MARCO SIMONE G&CC, ROM Scottie Scheffler tar av sig kepsen och tackar foursomepartnerns caddie redan innan Brooks Koepka ska slå sin wedge från den djupa avrinningsytan framför greenen. Ett ögonblick som blir signifikativt för USA:s håglösa insats under den historiska matchen som vi bevittnade.
Men samtidigt finns det desto mer att säga om hur superduon Ludvig Åberg och Viktor Hovland lyckas göra det mesta tillräckligt rätt, och framför allt vägrar att släppa in USA i matchen under de elva hål som det hela varar.
På 11:e greenen utmynnar det hela i ett euforiskt firande där duon snabbt måste försöka samla sig framför tv-kamerorna och ge sin version av vad som egentligen hände där ute.
– Jag vet inte ens vad jag ska säga eller var jag ska börja, men det har uppenbarligen varit en otrolig dag, säger Ludvig Åberg.
– Viktigast av allt, vi njöt av det, vi hade roligt, och vi kände publikens stöd, vilket var riktigt viktigt för oss.
– Vi spelade riktigt, riktigt stabilt. Jag tror inte att vi hade kunnat göra det här mycket bättre, Vi mötte två riktigt starka spelare, värdsettan och en femfaldig majorsegrare, och gav inte bort någonting till dem, säger Viktor Hovland.
– Det är skönt att prata vårt eget språk och vi förstår varandra. Självklart samma humor, samma kultur. Ludvig är riktigt bra. Han missar aldrig ett slag, så det är lätt när jag spelar bra och han spelar bra, och vi lyfter varandra.
Slutsiffrorna skrevs alltså till 9/7. Ett resultat som pulveriserar det tidigare foursome-rekordet på 7/6 som noterades när Tom Kite och Hale Irwin besegrade Ken Brown och Des Smyth i 1979 års Ryder Cup, samt också distanserar de två singelmatcher (Couples vs Woosnam 1997, Tom Kite vs Howard Clark 1989) som slutat 8/7.
Även om USA:s spel överlag gav sken av att sakna själ och nerv fångas en tårfylld Scottie Scheffler av tv-kamerorna strax efter matchens slut. Ludvig Åberg befinner sig på en annan sidan av den känslomässiga skalan och försäger sig möjligen om uppställningen inför stundande fyrboll.
– Vi ser fram mot att göra det här igen under eftermiddagen, blir några av de sista orden som yttras innan han måste avbryta sig för att Sepp Straka och Shane Lowry ska spela in till 11:e green. När lagkamraterna sedan passerar förbi belönas Ludvig med en snabb tumme upp från Sepp Straka. Ett faktum som också utgör en sund påminnelse om att Europa och Åberg fortfarande har två mycket spännande omgångar kvar att jobba sig igenom.
