Iklädd en bylsig gul pikétröja poserar Henrik Stenson avvaktande framför fotografen Christer Höglunds kamera i backen framför åttonde hålets tee. Ett år har passerat sedan debuten på Forsgården. Stenson är fortfarande amatör, men ser fram mot sitt andra Scandinavian Masters med viss laddning inombords. Han kommer här att klara sin första kvalgräns på Europatouren, och sluta delad 38:a framför namn som Alex Cejka och Sam Torrance. Det blir en vecka som stärker det djupa förhållande som Stenson börjat få till sin hemmabana.

– Det innebar absolut ett lyft för min utveckling att komma till Barsebäck när jag var 15 år. Jag hade börjat spela några år tidigare i Göteborgsområdet på Gullbringa. Det var en liten familjebana medan Barsebäck var en fullängds tävlingsbana. Ja, lite mer att sätta tänderna i. Att gå ut på en bana med backtee och spela sjöhålen när det blåste var lite tuffare än det man provat på tidigare. Sedan att komma till Skåne överlag, med så många golfbanor och mycket tävlingar var bra. Man måste kunna plocka med sitt spel, när man kommer till andra banor och får möta andra spelare.

”Från tävlingen har jag ett starkt minne från när jag slog upp andraslaget på hål 16, par femman”

– Från tävlingen har jag ett starkt minne från när jag slog upp andraslaget på hål 16, par femman. Jag hade min firestick-spoon då och slog upp bollen nära och gjorde eagle. Varje gång jag spelar hål 16 nu och får en spoon eller en träfyra kvar in till andraslaget så kommer det där slaget upp. Då tänker man alltid ”fan, om jag inte hade kunnat slå ett sådant bra slag en gång till”. Men nej. Det blir inte lika bra.