BETHPAGE, NEW YORK Det europeiska lagets första officiella inspelsdag i årets Ryder Cup är bokförd och klar. En sävlig tisdag där Long Island välkomnade publik och spelare med en generös sensommarvärme. Högt som lågt. Här är våra iakttagelser från timmarna ute på Bethpage Black.
TISDAGENS LÄTTSMÄLTA BETHPAGE BLACK Den amerikanska kaptenen Keegan Bradley äger, som bekant, frågan när det gäller hur banan sätts upp. Bethpage Black spelas visserligen knappt 100 meter kortare än 2019 års PGA Championship, men just längden kommer att vara banans främsta försvar under veckan. Markområdets höjdskillnader samt layoutens många upphöjda greener innebär att varenda centimeter av de dryga 6700 meter som finns på scorekortet för Ryder Cup måste kramas fram. Men den som väl har längden och farten kan ta ut svängarna på allvar, eftersom den ruffklippning som omger fairway är av en ganska snäll kaliber. Ett väntat drag med tanke på hur värdbanorna i USA brukar sättas upp historiskt sett, och något som också bör stödjas av de åtskilliga terabyte av statistik om USA:s och Europas spelare som Bradley och teamet tuggat igenom under året.
TISDAGENS ÅBERG Låt oss sparka in den mest öppna av vidöppna dörrar och konstatera att Ludvig Åberg gav ett väldigt bekvämt intryck ute på Bethpage Black när veckans första träningsvarv avverkades ihop med Matt Fitzpatrick, Tyrrell Hatton och Jon Rahm. Alltså, som han i stort sett alltid gör i dessa situationer, med möjligt undantag för magsjukan på Pebble Beach och migränanfallet på Oakmont. Den svarta sharpie-pennan gick på högvarv när en dryg miljard autografer skrevs och åskådares telefoner greppades för att ta selfies vid repen. Bacillskräck är med andra ord ett uttryck som inte existerar i den Åbergska vokabulären.
Okej, men spelmässigt då? Inte helt oväntat imponerade Åberg från tee med många starka utslag där både linjerna och bollflykten får ner oss i spagat av glädje. Järnspelet får också ett försiktigt plus i kanten sett till hur Åberg levererade in mot många av de inte alltför hårda greenerna – vilket blir ett måste under veckans nyckelmatcher.
TISDAGENS NORÈN Den svenska vicekaptenen har faktiskt luftat klubborna här borta. Ska vi börja ta höjd för ett oväntat inhopp från ett av Europas just nu mest formstarka namn, undrar ni? Nej, säger vi bestämt och rycker i nödbromsen redan där. Det vi pratar om är en runda som ägde rum under söndagen på en privat klubb i delstaten, där Norén helt enkelt spelade i sällskap med Finlands president, Alexander Stubb. Under tisdagen var det dock vicekaptensrollen som gällde, helt och fullt. Norén agerade ett extra par ögon till Luke Donald och följde Åbergs boll under delar av inspelet, ihop med vicekaptenkollegan Jose Maria Olazabal. Inte helt under radarn, eftersom Norén välförtjänt också fick sin beskärda del av publikens kärlek och fick signera ett antal flaggor och annat loggat bråte i sin framfart på banan.
TISDAGENS SVENSKFEST Det pratades en hel del svenska både innanför och utanför repen runt Ludvig Åbergs boll. Vid sidan av den hyfsade skaran med influgna och bofasta blågula fans siktades även Alex Noréns bror, Andreas Lagercrantz, som ingår i det europeiska lagets utbyggda krets där titeln ”Buggy Driver” pryder brickan runt halsen. På femmans tee sprang vi också in i Joel Sjöholm, som sedan en tid tillbaka jobbar med spelarrelationer för DP World Tour. Ja, och så skuggades givetvis Åberg av coachen Hans Larsson som troligen inte anlänt till Bethpage för att dra igång en omfattande teknikomläggning inför fredagens matcher. Larsson finns i regel på plats vid Åbergs sida under större tävlingar, där de uppenbarligen hittat en fungerande modell för deras samarbete ute på fältet.
TISDAGENS FROMMA HEMMAPUBLIK Någon enstaka brölig gliring runt de massiva läktarkomplexen på öppnings- och avslutningshålen. Som ensamt ekade ut i fjärran utan något speciellt gensvar från den övriga amerikanska fanskaran. Värre än så blev det inte. Främst eftersom merparten av de mest militant intensiva USA-USA-USA-männen riktade uppmärksamheten mot de amerikanska bollarna, som klev ut på de sista nio hålen. När spelare från Europa och USA ställs öga mot öga ute på banan kommer dock känslorna av rivalitet att bubbla upp till ytan på ett mer otyglat sätt.
BONUSSPANING 1:
I de uppskruvade biljettpriserna ingår mat och dryck i form av vatten och läsk till alla åskådare som kan avhämtas i olika tält runt om hela banan. Men i händelse av att någon vill förgylla timmarna på banan med en öl eller två så blir det åka av för korten i plånboken. Om vi nu ska kalla Michelob Ultra för öl alltså. En knapp halvliter sådan kostar 15 dollar (drygt 139 svenska kronor), medan den större modellen på drygt 70 centiliter kostar 18 dollar (drygt 167 svenska kronor).
BONUSSPANING 2:
Hemmapublikens förmodade flod av häcklingar var alltså snarare ett milt duggregn. Och den som försiktigt fick spänna upp paraplyet vid flest tillfällen var Tyrrell Hatton. Mest för att engelsmannen stundtals valde att spela utan keps, vilket eldade på en del försök till ”Hats off”-skämt från spridda delar av publiken – i den anda som drabbade Patrick Cantlay i Rom.
