CHARLOTTE, NORTH CAROLINA Gary Woodland nöter en mängd olika chippar från det högra hörnet kort om greenen på hål 16, där han troligen ser sin mest sannolika miss komma under veckan. Dustin Johnson testar två gånger att slå en tränia från tee på hål 17, där det första försöket landar i vattnet till vänster. Scottie Scheffler håller nästan på att spinna ner i vattnet med sitt inspel till vänster om pinnen på hål 18 men sätter sedan chippen från ruffen innan bäcken för en inspelsbirdie. Det är sådant som man får se under en måndagseftermiddag när banan i stort sett är helt tom och vi följer denna trio av amerikanska majorsegrare längs med Quail Hollows gröna mil.
Eller förlåt, ”The Green Mile”. Ett namn som du kommer att känna dig aningen mätt på långt innan att söndagens ledarboll går upp på 16:e hålets tee. Likt ”The Bear Trap” och ”The Snake Pit” rör det sig om en sekvens med tre hål som paketeras ihop med ett klatschigt namn i syfte att ge banan ett eget “Amen Corner”. Det avsnitt på Augusta National som ursprungligen bara bestod av tre slag (inspelet på 11 samt utslagen på hål 12 och 13) men som i folkmun numer innefattar hela dessa tre hål.
På Quail Hollow inryms den gröna milen på hål 16, 17 och 18. Alltså banans utslagsgivande avslutning. Under 2017 års PGA Championship, den första majorn som spelades på banan, var det bara tre spelare i hela fältet som lyckades gå dessa tre hål under par, sammanlagt under tävlingens fyra ronder. Hål 18:e rankades som det tuffaste hålet i hela tävlingen med en snittscore på 4.412 slag.
Quail Hollow Club öppnades för spel under 1961. Idag återstår inte mycket av George Cobbs ursprungliga layout. 2025 års version av banan är i stort sett en skapelse av Tom Fazios designbyrå, som arbetat med banan sedan mitten av 1990-talet. Dagens The Green Mile fick också sin form när Fazio flyttade hål 16 närmare vattnet till vänster, och satte 17:e hålets tee till höger sida om 16:e hålets green så att större delen av slaget spelades över vattnet. Samma gällde på hål 18 som förlängdes, ihop med att bäcken till vänster lades till.
Vad väntar då i ”The Green Mile” under årets upplaga? Ja, det är tre hål som kommer att spelas varenda centimeter av de knappa 1140 meter som de totalt mäter. De föregående veckorna har varit regniga i North Carolina, och denna måndag har bjudit på stora mängder av nederbörd i form av kraftiga skurar som dragit in över området upprepade gånger under dagen. Även om det väntas in betydligt varmare temperaturer under resten av majorveckan kommer banan att vara mycket mjuk.
De tre hålen som ingår i The Green Mile:
Hål 16, par 4, 483 meter
På vänstersidan lurar en bunker, i linje med en efterföljande sluttning som gärna skickar bollen till vänster sida av fairway. Under inspelet kantas hela vänstersidan av vatten, som även smiter in bakom greenen för att fånga upp den som blir för lång.
Snittscore under 2017 års PGA Championship: 4,362 slag
Hål 17, par 3, 203 meter
Ett långt par 3 som omges av vatten både framför, till vänster och bakom greenen. Den som försöker spela defensivt och gå mot högersidan bestraffas med jobbiga chipplägen i uppförs- eller nedförslut i vattnets riktning. Greenen är också avdelad med en mindre rygg i mitten vilket ställer stora krav på spelarens längdkontroll.
Snittscore under 2017 års PGA Championship: 3,288 slag
Hål 18, par 4, 451 meter
Ett långt och mentalt krävande avslutningshål där det gäller att blockera bäcken på vänstersidan ur medvetandet. Rondens sista utslag träs mellan bunkrarna till höger och vattnet till vänster för att hitta ut på fairway. Spelarna vill givetvis undvika att slå det svettiga inspelet från ruffen där både längden, riktningen och utgångsvinkeln blir svårare att kontrollera. Även här är greenen uppdelad i två sektioner, där det gäller att peta in bollen i rätt zon för att slippa sluta dagen med en treputt. Snittscore under 2017 års PGA Championship: 4,412 slag.
