AUGUSTA, GEORGIA. Ställningen efter första speldagen? Den kan enklast sammanfattas så här: Augusta National vs svenskarna i fältet 1-0. Ja, eller egentligen större delen av fältet.
Det började som en sval april-torsdag och slutade som en krävande öppningsdag där spelytornas hårdhet skärpte kravbilden avsevärt.
Något som inte heller Ludvig Åberg inte var immun mot.
Efter en stark start där de olika delarna i spelet växeldrog varandra och jobbade fram tre övertygande birdies, så bromsades attacken mot ledartavlan in på hål 9 där det något långa inspelet lämnade ett besvärligt läge – som utmynnade i en kostsam dubbel. Ytterligare två slag mot par tappas sedan på hål 10 och 11, vilket därefter följs av att dagens andra dubbelbogey kryper in i kortet på hål 13 – där Åberg chippar i vattnet efter att ha nått greenen på två slag.
– Jag satte mig själv i knepiga lägen, vilket var misstaget från början. Borde inte ha varit långt till höger på nian. Borde inte ha varit långt till vänster på tretton.
– På nian är det sista man vill göra att lämna den där uppe. Så jag slog den lite för hårt och den träffade nedförsbacken, vilket ledde till en treputt därifrån.
– På tretton kände jag mig osäker på om jag skulle chippa eller putta. Den låg lite på sidlutet och jag kunde inte landa den på greenen eftersom bollen låg lite nedsjunken och allting lutade bortåt, som vi alla såg, säger Ludvig Åberg efter den inledande 74-ronden.
Vill se bättre utdelning på par 5-hålen
Åberg hittade därefter något fastare mark under fötterna med sin birdie på hål 14. På hål 15 följs en mer mindre utmärkt drive av ett andraslag som går långt. En punkt i ronden som också speglar den tuffare skepnaden som Augusta National börjat anta under dagens gång.
– Jag tycker inte att jag kunde göra mycket annat på hål 15 när jag slår mitt andraslag. Jag slog en järnfemma, för annars flörtar jag med vattnet kort. Och landar väl ungefär mitt på greenen och får en megastuds, och så är man lång där och har ett svårt slag kvar. Så är det. Det är svårt och det ska det vara. Men det kändes lite som söndags-hårdhet på greenerna, än en torsdag.
På två över par och delad 40:e plats är Åberg sju slag bakom ledande Rory McIlroy och Sam Burns, som båda öppnade med imponerande 67:or. Det finns delar av ronden som Åberg tar med sig inför morgondagen, men överlag är han givetvis inte nöjd med starten av 2026 års The Masters.
– Överlag är jag ändå lite missnöjd. Men det ska man vara. Och förhoppningsvis är jag lite hetare i morgon.
– Jag känner ändå att jag hade en dipp i mitten av rundan och kunde sedan komma tillbaka, och det är det jag gillar att se. Att jag har möjligheten att göra det och fortsätter att slå bra slag. Sedan får vi se när vi kommer ut i morgon bitti, men förhoppningsvis är det lite mjukare greener. Och att jag kan ta till vara på någon av par 5:orna, istället för det jag gjorde idag. Och sedan får vi se var det kan landa.
Trög start för Norén
Alex Norén öppnade förvisso lovande och var ett under par efter birdie på tvåan. På trean var dock oturen framme när Noréns inspel träffade flaggan och gled ner i backen. Därifrån blev det dessvärre två slag och dubbelbogey på hålet.
Det satte tonen för rundan, och när 43-åringen vände och gav sig ut på sista nio hålen blev det en snabb nedförsbacke med bogey på tian, elvan, tolvan och 14. Det blev heller ingen birdie på vare sig 13 eller 15.
Efter par på 16 och ett snett utslag på 17 kom första glädjen på länge när Norén stod för ett kanonslag upp mot flaggan som rundade träden på högersidan. Det blev birdie där, men tyvärr en bogey på 18 och totalt 77 slag, fem över par – tio slag bakom ledarna.
– Det var extremt frustrerande. Det absolut sämsta var kanske att det blev tre treputtar. Det är svårt att komma nära pinnarna. Jag slår en del bra slag, men när det är så här torrt där ute så är det en helt annan bana. Det är svårt överlag när man inte riktigt är på det, säger Alex Norén efter torsdagens rond.
