MARCO SIMONE G&CC, ROM. Att mäta spelarnas prestationer baserat på modellen för intjänade slag mot det övriga fältet (strokes gained) är idag en etablerad företeelse inom golfen. Även om Ryder Cup har ett högst begränsat fält med spelare kan strokes gained-modellen tillämpas för att ge en djupare bild över hur de presterar i olika delar av spelet, som baseras på en direkt jämförelse mot varandra.
Att alla spelare inte deltagit i samtliga fyra omgångar som spelats, två med foursome och två med fyrboll, medför en variation i datan som ligger till grund för beräkningarna – ihop med hur lagformatet också kan påverka vissa taktiska val. Men oavsett detta framträder fortfarande olika dominanta mönster kring spelarnas individuella prestationer som är intressant att titta närmare på.
Den övergripande kategorin med totalt antal intjänade slag mot fältet baseras på hur spelaren presterat i underkategorierna puttning, runt greenen, inspel, från tee samt spelet från tee till green.
Efter de fyra inspelade lagspelsronderna toppas kategorin av Jon Rahm med imponerande +8,52 intjänade slag mot det övriga fältet.
1) Jon Rahm + 8,52
2) Max Homa +7,51
3) Victor Hovland +6,76
4) Tommy Fleetwood +5,08
5) Patrick Cantlay + 4,48
Ludvid Åberg hamnar här på en helt godkänd 13:e plats med -0,31 tappade slag mot det övriga fältet.
Tittar vi närmare på bottenskiktet sticker också siffran med tappade slag mot fältet iväg markant.
20) Scottie Scheffler -3,31
21) Brooks Koepka 3,77
22) Robert Macintyre 5,51
23) Justin Thomas, 7,07
24) Jordan Spieth, 9,65
Hur står sig då de olika delarna av Ludvig Åbergs spel mot det övriga fältet i Ryder Cups lagspelsmoment? Ja, även i de underliggande kategorierna håller 23-åringen en hyfsat jämn nivå, men tappar överlag delar av slag mot fältet i fyra av fem uppmätta kategorier. Starkast är spelet från tee där Åberg noterar +0,07 intjänade slag mot fältet samt från tee till green, där han landar på den övre halvan.
Puttning
1) Justin Rose +2,03
——
11) Ludvig Åberg -0,73
Runt greenerna
1) Tommy Fleetwood +2,38
——
20) Ludvig Åberg 0,72
Inspel
1) Collin Morikawa +3,18
——
8) Ludvig Åberg 0,02
Från tee
1) Nicolai Höjgaard +1,57
——
10) Ludvig Åberg +0,007
Från tee till green (från tee, inspel och runt greenerna)
1) Max Homa 6,02
——
9) Ludvig Åberg -0,67
Fakta
Strokes gained etablerades av amerikanske ekonomiprofessorn Mark Broadie. Modellen har revolutionerat golfsportens sätt att mäta statistik och har använts bredare på PGA Tour sedan 2010 för att kunna mäta mer exakt hur spelarna presterar i olika delar av spelet.
Det som gör strokes gained effektivare än traditionell statistik är att modellen kan isolera och bedöma individuella slag var för sig. Traditionell statistik, som greenträffar och antal puttar, påverkas ofta av faktorer som inte är avsedda att inkluderas i det man försöker mäta. Exempel på detta är att en spelare i många fall har fler puttar om spelaren träffar fler greener men det betyder inte nödvändigtvis att spelaren puttat sämre. Slår du dåliga utslag får du oftast få greenträffar, och det i sin tur ger oftast färre puttar – eftersom du slagit chippar nära hål.
De senaste åren har genomslaget för strokes gained varit enormt och många proffs väger in statistiken när de planerar sitt spelschema och träningsupplägg.
Räknesättet fungerar så här:
Från olika positioner på banan har man räknat ut spelarnas snittscore/riktmärken, alltså det förväntade antalet slag det tar dem därifrån och i hål, exempelvis 4,0 slag.
Låt säga att en spelare slår från den positionen och hamnar på en ny position längre fram där riktmärket är 2,8 slag för att fullfölja hålet, då blir uträkningen så här:
4,0 (riktmärke från ursprungspositionen)
– 2,8 slag (riktmärke nya positionen)
– 1 slag (slaget som just slogs)
= + 0,2 slag på slaget som just slogs.
Spelarens prestation var alltså 0,2 slag bättre än riktmärket.
Hade nya positionen haft ett riktmärke på 3,2 slag hade spelaren istället förlorat 0,2 slag.
