Hjärtat slår fortfarande för golfen

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
Så många minuter stod Christer Ulfbåges hjärta stilla. Men mirakulöst nog överlevde sportjournalisten det hjärtstillestånd som han fick under en tävling på Bro Hof Slott 27 juni i år.

Måndagen 30 september står han framför mig och vi ska ut på en golfrond. Han är sig lik, visserligen 14 kilo lättare, men hans karaktäristiska starka röst har samma kraft och det härliga garvet finns kvar.
Det är fullkomligt omöjligt att förstå att han för bara tre månader sedan föll ihop och var nära att mista livet.
På väg mot första tee säger han:
– Om du ser att jag blir dålig under rundan så måste du spraya den här två gånger under tungan.
Christer tar fram en liten flaska ur byxfickan och fortsätter:
– Det är Glytrin som vidgar blodkärlen. Jag ska alltid ha med mig den när jag är ute på golfbanan eller går i skogen, men det är lätt att glömma…

DEN DÄR ÖDESDIGRA dagen mitt i sommaren hade Christer Ulfbåges liv kunnat vara över. Enligt Hjärt-Lungfonden drabbas 10 000 svenskar varje år av plötsligt hjärtstopp.
Bara 500 överlever.
Vad minns du av dagen när det hände?
– Ingenting. Inte vilka jag spelade tillsammans med, inte vilket hål jag befann mig på. Jag har inte en susning om att jag har spelat golf överhuvudtaget. Jag minns inte ens kvällen innan.

Har du fått scenariot återberättat för dig?
– Jag har ju bland annat snackat med de tre killarna som räddade mitt liv – Hans, Greger och Marcus. Jag träffade Greger vid ett annat tillfälle två månader efter incidenten och han berättade en del saker som jag inte var riktigt beredd på. Han sa rakt ut att ingen av dem trodde att jag skulle överleva. Han sa att mitt hjärta stod stilla i 13 minuter. Just det har jag pratat rätt mycket med läkarna om som poängterat att jag helt enkelt var på rätt ställe.

Hur mår du egentligen i dag?
– Bra med tanke på omständigheterna. Jag känner att det blir bättre och bättre för varje vecka. Jag har lite dåligt tålamod och vill att jag ska bli återställd direkt men läkarna säger att jag får ge det här ett halvår.

Tänker du annorlunda nu?
– Jag har sagt till mig själv att jag ska leva det liv jag vill leva och inte ge avkall på någonting. Men. Jag har slutat röka. Jag rökte cigariller förut och sedan tänker jag på maten. Jag tar inte lika mycket smör på mackan längre, äter mer fisk, grönsaker och frukt. Annars lever jag ungefär som tidigare.

Var du i riskzonen tidigare?
– Kanske, i och med att jag tyckte att det var väldigt gott med mat och att jag rökte en cigarill då och då men jag fick ingen förvarning. Dagen innan var jag ensam på landet och körde en grästrimmer i fyra och en halv timme men jag kände ingenting då.

Så med facit i hand var det en himla tur att det hände på Bro Hof och inte på landstället?
– Ja. Jag har golfen att tacka för mitt liv. Nästan. Dels att det var på en golfbana där det fanns folk som visste vad de skulle göra, dels att det fanns en hjärtstartare. Jag har haft en satans tur. Jag är naturligtvis oerhört tacksam för att de räddade mitt liv men när jag sa det till dem så svarade Hasse med att han ville tacka mig, för att han hade fått chansen att rädda livet på en människa. Jag får tårar i ögonen varje gång jag tänker på hans ord.

NÄR CHRISTER ULFBÅGE föll ihop på golfbanan larmades ambulansen men det tog sex minuter innan sjukvårdspersonal var på plats. Under den kritiska tiden arbetade hans golfkamrater frenetiskt med att ge hjärt-lungräddning, fyra revben knäcktes under den dramatiska aktionen och från kansliet uppe vid slottet anslöt snart en anställd person med en defibrillator. Kläderna klipptes upp och hjärtstartaren utdelade en häftig stöt. En halvtimme senare befann sig Christer Ulfbåge på Karolinska sjukhuset i Solna.
Efter att ha varit nerkyld till 32 grader och hållits nedsövd i fem dygn vaknade han upp men hade ingen aning om var han befann sig eller varför.
Han kände igen hustrun Birgitta men knappt sina barn.
– Det är helt sjukt när man inte känner igen sina egna ungar. Jag var ju fullproppad med medikamenter och först dagen därpå var jag vid medvetande men från den stunden har jag inte varit det minsta rädd. Jag har känt sådan enorm värme från alla människor jag mött och fått ett fantastiskt omhändertagande från sjukvården, säger Christer.

