga konsekvenser. Här börjar avstånden byggas upp och de som vinner har oftast en klart bättre snittscore än de längre ner på ledartavlan.
Alex Norén
Snittscore: 4,60
Bästa: 4
Sämsta: 6
Ludvig Åberg
Snittscore: 4,00
Bästa: 3
Sämsta: 5
Ludvig Åberg har spelat hålet tydligt bättre än fältet och skapat tidigt andrum, medan Alex Norén tappat marginellt mot snittet varje år.
Hål 10–12 – där rundan sätts under press
Snittscorer: 10: 4,296 (2). 11: 4,303 (1). 12: 3,267 (4)
Övergången till sista nio hålen och sedan in i Amen Corner (11–13) är en av tävlingens mest avgörande passager.
Hål 10 (par 4), banans näst svåraste, sätter press direkt.
Hål 11 (par 4), det svåraste hålet, kräver precision och längd i både utslag och inspel.
Hål 12 (par 3), det fjärde svåraste, är oförutsägbart.
Det handlar inte bara om att undvika bogeys och dubbelbogeys, utan om att behålla kontrollen över rundan. Att på förhand få spela hål 10–12 på par skulle alla spelare i fältet skriva under på. Vissa skulle till och med acceptera ett eller ett par slag över par.
Spelare som tappar slag mot par här får ofta svårt att stabilisera spelet direkt efteråt – och ännu svårare att ta tillbaka det som tappats. Det är inte ovanligt att spelare som gått över par på 10–12 sedan försöker för mycket på hål 13–15.
Hål 10 – Camellia
Alex Norén
Snittscore: 5,00
Bästa: 4
Sämsta: 7
Ludvig Åberg
Snittscore: 3,88
Bästa: 3
Sämsta: 4
Här sticker Åberg ut med en mycket låg snittscore, medan Norén tappar mark på ett av banans mest krävande hål.
Hål 11 – White Dogwood
Alex Norén
Snittscore: 4,40
Bästa: 4
Sämsta: 6
Ludvig Åberg
Snittscore: 4,25
Bästa: 4
Sämsta: 6
Båda ligger nära fältets snitt, men både Noréns och Åbergs dubbelbogeys på elvan visar hur kostsamma små missar blir här och att det blir svårt att hämta igen det som förlorats.
Hål 12 – Golden Bell
Alex Norén
Snittscore: 3,50
Bästa: 3
Sämsta: 5
Ludvig Åberg
Snittscore: 2,88
Bästa: 2
Sämsta: 4
Åberg tillhör de som verkligen behärskat hålet och plockar slag mot fältet.
Hål 13 (par 5) – Azalea
Snittscore: 4,775 (17)
Det trettonde hålet är ett av banans tydligaste birdie- och eaglehål. Det gäller därför att absolut inte gå till nästa hål med en bogey eller värre, vilket sker tämligen ofta.
Alex Norén
Snittscore: 4,60
Bästa: 4
Sämsta: 6
Ludvig Åberg
Snittscore: 4,38
Bästa: 4
Sämsta: 5
Båda har utnyttjat hålet hittills och behöver fortsatt undvika katastrofer.
Hål 15 (par 5) – Firethorn
Snittscore: 4,781 (16)
Det femtonde hålet, banans tredje enklaste, är samtidigt ett av de mest utslagsgivande.
Här finns hela spannet av resultat, från eagle till bogey och värre.
Det är här tävlingen kan svänga snabbt. Ledare kan skapa avstånd – eller tappa sina ledningar. Utmanare kan sätta press – eller falla bort från kampen.
Hål 15 var ett av Rory McIlroys nyckelhål i sista rundan förra året, när han slog sitt berömda andraslag runt tallarna och sedan hade ypperlig eaglechans men fick nöja sig med birdie. I första rundan stod han dock för en dubbelbogey efter att ha chippat bakom green och ner i vattnet.
Alex Norén
Snittscore: 4,80
Bästa: 4
Sämsta: 6
Ludvig Åberg
Snittscore: 5,00
Bästa: 4
Sämsta: 7
Åberg har både toppar och dalar, medan Norén är jämnare men kan oftast inte spela hålet lika offensivt. Kanske kan han göra det i år…
Hål 16 (par 3) – Redbud
Snittscore: 3,138 (11)
Par 3-hålet är banans elfte svåraste och erbjuder goda birdiechanser, särskilt under sista dagen.
Samtidigt finns ett tydligt mönster: spelare i toppen utnyttjar läget bättre än de som jagar.
En ledning kan ofta utökas här, och ledartavlans översta plats byter sällan ägare efter detta par 3.
Alex Norén
Snittscore: 2,90
Bästa: 2
Sämsta: 4
Ludvig Åberg
Snittscore: 2,63
Bästa: 2
Sämsta: 3
Båda har presterat starkt här genom åren.
Hål 18 (par 4) – Holly
Snittscore: 4,232 (7)
Avslutningshålet, banans sjunde svåraste, ställer höga krav – särskilt under press.
Bogeys är vanligare än vad resultatlistan ofta antyder, och det är ofta spelare med mest att förlora som står för småmissarna som kostar i slutändan. Rory McIlroy behövde ”bara” göra par för att vinna förra året. Han missade inspelet och hamnade i bunkern. Parputten för seger brände han – helt i linje med vad historiken säger om förväntad score vid missad greenträff på sista hålet.
Alex Norén
Snittscore: 4,20
Bästa: 3
Sämsta: 5
Ludvig Åberg
Snittscore: 4,50
Bästa: 3
Sämsta: 7
Norén är stabil men får gärna förbättra snittet framåt. Om man bortser från Åbergs fadäs här förra året så är det ändå ett hål han normalt behärskar.
Andra mönster
Att göra bogey på ettan är inte hela världen, sägs det – men faktum är att toppspelarna oftast har en bättre snittscore här än resten av fältet.
Åttan (par 5) skiljer sig från hål 2, och framför allt 13 och 15. Åttan är banans svåraste par 5, men samtidigt ett tydligt birdiehål. Skillnaden ligger i utfallet. Där 13 och 15 skapar stora kast i resultaten – med både mycket låga scorer och kostsamma misstag – är åttan mer jämn.
Scorerna ligger tätare samlade, vilket gör att ett par inte behöver kännas som en missad möjlighet. På 13 och 15 kan utebliven utdelning i stället bli ett tappat slag mot fältet, och scorer över par leda till ras på ledartavlan. Med det sagt är eagle på åttan en rejäl bonus, medan en dubbelbogey eller värre är enormt kostsam.
