
AUGUSTA, GEORGIA. En bra fredag på kontoret kan yttra sig på många sätt ute på Augusta National. Det kan vara en glödhet 66:a, som i Tyrrell Hattons fall, vilken till slut bromsas in med en bogey på 18:e hålet.
Det kan också vara en 70-rond där spelet överlag ligger på en mycket solid nivå, fast utan att de där sista puttarna på tre till fyra meter börjar rulla i. En runda som, utan de allra största gesterna, först jobbar in dig på rätt sida om kvalgränsen och sedan knuffar dig i rätt riktning inför återstående 36 hål.
Så var det i Ludvig Åbergs fall.
– Hade jag varit riktigt, riktigt effektiv hade jag kunnat kravla mig under några slag till, konstaterar han själv efter rundan.
Rent scoremässigt kan den stora skillnaden mot torsdagens 74:a spåras till par 5-hålen. Under första speldagen avverkades dessa på totalt ett över par, för att under fredagen istället spelas på tre under par. Den mest stilfulla av dessa tre birdies petas i på hål 15, där Åberg presterar en knivskarp wedge som nitas upp vid flaggan.
– Vi försökte vara lite smarta där. Vi hade lite gissningslek och trodde att de skulle vattna 15:e greenen, i och med att det var några hål som vi spelade igår som var väldigt hårda. Så kom vi dit idag och det var lite mjukare. På 15 var det väldigt hårt igår, och vi gissade att det skulle vara mjukare, och försökte lägga upp oss på någonstans mellan 90 och 100 meter. Och det gjorde vi på ett ganska bra sätt och slog en bra sandwedge, säger Ludvig Åberg efter ronden.
Ja, Augusta Nationals greener hade även utmanat Åberg tidigare under ronden. På hål 7 lägger han upp sig i fairway och attackerar flaggan till vänster med en wedge, för att i nästa sekund få se bollen spinna tillbaka över greenen och ned i backen. Dagens snöpligaste bogey var sedan ett faktum när läget som bollen stannat i var allt annat än bra.
– Jag hade runt 110 meter kvar till flaggan. Normalt sett slår jag min 50-gradare knappt 120 meter, så jag försökte ta av lite grann för att få bort spinn. Men jag tror att den flög lite för långt och så träffade den in i backen. Jag trodde inte att den skulle spinna av hela vägen, utan spinna till framkant och låta mig putta upp för greenen. Men så kommer den mellan bunkrarna och lägger sig i en torva, så jag kunde inte slå upp den högt och spinna den över bunkern. Så jag fick bara bita i det sura och ta min medicin, säger Ludvig Åberg.
När bogeyn på sjuan, den andra för dagen, ritades in i kortet var Åberg totalt tre över par och dansade nära kvalgränsen. Men en vändning iscensattes strax därefter när bollen chippades in nära flaggan på åttan, vilket därefter följdes av att en magisk wedge skickas upp några decimeter från hålet på nian.
– Jag gillar att jag kommer tillbaka efter mina bogeys på hål sex och sju och gör birdies på åttan och nian – och tog mig in i matchen igen, vilket jag gillar att se. Förhoppningsvis kan vi vara lite vassare överlag i morgon igen.
Järnspelet starkast i fältet
Under eftermiddagen väntar ett träningspass innan team Åberg tar fredagskväll. Möjligen kommer de att lägga någon minut extra på puttningen. Den del av spelet som tidigare varit en styrka på Augusta National för Åberg har under årets två ronder gett negativa siffror i statistiken, och är den svagaste delen ihop med närspelet – sett till de 1,13 slag som hittills förlorats mot fältet enligt ”strokes gained around the greens”.
I skrivande stund besitter dock Åberg fältets allra starkaste järnspel, där han toppar statistikkategorin ”Strokes gained approach to the green” på +3,44 slag. För honom själv innebär ronden också en förbättring i spelet från tee.
– Jag tycker att jag drev bollen bättre idag, och att jag slår drivern bra. I alla fall stundtals, och ger mig själv en del chanser. Jag tycker överlag att jag hade mer kontroll på grejerna idag än igår.
På par totalt kommer det att skilja ett antal slag upp till ledarna inför återstående 36 hål vid dagens slut. Två speldagar väntar nu, där utgången av de misstag som alla i fältet kommer att göra blir minst lika viktig som förmågan att klämma fram en och annan birdie.
– Det var en av de största skillnaderna mot igår. Igår satte jag mig långt till höger på nian, och långt till vänster på 13. Jag gjorde inte det på samma sätt idag, och då blir det mer stressfritt också och mycket av golfen här handlar om det. Var man placerar sina missar. Ta bort en sida, ta bort att vara lång, ta bort att hamna kort. Och jag tyckte att vi gjorde det bra idag.