Sedan mitten av 1980-talet har Kyle Phillips skapat modernt byggda golfbanor med traditionella influenser, som andas av de brittiska öarnas tidlösa klassiska verk. Hans stora genombrott som banarkitekt kom på allvar under 2000-talets första hälft då skotska Kingsbarns slog upp portarna någon mil utanför St Andrews. Där schaktades ett artificiellt skapat linksland upp framför Nordsjön på mark från en uttjänt potatisodling.
– Jag är amerikan om du tittar i passet, men sedan mitten av 1980-talet har jag haft ett stort fokus på att arbeta i Europa. Det har självklart gett mig ett annat perspektiv jämfört med kollegor som bara arbetat inom USA. Jag bor i Nordamerika men uppskattar att arbeta här där det byggts många golfbanor som skapats efter hållbara ekonomiska förutsättningar. Många banor som byggdes i USA mellan 1950 och 1970 är däremot ganska endimensionella, vilket inte gagnat spelets utveckling i längden, förklarar Phillips.
I år öppnade den andra av två 18-hålsbanor som Phillips ritat nere på PGA of Sweden National. När vi träffas på anläggningen utanför Malmö har parkbanan Lakes Course och den mer uppenbart brittiskt inspirerade Links Course redan börjat omtalas som varandras motsatser. Men tittar man närmare präglas dessa två alster, i likhet med Phillips övriga banor, av vissa tydliga gemensamma nämnare som understryker hans beundran för den tidiga europeiska banarkitekturen.
– Jag tycker om att variera mellan olika arkitektoniska stilar. Men att jag gillar nedklippta ytor runt greenerna löper som en röd tråd genom majoriteten av mina banor. I USA är detta inte lika vanligt. Där är ofta ruffen uppsläppt ändra fram till greenen. Varje miss resulterar då i ett slag med en lobbwedge. Att låta bollen rinna iväg från greenen tycker jag är ett utmärkt sätt att säkra hålets utmaningsgrad utan att göra det för svårt för spelare med högre handicap. För en bättre spelare är det snarare enklare att hamna i en bunker, eftersom de kan kontrollera slaget bättre därifrån.
Kyle Phillips är givetvis inte den enda amerikanska arkitekten som arbetar utanför landets gränser. Till skillnad för några år sedan har allt fler börjat röra sig mer frekvent i Asien och Europa. Hemlandets marknad är på gränsen till död i nuläget, då fler nordamerikanska banor stänger än öppnar. Phillips ser att golfen i USA står inför en djupare nedgång än i Europa och som kommer att bli betydligt svårare att ta sig ur.
– Många av projekten som skapades under den senaste finansiella boomen i USA hade inget med golf att göra utan var bara ett element för att sälja fastigheter eller driva hotell. Alla räknade med att de som köpte fastigheter bredvid banan skulle vara med och täcka driftskostnaderna för dessa. Men när husen står tomma finns det givetvis inga pengar att finansiera golfen med. Ingen har en aning om vad som kommer att hända med dessa banor.
– Det pratas om att ta fram mer miljövänliga skötselprogram. Jag kan inte låta bli att skratta. Av ren ignorans tror vi att detta blir unikt för USA, medan mängder av europeiska banor under lång tid skötts efter dessa förutsättningar.
Hur vill du själv att framtidens golfbana ser ut?
– Den ska vara mer brun än grön. Man ska tillåta gräset att vila och växa efter sina förutsättningar och inte vattna eller gödsla ihjäl det som vi gör på vissa håll i USA. Banan kan även byggas tillsammans med några inbjudande träningshål där nya golfare får chans att lära sig spelet på ett enkelt sätt. Golf handlar trots allt inte om att skjuta en bra score utan snarare få till några bra slag, som du knappt trodde att du behärskade. Och just detta får oss alla att gång på gång återvända till banorna och själva spelet, säger Phillips.
