Det kan liknas vid en knäböj på ett ben. Peter Hanson hade gjort rörelsen åtskilliga gånger tidigare, som fast inslag i det testprogram där hans fysiska styrka och stabilitet mäts i olika positioner. Hanson stod därför på en plaststock med måttenheter angivna, och sträckte ut ena benet i sidled efter att han gått ned i en enbensböj.
Nästan omedelbart föll han bara ihop. Peter Hanson fick därefter åka raka vägen till akutmottagningen i Los Angeles, och fick bryta 2013 års upplaga av Northern Trust Open inför sista ronden,
Han var då rankad som den 20:e bästa herrspelaren i världen, och såg fram emot att återvända till The Masters några månader senare för att försöka överträffa fjolårets tredjeplats.
Diskbråcket i ländryggen fanns givetvis där sedan tidigare, och hade kunnat blomma ut lika traumatiskt i en annan situation – långt utanför gymmets väggar. Men tillfället när han rasade ihop i vad Hanson själv beskriver som ”ett akut ryggskott” markerade startskottet för en lång och tärande skadeperiod.
När vi sitter med varsin kubikmeter sallad i klubbhusrestaurangen på Lake Nona i Orlando, Florida har fyra år passerat sedan det graverande ögonblicket vid fystestet.
Avslappnat klädd i ett par shorts och en sponsorpiké andas han av försiktig optimism när den oundvikliga frågan om nuvarande status på ryggen droppas.
– Det kändes väldigt bra under hela svängen med tävlingar i Mellanöstern under årets början. Stabilt, och utan bakslag. Givetvis har jag dragit ned en del på träningsmängden. Jag är jäkligt glad över att jag kunde spela smärtfritt under alla ronder och alla träningsvarven. Även i det dagliga livet känns det som att jag har kommit över det värsta. Men det har tagit rätt många år, som många förutspådde, konstaterar han.
Ja, i efterhand framstår det som häpnadsväckande att Hanson ändå spelade sig igenom säsongen 2013 utan något längre avbrott för att läka ihop. Några tävlingar tvingades han att bryta, medan han i andra lyckades kämpa sig in bland de tio främsta – som under tourfinalen i Dubai. Men under 2014 kommer verkligheten i kapp honom på allvar. Den trevande säsongen bryts under september månad, och det kommer att dröja mer än ett halvår innan vi åter ser honom innanför repen igen.
Att få ordning på en skada är för en idrottsman på världsnivå dock mer komplext än att bara kliva åt sidan och rakt av sjukskriva sig. Något som Tiger Woods tydligt visat under de senaste åren. Att värdera och tolka varje liten positiv signal från kroppen rätt är en svår process. För Peter Hanson fanns det heller ingen given garanti för att en operation verkligen skulle göra honom bättre, vilket fick honom att välja bort detta. Men samtidigt som du sitter hemma och gör monotona rehab-övningar och försöker ge kroppen den tid som krävs finns det också en tärande känsla i bakhuvudet av att du timme för timme tappar mark mot konkurrenterna.
– Den press vi sätter på oss själva skapar problem, och snabbar inte på läkeprocessen. Pressen att hela tiden känna att du halkar efter de andra lite. Den här enorma drivkraften och viljan att bli bättre fungerar inte så bra när man drabbas av en nervskada. För mig handlade det om att ta både ett steg framåt och två steg tillbaka. Att bli lite lugnare och försöka balansera upp det här idiotlivet. Det handlar inte om att jag inte vill vinna golftävlingar längre, men att jag har fått backa lite från den Peter Hanson som jag var under 2012 för att få det att funka.
Hur länge dröjde det innan du nådde fram till denna insikt?
– Alldeles för lång tid (skratt). Under förra året hittade jag bättre balans och taggade ner lite i frustrationen… Och helt plötsligt kunde jag börja att spela golf och fokusera på det jag kan göra varje dag, istället för att vara irriterad över det jag inte kan göra. För det bygger spänning, frustration och ilska. Det är inget trevligt tillstånd att vara i. Man hamnar i en väldigt dålig mental balans om man inte kan backa tillbaka och släppa det dåliga samvetet över att du inte kan lägga full tid på puttningen och chippningen, eller att du inte kan slå bollar fyra timmar om dagen. Så förmodligen är det vad som har hjälpt mig.
Vid tidpunkten för vårt möte har Hanson spelat 24 tävlingar under de senaste tolv månaderna, vilket kan ses som ett fullt schema. Men under resten av karriären kommer han att få vara extremt noga med att gasa och bromsa vid rätt tillfällen. Samtidigt ser han pragmatiskt på situationen och räknar kallt med att problemen förr eller senare kan återvända i någon form.
