AUGUSTA, GEORGIA Ludvig Åberg tryckte plattan i mattan på Augusta National och rivstartade söndagen med tre raka birdies. Ett drag som stegrade pulsen både hos svenska tv-tittare och den blågula åskådarskaran på plats utanför repen på Augusta National. Plötsligt fanns Åbergs namn uppe i de övre regionerna av ledartavlorna på området, där ett avlägset hopp väcktes när han klättrade till totalt sex under par.
Men den tidiga spurten mot tätklungan i segerstriden bromsades in en aning när utslaget på åttonde hålet letade sig ner i fairwaybunkern, och Åberg lämnade par 5-hålet på par.
Ett betydligt tyngre dråpslag kom sedan på hål 12, när slaget från tee singlade ner i Rae’s Creek med knapp styrfart.
En felläsning av vinden? En obekväm känsla i kroppen för den eventuella skruv som krävs för att skapa ett möjligt läge? Nej. Åberg lindar inte in förklaringen när scorekortet slutligen signeras med 72 slag.
– Jag duffade den. Det var nog det sämsta slaget jag har slagit den här veckan. Vi var lite grann mellan klubbor. Det är så klart ett lurigt hål. På elvan spelar vi först drivern i motvind och sedan inspelet i medvind. Såklart när vi kommer till tolvan så försöker jag spela en liten järnåtta som inte blir nuddad av vinden, men jag tar den lite tjock och sätter den i vattnet.
Stark birdieproduktion
Åbergs tredje start i The Masters avslutas med en rond på par (72 slag). Under en vecka där han inte lyckas krama fram det allra sista ur sitt spel slutar han delad 21:a, lyder den positiva delen av summeringen. Men Åberg presterar också fyra ronder där den totala birdieproduktionen, totalt 20 stycken, är i paritet med vad som krävs för att kämpa om den gröna kavajen, samtidigt som de riktigt kostsamma missarna stänger honom ute från segerstriden.
– Nu när jag står här är jag såklart lite besviken på resultatet. Jag tycker att många delar av mitt spel var bra nog. Sedan var det definitivt delar av min puttning och mitt närspel som jag stundtals känner behöver vara mycket bättre för att vara med och hugga.
– Det är alldeles för många misstag. Både misstag i närspelet och in mot green, där jag missar på fel sida. Jag tycker att jag gjorde det bättre under de två sista varven. Men det är ändå lite för mycket enkla misstag som stör mig. Det går lite hand i hand med att om man har bättre närspel och bättre puttning så räddar man sig oftare. Och får bort de här dumma bogeysarna som inte kommer från trubbel, utan från att vara lite fel – och det blir lite för många fyrkanter på scorekortet.
2026 års The Masters är över. Och när den inte helt nöjda känslan lagt sig kommer Ludvig Åberg och teamet att bokföra ytterligare en lärorik tävling, som får förränta sig på det ständigt växande erfarenhetskontot.
– Vi har sett banan i ganska olika förhållanden. Vi har sett greenerna mjuka och hårda. Helt plötsligt ser man lite andra flaggor och lite hur man kan ta sig an banan på ett annat sätt. Vi spelar i annorlunda vind jämfört mot tidigare under större delen av tävlingen, så vissa hål spelas lite annorlunda. Men varje gång man spelar här är det något man definitivt kan ta med sig.