Efter en vecka på Karolinska kunde han checka ut och slussas vidare till en rehabklinik i Saltsjöbaden där första dagens träningspass handlade om en promenad på 80 meter.
I slutet av augusti svingade Christer Ulfbåge en klubba igen.
– Jag och en polare var på Årstafältet, det var när revbenen fortfarande smärtade, och vi gick runt med en wedge och en putter. Jag orkade bara med nio hål på den korta banan.
Sedan har det även blivit nio hål på Bro-Bålsta samt 18 på HaningeStrand och Vallentuna med golfbil.
– Tredje rundan hade jag faktiskt 78 netto. Jag vill ju ner i handicap, har haft 13 en gång i tiden och nu ligger jag på 22. Tillbaka till 18 är ett mål. Numera spelar jag på ett annat sätt eftersom jag försöker undvika alla hinder. Jag vill inte ner i bunkrar eller tjock ruff eftersom jag är lite rädd för att fastna med klubban och få ont i revbenen. Jag törs inte gå med svingen för fullt men det kommer mer och mer för varje runda.

Hur fungerar golfen som rehabilitering?
– Den har varit jätteviktig – inte minst mentalt. Jag har verkligen längtat ut på banan och hela tiden frågat läkarna när det kan vara dags. Jag har legat i sjukhussängar och bara väntat på att få spela golf igen. Jag mår ju bra när jag spelar golf. Om jag sedan gör 20 poäng eller 33 spelar ingen roll. Golf är oslagbar som friskvård. Är det fortfarande så att man inte får dra av golfen?

Dessvärre ja.
– Det är bedrövligt. Visst kostar det initialt pengar men vad kostar inte sjukvården?

Det finns två hjärtstartare på Bro Hof Slott GC. Fler och fler golfklubbar köper in hjärtstartare men fortfarande finns det många anläggningar som saknar sådana maskiner. Hur ser du på det?
– Jag tycker självklart att alla klubbar ska ha en defibrillator. Det borde vara obligatoriskt – det tycker jag att Svenska Golfförbundet ska driva. Vad kostar en hjärtstartare?

SGF och GAF (Golfadministratörernas Förening) har tagit fram ett ramavtal där priset är 10 000 kronor.
– Mot det ska du ställa vad en människas liv är värt. Då är det väl inte mycket att snacka om? Det är en otroligt billig livförsäkring.

Kommer du i fortsättningen bara att spela greenfee på klubbar där du vet att det finns en hjärtstartare?
– Jag kanske borde göra det. Det är väl jättebra om golfarna kollar upp om det finns och sedan ställer det kravet till klubbarna – har ni en hjärtstartare så spelar vi banan. En annan sak som klubbarna borde tänka på är att tydligt ha numret till receptionen printat på scorekortet så att man snabbt kan ringa in dit om olyckan är framme.

VÅR NIOHÅLSMATCH PÅ Arlandastads nya slinga öppnas med varsin Dubbelbogey och eftersom Christer Ulfbåge har ett slag på varje hål är han ett upp. På tvåan, korthålet, fastnar Christers utslag i slänten kort om green men därifrån sänker han en fantastisk chip. Två upp.
Jag reducerar men Ulfbåge drygar snart ut ledningen. Han håller sig till sin game plan, undviker samtliga sandfällor och med ett par på hål 7 är det game over.
Ute på banan säger han:
– Jag är inte religiös men under hela mitt liv har jag haft en känsla av att det finns ett högre väsen och efter att jag har överlevt en sådan här smäll så tror jag på det…

Christer berättar att han fått en annan syn på livet och uppskattar allt han kan göra i dag, vilket är i stort sett allt även om läkarna tycker att han bör undvika snöskottning och ta det försiktigt när han hugger ved.
Han är inte rädd.
För då kan man inte göra någonting. Inte ens köra bilen till och från golfbanan.
Doktorerna har gett honom klartecken att flyga och under hösten vill han resa i väg på en long stay tillsammans med sin fru.
Hon skulle behöva det.
– Birgitta har dragit ett jädra lass den här sommaren. Hon och mina ungar har haft det värre än jag – de har haft ett litet helvete, säger han.

CHRISTER ULFBÅGE HAR varit tillbaka vid olycksplatsen. Det kändes inte olustigt på något sätt.
Han togs emot med varma kramar från personalen.
Det är precis samma härliga bemötande som han fått överallt, från grannarna, från kollegorna på tv-sporten och även många okända människor har hört av sig och önskat ett snabbt tillfrisknande.

Kommer du att spela på Bro Hof igen?
– Ja. Och då tänker jag inte falla ihop på Castle Course.

 
Foto: Karl Nordlund
För Christer Ulfbåge har golfen varit väldigt viktig som rehabilitering.