Så bemästrar du Lycksele GK
Banrekordhållarens bästa tips
Hål 1. ”Utslaget är a och o. Undvik skogen till höger och se upp för bäcken till vänster. Jag brukar köra järntrea här.”
Hål 2. ”Bunkrarna runt greenen är största svårigheten. De fångar effektivt upp slag som är aningen för korta eller för långa.”
Hål 3. ”Här väntar en tuff green. Man måste nästan slå en klubba till vid inspelet på grund av höjdskillnaden. Oftast står hålet i en lutning. Vid en nedförsputt kan bollen bara sticka iväg.”
Hål 4. ”Ett ganska svårt korthål som spelas nedför. Runt greenen finns bunkrar och vatten, samtidigt som det är lätt att slå över den då vindarna kan vara besvärliga här.”
Hål 5. ”Banans lättaste hål, i mitt tycke. Stora möjligheter att nå greenen på två slag. Går andra- eller tredjeslaget för långt kan det blir en svår chip tillbaka över den upphöjda greenkanten.”
Hål 6. ”Hela vänsterkanten är problem, men det är inte heller bra att missa höger. Järntre på utslaget för att lägga sig bra inför inspelet mot den lilla greenen.”
Hål 7. ”Tillsammans med sexan ett av nyckelhålen där det gäller att hålla i scoren, som kan rinna iväg annars. Åter ett smalt utslag och ett inspel mot en knepig green.”
Hål 8. ”Det gäller att hamna rätt med utslaget, eftersom öppningen mot greenen är riktigt tight med träd som täcker delar av den.”
Hål 9. ”Detta är nervhålet där det gäller att hålla tankarna i styr. Out of bounds på högersidan och till vänster är det tjock skog. Lätt att det sviktar här om man ligger bra till.”
Myggen surrar ilsket runt öronen på första hålet. Välkommen till Lycksele GK skulle svärmen av de illasinnade insekterna troligen väsa om de bara kunde. För trots ett vårdat utslag med ett långt järn ut i trädkorridoren är jag redan i problem. Andraslaget var för defensivt och kom för nära vänstersidan på den sista av par 5-hålets två dogleg-passager.
Jag är dock knappast ensam om att gå och muttra här mellan tallarna. Ingen svensk niohålsbana är slopad med ett lika högt bogeyvärde från röd eller gul tee. Ställs Lycksele GK mot landets 18-hålsbanor håller den fortfarande fortet som en av Sveriges tio knepigaste skapelser.
Banan öppnades för spel i början av 1990-talet. Sedan dess har ingen gått den under par över 18 hål. Närmast har Gunnar Ågrahn kommit. Hans banrekord på 73 slag, ett över par, sattes under 2004 och håller än idag.
– Mitt vapen är järntrean. Och det passar bra eftersom banan är väldigt smal. Du måste ligga på fairway eller ha lite flyt med hur du hamnar i skogen, säger han.
Mycket riktigt är det svårt att känna sig helt bekväm från tee när banans 2 753 meter från gul tee ska utforskas. Vissa av hålen kantas av vatten och skog på fairway, som inte heller erbjuder speciellt breda landningsytor mellan de mäktiga tallarna.
Men svårigheterna stannar inte riktigt där. Inspelen är också duktigt pressande. Arkitekten Rolf Collijns greener är små och många av dem är lätt upphöjda. Lägg till att de spelas hyfsat hårda vid tiden för mitt besök. För att överhuvudtaget drömma om att komma i närheten av någon flagga krävs ett perfekt avvägt järnslag som dimper ned på en begränsad yta av greenens främre del. Den som däremot spelar för defensivt på hål tre, ett knivigt par 4 där greenytan lutar mot spelaren, tackas av med en svettig nedförsputt.
– Det är vanligt att vi har hårda greener i Lycksele. Är det lite regn under sommaren är det nästan omöjligt att få till en bra score, säger Gunnar Ågrahn.
Det finns också många subtila detaljer som döljer sig bakom designens övergripande penseldrag. Den som lägger tredjeslaget på hål fem för nära högersidan får en delvis blind väg mot greenen över mindre kullar och bunkrar. På hål åtta måste utslaget placeras på rätt sida för att bollen ska kunna tråcklas in i öppningen mellan träden.
Även om jag inte upplever något större problem med att ta mig runt banan med en och samma boll så tappas det slag vid just dessa passager och andra punkter av liknande karaktär – som inte riktigt kan benas ut genom en snabb koll i den övergripande banguiden. Gunnar Ågrahn tror att just detta är en avgörande del i att ingen ännu noterat en officiell 18-hålsrond på par eller bättre.
– Det borde absolut gå att göra. Men man fixar det nog inte om man inte spelar där ofta. Du kan inte komma hit och tro att du ska sätta banrekord på en gång, utan måste först verkligen känna in banan under några varv.
Se Gunnars bästa speltips här bredvid.
