Mellan åren 1954 och 1965 vann australiensaren Peter Thomson The Open Championhip fem gånger. Endast Harry Vardon med sina sex segrar överträffar denna bedrift. Thomson vann golfens äldsta mästerskap tre år i rad och var även tvåa tre gånger. Hans tävlingsfacit omfattade även 26 segrar i Europa, 19 i Australien och på Nya Zeeland samt elva segrar i Asien och Japan. Då han inte riktigt trivdes i USA blev det bara några få säsonger och en seger, 1956, i Texas Open. Thomson var som bäst på hårda, snabba banor, där det mer gällde att kunna bemästra studs och rull än att slå långt i luften. Därför kom hans spel aldrig till sin rätt på de hårt vattnade och längre amerikanska banorna. Vid sidan om segern i Texas Open var en fjärdeplats i US Open 1956 och en femteplats i The Masters 1957 Thomsons främsta meriter i USA. Han spelade aldrig PGA Championship.
Så här skrev Svensk Golfs före detta chefredaktör Anders Nordlund om legendaren Peter Thomson i ett porträtt i nummer 10/2009:
ALLT BÖRJADE I SMYG PÅ 9-HÅLSBANAN Royal Park i födelsestaden Melbourne. Där slog Thomson sina första slag och när några medlemmar såg hans talang fick han bli medlem i klubben och vann klubbmästerskapet som 15-åring. 1949 blev han proffs, 20 år gammal, och kom snabbt att dominera australiensisk golf. Hans tidiga vänskap med dåtidens storheter som Bobby Locke, Ben Hogan och Sam Snead kom starkt att influera honom. Då tävlingsprogrammet i Australien var dåligt utvecklat sökte sig Thomson tidigt till Storbritannien, där han direkt gjorde ett starkt intryck. 1951 blev han delad sexa i sitt första British Open på Royal Portrush. 1952 och 1953 tog han andraplatserna på Royal Lytham och Carnoustie, för att sedan 1954 följa upp med sin första Open-seger på Royal Birkdale. Han svepte in på den brittiska golfscenen och slog erkända namn som Christy O’Connor, Dai Rees och Max Faulkner. Tillsammans med sydafrikanen Bobby Locke, som var den som bjöd honom bäst motstånd, kom Thomson att dominera British Open. Från 1952 till 1958 var han aldrig sämre än tvåa och vann fyra gånger, 1958 tog Thomson sin fjärde seger efter särspel mot David Thomas på Royal Lytham.
Det fanns röster som ville nedvärdera Thomsons fyra första British Open-segrar, då de menade att startfälten inte var de bästa. Men 1965 på Royal Birkdale gav Thomson svar på tal. I hård kamp med det dittills starkaste startfältet och de bästa amerikanerna på plats visade han sitt kunnande. Thomson hade för vana att inleda de stora tävlingarna med ett par försiktiga rundor. Hans klassiska framträdande på Royal Birkdale 1965 var inget undantag. I hård vind spelade han mot regerande mästaren Tony Lema och en perfekt drive på sista hålet grundlade en seger med två slag. Thomson hade förmågan att kunna njuta av spänningen i de avgörande lägena i de stora mästerskapen:
”Detta var den riktiga spänningen för mig. Jag har sett många i den situationen och jag tror att väldigt få av dem tycker om det men jag njöt verkligen av det”, har Thomson skrivit i sina memoarer.
Framgångarna kom genom en enkel och okomplicerad sving. Hans grepp var lätt, adresseringen gick snabbt och svingrörelsen var mjuk utan någon större fysisk kraft. Han var också en stabil och stundvis briljant puttare. Men det var hans huvud som gjorde honom till en vinnare.
”Den viktigaste sidan av golfen är noggrann planering, lugnt och klart tänkande samt vanligt sunt förnuft ”, har Thomson också skrivit.
Hans förmåga att skilja på tävlingsgolfen och det övriga livet gav honom psykisk styrka när den som bäst behövdes.
THOMSON ÄR EN BALANSERAD MAN i en värld som kan kräva överdriven och trångsynt hängivenhet. Han älskar att läsa, lyssna på opera och att måla. Med sina livliga ögon och sitt öppna sinne ger han ett intellektuellt intryck som snarare för tankarna till universitetsläraren än golfproffset. Han har även gjort sig känd för sina artiklar och kolumner för Melbourne Herald samt kommentatorsjobbet i tv.
Hans skilda intressen var också den största orsaken till att han inte kunde rota sig i USA. Spelarkarriären avslutade han på seniortouren i USA och han vann nio tävlingar på Champions Tour 1985, ett rekord som han delar med Hale Irwin. Peter Thomson utvecklade senare sitt intresse och fallenhet för banarkitektur. Han startade en egen arkitektfirma och har i dag ritat över 30 golfbanor, framför allt i Asien och Japan.
