PGA of Sweden National, (Links Course), HÅL 7
TEE 65: 190 meter TEE 58: 150 meter Tee 49: 105 meter
>> Vyn från tee ger bara en tvådimensionell grovskiss över vad som väntar. Det är först nere vid greenen man förstår det verkliga djupet i svackan som delar den på mitten. Att hamna på fel sida innebär en brutalt svår putt som först sveper ned i tvärt nedförslut för att sedan samla kraft för att jobba sig uppåt igen. Greenområdet skjuter också rakt upp ur jorden med luriga svackor och sänkor som förbindande länk till marken. Den som missar greenen bara en aning får följa bollens förödande färd
innan den slår sig till ro. Ja, få svenska greener slänger lika tvära konturer i ansiktet på oss.
Ändå är hålet långt ifrån en originell skapelse. Kyle Phillips är inte den första som har kopierat den stilbildande, men tyvärr inte längre existerande, greenen på Biarritz Golf Club i Frankrike. Liknande greener finns idag på över 30 amerikanska klubbar, där Charles Blair MacDonald och andra arkitekter från den gyllene eran återanvände detta koncept.
Stockholms Golfklubb, HÅL 16
Vit tee: 156 meter Gul tee: 150 meter Röd tee: 130 meter
>> Greenområdet är en vass förlängning av omgivningarnas böljande park- och hedlandskap. När det vajande vildgräset skiftar i brokiga färgyttringar teleporteras sinnena för någon sekund till Surrey där vi ställs inför något av Harry Colts klassiska korthål.
Men hål 16 på Stockholms GK var egentligen inte tänkt som ett par 3 från början. Arkitekterna J.S.F. Morrisson och J Philipson visade ändå grym touch när de stakade ut platsen för greenområdet till sitt blivande par 4 på en naturligt utskjutande platå i slänten till första hålets utslag. Den som verkligen vill förstå styrkan i hålets utformning bör egentligen börja med att missa greenen. Få korthål lämnar ett lika stort spektra av klädsamt svåra recoveryslag från de olika omgärdande lutningarna och bunkrarna, som skiftar snillrikt i både placering och storlek. En dos tidlös golfdramatik som framförs på en av landets mest klassiska scener.
Bro Hof Slott Golf Club, (Stadium Course), HÅL 7
Vit tee: 190 meter Gul tee: 142 meter Röd tee: 98 meter
>> En nypa klassisk risk- och belöningsfilosofi nedrört i ett modernt utformat greenområde. Ja, varken presentationen eller själva kompositionen lämnar mycket mer att önska i Bruce Charltons välkomponerade anrättning. Från tee är de psykologiska effekterna slående. Den respektingivande dammen mellan tee och greenens framkant gör det tydligt att de halvhjärtade försöken får sparas till ett annat hål. Bunkrarna vid sidan och bakom greenen lämnar inte heller någon säker tillflyktsort då många lägen därifrån spelas med vattnet inom obekvämt räckhåll. Avrinningsytan mellan dem ger också ett sedvanligt lurigt val mellan putter och wedgar. Den som vågar gå rakt mot pinnen och levererar har par eller bättre med sig. Men slag som söker upp den fasta marken på högersidan får en krävande chip in mot hålet, där ryggen i mitten av greenen kan bråka duktigt.
Vasatorps Golfklubb, (Tournament Course), HÅL 17
Tee 63: 135 meter Tee 57: 123 meter Tee 47: 90 meter
>> Det spelas bara 90 meter för damer. Medelgolfande herrar har inte heller mer än 123 meter att ta sig an. Steve Forrests och Arthur Hills delikata par 3 är ändå något av en bristvara i Golfsverige. För hur många riktigt väldesignade svenska korthål under 130 meter kan du räkna upp?
Många gör misstaget att se hål 17 på Vasatorp TC som ett stillsamt andrum före det krävande avslutningshålet. Det är ett på gränsen till nonchalant synsätt som kan kosta. Rejält. Hål 17 är nämligen ett väl kalkylerat precisionsfyllt test. Att greenen delats av i två distinkta nivåer innebär att längdkontrollen inte kan svikta för den som jagar en birdie. En kort pinne i framkant blir en giftig pil i hjärtat på den girige som lägger sig kort – och ställs inför en marig putt uppför den matiga sluttningen före green.
Ljunghusens Golfklubb, HÅL 21
Vit tee: 175 meter Gul tee: 175 meter Röd tee: 155 meter
>> När arkitekter jobbar fram längre korthål ligger det ofta nära till hands att rita dem med en stor och mottaglig green. Ofta är längden, hinder och de möjliga flaggplaceringarna tillräckligt för att säkra den utmaningsgrad som eftersöks.
Det är därför alltid uppfriskande skönt att återse Ljunghusens 21:a hål. Ett långt par 3 som faller ur den standardiserade mallen med sin till ytan lilla green. På tee svävar vi i härlig ovisshet när flaggan sticker fram bakom det lilla krönet, medan dynerna mot stranden bildar en mäktig bakgrundsfond. Att landa bollen på green är egentligen inte alltid att rekommendera. Likt många linkshål är upptagningsytan betydligt större än själva greenens storlek. Den som kan hålet är inte främmande för att valla in bollen mot pinnen via kullsystemet till vänster. Hålet är en stark och enkel skapelse från en tid då GPS-styrda bulldozers var en futuristisk vision. Att det fortfarande kan spelas på hundra olika sätt är ett bevis på dess tidlösa charm.
