PORTHCAWL. Ett inlägg på Instagram fick följarna att undra hur det står till med Linn Grant. Hon verkade missmodig och inte alls den positiva person de vant sig vid. Förklaringen är att det en tid saknats positiv laddning och energi. Så vi lät Linn Grant berätta fritt om livet. Om stress, kinesisk läkekonst och varför golfen ibland suger.
– Jag hade fastnat i hur jag mår utifrån hur jag spelar, istället för tvärtom. Googlade lite symptom och såg en rapport om kinesisk läkekonst. Det råkade finnas en kille i Helsingborg som jobbar med det här, så jag testade. Jag har några sessioner kvar innan spänningar i kroppen och ömma punkter helt släppt med hjälp av bland annat akupunktur. Han gjorde en diagnos och sade att jag kändes lättirriterad och även att jag har väldigt låg Qi. Vilket betyder lågt energiflöde, låg livslåga. Det låter dramatiskt, men har reflekterat över det när det en period kändes ”grumligt”. Jag fastnade i dålig energi, hade inget tålamod och släppte inte de dåliga tankarna, säger Linn.
”Mer än hälften är vad man i huvudet”
– Golf är ju så djäkla konstigt, det är ju en del som bara är sport och prestation, men mer än hälften är vad man har i huvudet. Jag vill inte att golfen ska ta för stor del av mitt liv. Det blir så mycket träning, statistik och spel. Golf är för mig något som jag är bra på men inte vill ta för seriöst utan hålla distans. När jag skrev inlägget på Instagram var jag mest less, men det fick stor uppmärksamhet.
Du brukar betona just att du måste ha kul och att livet ska kännas bra för att du ska spela bra. Andra golfare resonerar nog att ”bara jag spelar bra, så mår jag bra”.
– Även om jag kanske är en person som har lättare att säga att jag skiter i det här så finns ju alltid en liten djäkel på axeln som säger att ”borde du inte träna mer istället?” Sjuk svår balans mellan de sakerna, men jag vet att jag spelar bäst när jag mår bäst, inte att jag mår bäst när jag spelar bäst. Det läggs galet många timmar på LPGA kring träning, statistik, prat om golf hela tiden, blir som en bubbla som jag tycker är en onödig stressfaktor. Allting flyter på som i spelet när jag bryr mig väldigt lite, nästan skiter i det. Senaste tiden har jag brytt mig för mycket. Jag vill så gärna spela bra, mest för min egen skull.
Hur märks stressen, förutom diagnosen lättirriterad?
– Spelar jag inte bra i början på ett varv sätter jag hög press på mig själv för att jag vet att jag kan, istället för som tidigare inte bry mig så mycket. Det är en balansgång att träna som om det är viktigast i världen men spela som att det inte spelar någon roll. Säkert svårt att förstå om man själv inte spelar tävlingsgolf. Utanför golfen försöker jag vara närvarande i min ledighet men jag är en person som bokar upp min tid, drar på mig stress för att jag vill göra många saker, tackar ja när jag borde tackat nej för att återhämta mig. Mycket av stress bygger på förväntningar, men om man bara skiter i det så är det inget problem, återigen en balansgång att tillåta mig vara ledig.
Missad cut på sju av tolv LPGA-tävlingar, men tre topp-tio när du klarat cutten. Det är ju inte så att du spelat uselt under året utan tvärtom haft spelet för att vinna, men inte riktigt fått till det. Är det rätt analys?
– Låter dumt att prata om flyt men har så ofta gått av banan och tänkt ”varför studsar det inte rätt?” Till slut blir jag spyfärdig på de tankarna. Jag spelar absolut tillräckligt bra för att vinna vilken tävling som helst.
Kanske en elak fråga men har du suget och drivet att bli bäst?
– Ja! Mitt största mål är att vinna här och samtliga majors. Jag har tidigare sagt ”bäst i världen” men det kommer i så fall av sig själv. Mentalt brukar jag tänka på de segrar jag tagit på LPGA och Scandinavian Mixed. Jag vill tro att jag kan vinna här. Är ganska bra på links och har slagbanken för spel här, men vågar jag använda alla slagen i tävling? Känslan golfmässigt är bra. Har laddat här i Wales och hoppade över Scottish förra veckan för att spara energi.
Tar du lång ledighet efter veckans tävling, årets sista major?
– Ska spela i Portland, Kanada, Boston. Försöker välja bort banor som inte ger mig något, dels ingen glädje och ingen utdelning. Så nu väljer jag banor jag gillar att spela på. Så Portland hoppade in i kalendern igen. Sedan till Paris med tjejkompisar, det ska bli kul. Så småningom blir det ny säsong tack och lov. Trycka på omstartsknappen, även om jag accepterat att vägen framåt inte är spikrak, att golf ibland suger och jag känner mig sämst i världen.
Att vinna den här veckan skulle ge en annan känsla.
– En mycket skönare känsla, så det är förstås en målsättning!
AIG Women´s Open sänds i V Sport Golf och Viaplay med start torsdag.
