AUGUSTA, GEORGIA Han anlände till majorveckan och Augusta National Golf Club tidigt på eftermiddagen med övningsområdet vid rangen som första stopp. Där väntade ett närspelspass och putträning under Hans Larssons vakande öga. Sedan gick Ludvig Åberg ut på Augusta Nationals andra nio, med några wedgar och en putter i caddien Joe Skovrons hand. Solen hade börjat sänka sig över 18:e hålets green när de sista landningspunkterna testades. Den svenska världsnian var nyligen här ihop med mentorn Peter Hanson och spelade två fulla varv. Det första lagret av mystikens skimmer har börjat skingras, och Åbergs egen bild av hur Augusta National kommer att testa hans spel blir allt tydligare.
– Först och främst så är det en utmanande bana från tee. Uppenbarligen blir det ganska snabba greener och man behöver ha koll på var man ska ligga någonstans där, och var man ska missa. Man vill få så enkla närspelsslag som möjligt, vilket är svårt att lyckas med hela tiden. Men jag tror det blir en bra utmaning i alla fall, konstaterar Ludvig Åberg efter att han ställt sig i skuggan under den majestätiska eken framför klubbhuset.
Från helgens Texas Valero Open tar Åberg främst med sig en bra känsla för spelet från tee till green. Men också ett lätt svullet knä som innebär att svensken står över onsdagens par 3-tävling. Fram till att The Masters inleds under torsdagen består planerna främst av ytterligare två inspelsronder över nio hål. Hos Åberg själv finns dock inga större frågetecken kring hur han ska kunna dra nytta av sitt exceptionellt starka långa spel på Augusta National.
– När vi var här för ett par veckor sedan fick jag bra koll på linjerna från tee och vi vet ungefär vilka klubbor man ska använda. Jag gillar att slå drivern, tycker att det är kul och försöker använda den så mycket jag kan på denna bana – och tror det kan vara till min fördel.
Genom åren har ett antal av de mest klassiska ögonblicken i tävlingen fångat honom framför tv:n. På frågan om vilket slag som Åberg själv tycker är allra roligast på banan landar vi snabbt nere i Amen Corner.
– Framförallt utslaget på tolvan när man får lite snurriga vindar och försöka kontrollera längden. Jag tycker det är coolt att man har den där historien runt banan och slagen från tidigare år. Förhoppningsvis kan jag göra det lika bra själv.
Vissa spelare vill stänga ute historien och försöker att se detta som en vanlig tourvecka. Men du verkar snarare omfamna denna del av tävlingen?
– Jag vore dum om jag försöker trycka bort det. Man får försöka vara okej med att det är lite nervigt och vara lite annorlunda mot vad det brukar vara. Jag tycker att jag har gjort det ganska mycket under det senaste året och kan förhoppningsvis fortsätta göra det även nu.
Åberg lämnar trädets skugga för att ta sig an de stundande middagsplanerna med familjen. Mindre än tre dagar återstår till att han går den korta promenaden mot utslagsplatsen på ettan för att slå sitt första tävlingsslag i en major.
