Den 149:e upplagan av The Open Championship är igång och de som följt första morgongrupperna på TV har kanske noterat att spelytorna är grönare än vi normalt brukar se under The Open. Det beror mest på mycket regn men head greenkeeper Paul Larsen och hans mannar har också ett finger med i spelet.
I en intervju med thefriedegg.com berättar Larsen om det gedigna arbete som lagts ned för att få Royal St George’s i toppskick till The Open. En resa som började för Larsen 2012 när han tog över ansvaret, ett år efter senaste gången Royal St George’s stod värd för mästerskapet. Då fick banan mycket kritik för hur den sattes upp och hur opålitligt underlaget var.
– Banan hade blivit lite för mjuk och det blev för mycket prickskyttegolf. Jag hade önskat att banan spelades lite mer som äkta linksgolf, säger Paul Larsen som var assisterande banchef under 2011 års upplaga.
Svaret fanns i gräset och dåtidens populära banskötsel, där Larsen uppskattade att 70 procent bestod av grässorter som inte skulle finnas där.
– Det finns ingen plats för rajgräs på en linksbana och att det hade tagit över var för att man på den tiden överskötte många golfbanor med mycket bevattning, gödsel och kraftig nedklippning för att uppnå snabba hastigheter. I längden är det inte bra för gräsets välmående.
Arbetet med att omvandla Royal St George’s började direkt när Larsen tog över och han började bespruta banan för att utrota alla ickeönskade grässorter, vilket ledde till att det enda som fanns kvar var spridda kluster av svingel (den önskvärda sorten). Den i stort sett gräslösa banan fick medlemmar och klubbens sekreterare att oroligt fråga ”vadihelvete” Larsen höll på med.
– Det var värre än jag trodde och det fanns inte mycket gräs kvar på greenerna faktiskt, säger Larsen.
Efter intensiv nysådd och dressning växte gräset upp och ”running golf” (mycket bollrull) var tillbaka på Royal St George’s.
Nyckeln i Larsens banskötsel är moderat gödsling och bevattning, vilket ger hårda ytor medan gräset inte klipps ner lika lågt som för tio år sedan.
– Jag gödslar ungefär lika mycket på hela banan som de gör i mittcirkeln på en fotbollsplan.
Idag består greenerna av svingel och krypven. Greenerna klipps runt 5 mm och om R&A vill få upp hastigheten kan de gå ner till maximalt 3,75 mm. I jämförelse klipps den svenska genomsnittsgreenen strax under 4 mm och kan normalt inte uppvisa samma hastigheter som Paul Larsen och Royal St George’s. Under The Open ligger greenhastigheten runt 10 på stimpmetern.
Välmående gräs på hårda ytor ger det rullande spelet som vi förknippar med linksgolf men Larsen är inte helt nöjd med banan inför The Open.
– Regnet vi hade i maj har gjort ruffen tjockare än jag önskat. Jag föredrar lite glesare ruff så du inte behöver hacka ut bollen. Och det är fortfarande lite för mycket fukt i greenerna och mer krypven än jag önskat. Spelarna kommer kunna landa många av sina inspel på greenerna och stanna snabbt istället för att rulla in bollen som jag velat se. Så nu hoppas jag på sol, vind och torka, säger Larsen.
Som vanligt handlar golfbaneskötsel inte om en man. Det är ett team och Larsen är väldigt nöjd att fairway ser ut som de gör med tanke på att de torkade sönder under sommaren 2018.
– Det är helt otroligt att de ser ut som de gör idag. Vi var tvungna att göra det på gammalt vis med handdress och handsådd. Jag är väldigt stolt över mina grabbar och jag behöver bjuda dem på champagne, säger Paul Larsen till Golf Digest.
The Cure-fantasten Paul Larsen (eller främst hans frisyr) har under The Open-veckan också blivit ett litet internetfenomen.
