Hur tänker vi golfare egentligen? Här betalar vi miljontals kronor för att bygga om våra greener enligt allra modernaste standard. Vi får spektakulära greenområden och vi får puttytor jämna som salsgolv, men sedan riskerar vi att förstöra alltihop genom att underlåta att laga efter oss. För genom att vi inte lagar våra nedslagsmärken så öppnar vi ju återigen dörren för ogräs. Och med ogräs menar jag här vitgröe som vi har betalat massor med pengar för att bli av med när man byggde om klubbens greener. Dessutom är olagade nedslagsmärken en perfekt grogrund för svampsjukdomar på greenerna under sommaren.

Så låt oss nu ta tag i det här tillsammans, både golfare och vi banarbetare, så att vi kan få greener som både är vackra och bra att spela på.

Och så var det det här med hastigheten. På många klubbar hörs en del röster som säger att stimpen ska ligga på 11 fot eller uppåt under hela säsongen, och visst ska vi ha snabba fina greener. Men inte, som ofta föreslås, genom att dra ner på näring och vatten och därigenom svälta greenerna. Det är inte en hållbar lösning om man vill hålla uppe kvaliteten en hel säsong. Det man får är en ojämn yta full av stresskador, till exempel i form av antraknos som ger kala gulaktiga fläckar. Det är fullt möjligt att trimma greenerna på det viset under en tävlingsvecka, men inte en hel sommar — särskilt inte med så mycket spel som vi har på våra banor. Banorna vi ser och jämför oss med från tv lägger ner ofantliga resurser för att få greenerna i det skicket under en tävlingsvecka, för att sedan i vissa fall bygga om direkt efteråt på grund av slitaget som uppstår.