Hade det inte varit för den där kvintupeln på det 17:e hålet hade 21-årige Steven Nordmarks score varit söndagens vinnande. Men den unge läsaren blev förmodligen ändå mannen för dagen ute på Bro Hof Stadium Course. Hans 89 slag tangerades av två andra spelare och fick gälla som lägst för dagen när Svensk Golfs event avgjordes för andra året i rad. Det handlade kort och gott om att tjuvstarta nästa veckas spel, och ta sig an banan enligt Europatourens uppsättning. Tuffa flaggor, långa hål och knixiga greener var några av ingredienserna som bjöds de fyra spelarna.
Liksom vid tidigare försök visade det sig vara allt annat än lätt.
– Allt under 85 är fantastiskt.
Så sade Anders Timell inför den utmaning som väntade. Trehandicapparen har spelat Stadium Course ett antal gånger, inte minst studerade han den på nära håll vid förra årets Nordea Scandinavian Masters då han gick caddie åt segrande Richard S Johnson.
Timell hade under söndagen sällskap av alpine VM-medaljören Patrik Järbyn samt de två läsarna 45-årige Kjell Staffas och tidigare nämnde Steven Nordmark. Nordmark och Staffas vann läsarnas omröstning på golf.se och 3- respektive 4-handicapparen hade tippat 82 slag inför vad som komma skulle. Järbyn, som den scratchspelare han är, siktade högre än så med en rond under 80.
Men redan från start visade tävlingsledningen var skåpet ska stå. Banan var uppsatt att spelas 6910 meter med en hastighet på 10,5 på greenerna. Redan det första hålet mätte 578 meter och spelades från svart tee. Men det var ju det som var meningen: att spela banan på samma sätt som proffsen kommer att göra. Tournament director Micke Eriksson var tydlig med vilken svårighetsgrad som väntade:
– Om någon går under 80 skulle jag bli förvånad…
21-åringen Nordmark satte tonen direkt genom att öppna med ett par på det första hålet, den grymt långa par femman. Nordmark är inne på sin tredje säsong som golfare och hade kompisen Oscar Nilsson på bagen som caddie. Nämnde Nilsson fick utstå en och annan pik från Europatourcaddien Timell för att han missade att kratta, passa flaggan – och andra caddiegöromål.
Stämningen var med andra ord rå, men hjärtlig. Redan från start fanns en lätträknad skara fans med vid sidan för att följa respektive familjemedlemmar plåga sig genom den tuffa banan.
Efter ytterligare några spelade hål tipsade Timell Nordmark: ”Kom ihåg det där paret på ettan. Ingen annan lär lyckas med det”.
Riktigt så illa blev det inte. Efter en tuff start började bollarna landa bättre och puttarna var nära, om inte i.
Uppsalabon Kjell Staffas hade rejält krut i klubban, men tenderade att missa fairways lite då och då. På det andra hålet var han ute i ruffen på höger sida och konstaterade lakoniskt:
– Jag fick en bra träff men har ändå en mil kvar…
Det var inte bara längden på banan som testade spelarnas förmåga. Greenerna och greenområdena var riktigt svåra, vilket bland annat Patrik Järbyn fick uppleva. Han medger att han gick för hårt mot flaggorna, och det kunde straffa sig rejält. Detta i kombination med en kall putter gjorde att hans score inte riktigt kom igång, trots stabilt spel från tee.
”Förnedringen är total”. ”Jag ska aldrig mer dricka”. ”Den där bollen landade i Märsta”…
Även om Timell roade både spelare och publik med underhållande kommentarer var det ändå en krävande upplevelse för spelarna ute i vinden. På det fjärde hålet kom dagens första birdie, och det var just Timell som lyckades sänka en tvåa på detta par tre-hål. Men det var banan som gick vinnande ur söndagens batalj.
I ärlighetens namn var uppsättningen faktiskt svårare än under vad som komma skall under tävlingsveckan. Bro Hofs vd Johan Hagenfeldt log medlidande vid åsynen av vissa flaggplaceringar, och visst viskades det om att banan faktiskt spelades några meter längre än vad som väntar proffsen.
Men amatörerna kämpade på.
Det var järnsexor och järnfemmor in mot de tuffa greenerna. Det var fler treputtar än birdiechanser. Steven lyckades slå tre bollar i vattnet på det omgjorda sjuttonde hålet men revanscherade sig med att sänka en riktigt tuff birdieputt i nedförsläge på det 18:e för sin slutscore på 89 slag. Kjell hade stora problem från tee och lyckades även han revanschera sig med att drämma till med en riktig drömträff från tee på det sista hålet. Denna 300+-drive fick medspelarna att höja på ögonbrynen.
– Ingen spelare kommer att nå så långt under nästa vecka, sa Timell imponerad.
Det interna bettet, vänsterspelarna Anders och Steven mot högerspelarna Patrik och Kjell var avgjord redan på det 14:e hålet. Då hade vänsterspelarna säkrat segern efter att ha hållit motståndarna på armlängds avstånd under hela ronden.
Trots kampen på banan var båda läsarna Kjell och Steven lyriska efteråt. Ingen av dem hade spelat banan tidigare, och de var imponerade över både layouten och skicket.
– Det var ett kvitto på att jag är så dålig, sa fyra-handicapparen Kjell efter sin 94:a, med glimten i ögat. Jag puttade så uselt att jag nästan blev gråtfärdig.
Steven är inne på att satsa på golf på allvar och visade på söndagen att han inte räds utmaningarna. Han hade en bild av banan som inte riktigt stämde:
– Jag trodde att den mest skulle vara lång, men varje hål hade egna utmaningar och var spännande att spela, sa han gillande.
Patrik Järbyn å sin sida känner att hans girighet mot flaggorna kostade för mycket.
– Jag fattade en del dåliga beslut, men jag har inget att skylla på. Med lite smartare spel hade jag kunna gå runt 80, sa han efter sin 89:a.
Hur kul hade det varit för en 15-handicappare att spela den här banan?
– Det beror på hur allvarligt man tar sin golf. Men det är inget nöje att spela golf när det är för svårt, det blir bara plågsamt, säger Timell.
Själv är han nu redo för nästa arbetsvecka: på tisdag sammanstrålar han och titelförsvararen Richard S Johnson för att ta sig an Bro Hof i Nordea Masters. Men då är det Johnson som slår slagen.
Foto (förstasidan): Malin Hoelstad