– Jag kommer säkert att falla ned i någon lucka igen och få något bakslag. Egentligen vet jag inte om en sådan h��r skada läker. Tittar man på hur diskarna och ryggen ser ut så behöver man inte vara neurokirurg för att förstå att det ser illa ut när det inte finns någon vätska kvar i diskarna. Så jag får vara väldigt försiktig med vad jag gör. Men det är också genom år av misslyckanden som jag vet lite mer om vad som triggar problemen, och vad jag ska undvika. Det kanske inte är smartast att spela tennis eller gå och köra marklyft. Ja, eller att stå två och en halv timme framåtlutad på en puttinggreen över ett hjälpmedel. Att det här inte längre funkar har man i alla fall lärt sig att förstå.
Detta är också i linje med de tekniska förändringar i svingen som skadan drivit på, där separationen mellan över- och underkropp minskats i rörelsen. Med något mer högerskruv i bollen än tidigare, och utan den kollaps i träffögonblicket som han kämpade mot när skadan var som värst, så tycker Hanson att svingen idag sitter riktigt bra – även om bollträffen ännu inte är exakt lika konstant som under den tidiga delen av decenniet.
Men framförallt är han själv väldigt nöjd med att farten i klubbhuvud och boll är där den behöver vara.
– Jag har väl inte riktigt samma fart som jag hade för fem år sedan, före skadan. Men konkurrensmässigt om vi pratar siffror, 170 mph i bollhastighet med drivern motsvarar ändå över snittet på Europatouren. Det är inte Dustin Johnson-långt eller som Rory McIlroy. Men det är tillräckligt mycket slaglängd för att jag inte ska känna att jag är bakom. Och det är också en viktig grej mentalt. Att känna att farten är där, att det inte är någon smärta och att jag kan slå fritt.
Resultatmässigt är siktet kalibrerat mot att åter träda in bland de 50 främsta i världen, och säkra starter i majors samt WGC-tävlingarna. Kort sagt. Att återerövra den position som han befann sig på innan skadan uppstod. Idag är läget ett annat, där han inte riktigt har möjlighet att välja fritt bland tävlingarna i Europatourens schema.
– Man får mycket gratis på de stora tävlingarna sett till adrenalin, skärpa och koncentration. Jag ska vara ärlig och säga att den finns inte där när man peggar upp 7:30 på Mallorca Open, med bara en gubbe som står bredvid och håller upp den här skylten med ”Tystnad”. Det är en annan utmaning att verkligen försöka vara på tårna under de mindre veckorna. För vi blir lite ”adrenalin junkies” under de här stora tävlingarna. Det är en häftig känsla att stå där när det är majors eller Ryder Cup. Allt det här kommer av sig självt. Och det får man jobba på att försöka få upp.
Den resterande delen av karriären kommer att tillbringas på Europatouren. Ett beslut som underbyggs av att Hanson flyttar hem till Sverige i år. Huset på Lake Nona är sålt och containerplats på fraktfartyg har bokats åt bilarna i garaget. På gården i Skåne får han och labradoren Elsa fritt svängrum tillsammans med Susanna och de två barnen, samtidigt som möjligheterna till riktigt bra träning dock försämras under delar av året.
– Hela livssituationen blir lite enklare genom det. Det är svårt att bo i USA och spela golf aktivt i Europa, och även i Asien och Sydafrika – som också är stort på Europatouren. Så det är för att få ihop familje- och golflivet lite bättre som vi flyttar. Det jag kommer att sakna är att komma hem och ha perfekta förutsättningar för att spela, putta, chippa och slå bollar. Men då får jag hitta ett sätt att ge mig bättre möjligheter än att stå på Bokskogen och slå ut från en träningsstudio. Och det är något som vi tittar på. Om man kanske ska ha något ställe i Spanien att sticka iväg till för att kunna träna och inte komma för långt ifrån det här riktigt professionella upplägget. Jag kände ändå att flytten hit gjorde att jag tog några rejäla kliv i min karriär, då jag gav mig själv bättre förutsättningar.
Paradoxalt nog kan man idag säga att skadan förlängde hans karriär. Innan diskbråcket hade Hanson skarpa och uttalade funderingar på att säga tack och hej till tävlingsgolfen efter 2016 års OS i Rio. Så blev det följdaktligen inte.
När han nu fyller 40 år i oktober har Hanson inte målat upp ett fast slutdatum framför sig.
– Hoppet finns ju kvar även om det blir mindre träningsmängd och mindre timmar på rangen. Men det är väl också ett litet problem. För jag vet egentligen vad som krävs för att bli bland de 20 bästa i världen. Det mentala upplägg som jag har nu när jag backat tillbaka talar emot att jag ska kunna uppnå det. Ändå finns hoppet kvar om att spela och vinna golftävlingar. Så hur långt kan upplägget ta mig där jag fokuserar på att spela mer istället för att stå och nöta? Det får vi se framöver.