Halmstad Golfklubb (Norra), HÅL 16
SVART tee: 164 meter, GulDtee: 159 meter GUL tee: 143 meter
>> Få hål gör sig lika förtjänta av begreppet ”En svensk klassiker”. För man kan trycka ned hur många aerodynamiskt slimmade hybridklubbor, järn med dopade skåror eller bollar med NASA-utvecklade dimplar i bagen som helst. Till slut står vi ändå där på Halmstads 16:e och kliar oss förundrade i huvudet. Greenen är insprängd i en naturlig gryta med en klar överblickande vy från det upphöjda utslaget. Att pricka det finklippta från 143 till 164 meter borde helt enkelt inte vara en övermäktig uppgift. Men kroppen stretar ändå emot när slaget ska läggas mot bunkrarna till vänster. Om man ändå lyckas hålla den linjen så färdas bollen in mot greenen med hjälp av den förhärskande vinden från vänster. De flesta andra satsningar slutar ofta med en boll i den porlande bäcken som slickar en stor del av greenens högra sida.
Frösåker Golf & Country Club, HÅL 14
Vit tee: 171 meter Gul tee: 151 meter Röd tee: 120 meter
>> Golf handlar till stor del om att känna sina begränsningar väl. Och få korthål fångar detta lika väl som hål 14 på Frösåker. Den njurformade lätt diagonalt ställda greenen kramar vattnet som omger den i framkant. Närheten till Mälaren innebär också att hålet är utsatt för lurig vind.
Men utmaningsgraden bestäms till stor del av spelaren själv. Den som vill ha ett krävande slag där längdkontrollen är a och o kan attackera rakt mot en tuff pinne på den främre delen av greenens vänstra sida. Aningen för nätt i denna satsning och sluttningen ned mot vattnet ser till att du snart sträcker dig mot bagens bollfack. Men den som inte har det där riskfyllda do or die-slaget i sig har istället ett annat val. Att gå mot höger sida av greenområdet innebär att bollen inte behöver flyga en längre sträcka över vatten. Nästa slag blir en hanterbar chip, som inte bör sluta värre än med bogey som följd.
PGA of Sweden National, (Links Course), HÅL 17
Tee 65: 185 meter Tee 58: 135 meter Tee 49: 90 meter
>> Säcken ska knytas ihop. Ronden är på väg att slutföras. Det är bara två par som står mellan dig och den personliga drömgränsen. I detta laddade ögonblick kommer hål 17 och har fräckheten att fråga efter ett extremt välkontrollerat mellanjärn. De sista krafterna måste samlas för att pressa fram det slag som krävs. Och inga halvmesyrer accepteras här. Minsta tveksamhet i slaget avslöjas skoningslöst och leder bollen ned till någon av de tre bunkrar som omringar greenens främre del. Både det mästerligt designade greenområdet och själva puttytan präglas av väldefinierade konturer som möjliggör en bunt intressanta flaggplaceringar.
Visst, 17 på systerbanan Lakes Course är visuellt sett ett mer spektakulärt par 3. Men sett till helheten är kusinen på Links en starkare del i Kyle Phillips av-slutande crescendo.
Vallda Golf & Country Club, HÅL 8
Vit tee: 160 meter Gul tee: 150 meter Röd tee: 120 meter
>> Den smala bäcken framför greenen har stilenligt knivskarpa kanter inklädda i trä. Och sakta men säkert fräter den sig in i tankarna hos många spelare som går upp på Valldas sjunde hål. Även om bollen stannar kort innan hindret vid en matig duff är det ändå troligen vattnets påverkan som skördat ett nytt offer. De svepande konturerna på Martin Hawtrees green och den lätt diagonala placeringen ger oss också ett hål där några meters flytt av pinnen innebär att funderingarna skiftar från draw till fade. Hålets generellt lågmälda brittiska anslag illustreras också tydligt i den ensamma bunker som Hawtree placerat ut vid greenens högra sida. En listig fälla som i all sin enkelhet kan bli påtagligt förödande när flaggan placeras på samma sida.
Sand Golf Club, HÅL 15
Tee 63: 205 meter Tee 57: 182 meter Tee 46: 113 meter
>> Mitt i ett stycke småländsk skog ligger det och väntar på att hugga klorna i oss. En fascinerande skapelse som troligen kunnat byggas på parkeringsplatsen utanför ditt lokala Coop Forum. Det steroidstinna korthålet på Sand är till stor del en redogörelse över vad en svidande skicklig bulldozerekvilibrist kan åstadkomma. Om rätt ritningar finns i hans näve, kanske bör tilläggas. För bakom de Pete Dye-doftande dynkomplexen med insprängda bunkrar finns också ett stycke bra golfbanearkitektur. Att lirka in bollen via den trånga öppningen på den högra delen av greenens sida är fullt möjligt – men inte enkelt. Och om pinnen placerats bakom vänstersidans bunkrar är det bara att visa vad du har. Det efterföljande bunkerslaget är ofta allt annat än en lätt historia. Trots detta pirrar det alltid skönt i kroppen inför utslaget på detta i grunden väldigt starka hål.
