SOUTHPORT, MERSEYSIDE Ett scorekort i en major kan ruva på många berättelser. I Ludvig Åbergs fall bjuder öppningsronden i eftermiddagens tilltagande vind på ögonblick som hål 16, där tre slag (långt järn, wedge och putt) med klinisk effektivitet omvandlas till en välbehövlig birdie.
Men också några mer eller mindre otyglade vänstermissar från tee samt några mindre lyckade ögonblick på greenerna. Lägg även till en skral utdelning på banans två par 5, där paret på 17 blir extra snöpligt efter att andraslaget studsar någon decimeter fel via greenens konturer, i stället för att utmynna i en greppbar eaglechans.
Det avslutande kapitlet skrivs på Royal Birkdales avslutningshål, inbäddat i de sista strålarna från kvällssolens mjuka ljus, där ett viktigt par räddas efter en avstickare ut i ruffen på vänstersidan.
En 71-runda som har stått och vägt i båda riktningarna är över.
– Det är en tuff bana. Man ser det på scorerna också. Det är ingen från vår sida av fältet som riktigt sticker iväg. Så jag håller mig kvar i tävlingen, kan man väl säga. Håller mig kvar på en hyfsad nivå så att jag kan komma ut i morgon. Förhoppningsvis är det lite mindre vind på förmiddagen – och sedan få in en bra score och se var vi landar till helgen, säger Ludvig Åberg.
Klockan är runt nio på kvällen när stegen styrs mot rangen, som den sista anhalten på den utdragna torsdagen på Royal Birkdale. Ihop med coachen Hans Larsson ska Åberg försöka få ordning på just vänstermissarna inför fredagens rond.
– Jag kämpade egentligen hela dagen med att när jag ställde upp mig och gjorde en normal sving så kändes det att den gick vänster. Så jag behövde manipulera bladet litegrann. Jag försökte hålla av det litegrann, vilket inte är najs.
