Det blev aldrig den där riktiga nerven under slutronden av årets The Open, det 151:a mästerskapet i ordningen. Som minst var skillnaden tre slag mellan suveräna Brian Harman och spanjoren Jon Rahm, men det var en kort stund, större delen av dagen hade Harman fem, sex slags marginal och segermarginalen blev till slut just sex slag. Man måste imponeras av Harman, som visserligen har varit med länge, och vunnit ett par stora titlar, men att leda hela helgen med spelare som Jon Rahm, Tommy Fleetwood och Rory McIlroy strax bakom, utan att svikta, det är starkt.

• Fleetwoods förbannelse

Hela helgen har det grinat emot för Tommy Fleetwood, framförallt på greenerna. Han tappade slag mot övriga fältet på greenerna både lördag och söndag och det fungerar sällan som segerrecept. Spelet från tee till green var snudd på felfritt med undantag för det något märkliga slaget på 17:e sista ronden som kostade en trippelbogey direkt.

• Stenson imponerade

Trots att Royal Liverpool den här veckan verkligen inte spelades på ett sätt som gynnade Henrik Stenson slutade han på en delad 13:e plats. Ruffarna var lite för snälla och de med rejält löd i bössan kunde panga drives över en del hinder på ena sidan av många hål och tjänade massor av längdmeter. Stenson har inte den längden utan fick lita till sina stadiga långa och medeljärn, och det gjorde han bra. Dessutom har han i sina bästa stunder en bländande chippning och hans puttning är visserligen lite streaky men när han puttar bra är det hög klass.

• Kluven när det gäller banan

Royal Liverpool GC är en riktigt klassisk Open-bana men det är definitivt inte min favorit i rotationen. Spelarna hyllade banan och kanske framförallt konditionen, men som tittare känns den ganska anonym och likriktad. Royal Birkdale, Old Course, Muirfield och Troon är betydligt roligare att kolla på. Och Turnberry när den fanns med.

• Harman iskall

Brian Harman fick äntligen till det fullt ut i en major och jag tror inte att många av hans kollegor är särskilt förvånade. Harman har inte vunnit särskilt mycket (två titlar på PGA Tour) men han visade ingen som helst nervositet, möjligen tredjeslaget på sista hålet, och var självfallet en mycket värdig segrare. Ingen såg så bekväm ut på greenerna som han och han var bara i två bunkrar under hela tävlingen.