Han vill bli ännu bättre

Göran Zachrisson berättar att han inte spelar mer än kanske två 18-hålsronder per år. Tiden räcker helt enkelt inte till eftersom när han reser gör han det för att kommentera eller berätta på något annat sätt och inte för sin egen golfs skull.

Däremot går han gärna ut på Djursholms Lilla Banan, ofta i skymningen och i sällskap med hunden Raja, en 13-årig West Highland terrier. Han tar med sig en boll, några klubbor och spelar hålen lite som det faller honom in.

Djursholms GK är moderklubben men Göran är medlem i ytterligare åtta klubbar, bland andra Royal & Ancient och Sand. Att det blev just banan utanför Jönköping beror på att ett av hans golfgäng finns utspritt i huvudstaden, Göteborg, Falsterbo och på Österlen. Då ligger Sand mitt i södra Sverige, och skulle kunna vara en smidig samlingsplats.
– Men det har bara blivit av en gång hittills…

Vad är tjusningen med golf?
Göran tar en tugga av sin kanelbulle, sköljer ner den med lite kaffe och förblir tyst i mer än 15 sekunder.
Sedan svarar han:
– Umgänget med andra människor förstås, men främst är det en frihet – för om du går några hål så är det det du ägnar dig åt och då har du inte det andra livet. Det är därför jag söker mig till tider och platser där det inte är för mycket folk, för annars finns det andra livet lite för nära. Jag tycker inte om allt för fulla parkeringsplatser, det gör mig nervös. Jag är ju försiktig att ge mig ut när det är mycket väntan på banan, men den här otåligheten är inte riktad mot andra människor utan det beror på att jag har vuxit upp med golfen från en tid när man spelade fort. Jag menar inte att man ska jäkta utan att man ska spela undan.

Vi lämnar de bekväma fåtöljerna i klubbhusets konferensrum och beger oss ut i solskenet. Det är en strålande sensommardag trots att det redan hunnit gå nio dagar av september. Raja är rastad men har fått stanna hemma i radhuset ett par drivar bort, när Göran och jag nu spelar vår match.
Djursholms charmiga niohålsslinga inleds med ett korthål på 130 meter. Jag är ett upp efter ettan, på tvåan hamnar Göran i greenbunkern men svarar för ett lysande sandslag och får sin putt för par och vi delar hålet. På hål tre är det utjämnat, all square.

Du är 73 och har tecknat ett nytt treårsavtal med Viasat. Vad är det som driver dig att fortsätta jobba?
– Det är främst för att jag inte tycker att jag har gjort tillräckligt bra ifrån mig.

Inte!?
– Nej, jag tycker att jag kan bli bättre – jag vill bli bättre. Det är svårare när man blir äldre och det är tvärtemot vad många får för sig att med åldern kommer en viss rutin, men du kan aldrig bygga en sådan här verksamhet på rutin. Då är du körd. Det märks på en gång. Rutinen kan man använda när man åker till och från arbetsplatsen, man lär sig hur man ska ta sig fram men i själva jobbet går det inte.

Många av oss som tittar och lyssnar på dig tycker ju att du redan är den bäste…
– Men det är ju jag som bestämmer det. Dock är jag glad att folk inte kommer fram och slår mig på käften.

Hur förbereder du dig inför en sändning?
– Oj, det är ju ett helt liv va, men det är klart att jag läser på in i helsicke. Jag ser väldigt lite på tv, inte ens en gång i månaden. Jag läser mycket.

Mats Viking och Patrik Lundbergh satt framför tv-soffan och beundrade alla citat som Göran Zachrisson levererade under sina golfsändningar. Duon bestämde sig för att samla 99 av dem i boken ”Sagt av Zacke” som senare även fick en uppföljare med ytterligare 106 verbala kullerbyttor och lustigheter.
– När pojkarna ringde mig berättade de att de utbildade sig till fotografer, jag sa att de fick göra böckerna, men mitt krav var att ett eventuellt överskott inte fick gå till öl utan skulle gå till deras utbildning. Jag har inte hört av de här pojkarna sedan dess. Jag tänkte att de kanske skulle skicka en flaska whisky, men inte.

Har du läst böckerna?
– Nej. Jag vågar inte eftersom det skulle påverka mig och jag skulle vara rädd för en upprepning.

Vilket är ditt allra roligaste citat?
– Det finns ett som jag kommer ihåg. En gång för många år sedan på Augusta, när Olazábal vann, så låg bollen bakom flaggan och då sa jag: ”det enda jag vet om den här putten är att klockan är kvart i tre”. Det var en sinkadus som jag inte vet var jag fick ifrån.

Hål 4 är ännu ett par 3 där vi båda träffar greenen men i samband med sin andraputt råkar Göran träffa bollen två gånger och hålet är förlorat. Ett upp i matchen. På femman är det två upp, efter sexan är det dormieläge och på sjuans green är matchen över.
Många tycker nog att Göran Zachrisson har ett drömjobb nu när han får följa världens bästa golfare på nära håll. Men frågan är om det inte var ä-n-n-u bättre på 60-talet när han reste runt i världen och testade golfbanor och skidbackar och sedan skrev ner sina omdömen i Vings resekataloger.
– Det var vansinnigt roligt. Ersättningen från Sveriges Radio var mycket liten och gick inte att leva på så jag var tvungen att göra det där, och jobbet gjorde att jag kunde lägga undan en pott så att jag och familjen hade råd att resa bort på februariloven.

Under hösten kommer Göran Zachrissons nya bok ut.
Vilket är svårast – att skriva eller kommentera?
– Båda är svåra men allt har med tonen att göra. Om du har en bra ton som vänder sig till andra då går det. Skrivandet är mycket mer värdefullt för det är bara du. I tv finns det en producent som ger mig bilder att följa och ibland blir jag irriterad eftersom det är så trista bilder. Det är bara en massa människor som går, aldrig tittar producenterna åt sidan. Tittarna förtjänar bättre. Om vi har en golfbana i närheten av ett historiskt minnesmärke då får man fasen visa det också. Jag tycker det är enfaldigt och det blir som att varenda tävling spelas på samma plats.

I skolan hade Göran Zachrisson inledningsvis dåliga betyg i svenska. Nu är han sedan länge en briljant stilist och en fascinerande berättare.
Hur är en sådan intellektuell resa möjlig?
– Läs! När du börjar skriva så har du en väldig respekt för språket, det ska du alltid ha men man måste behandla det med respektlöshet också.

Vi tar våra b��rbagar och vänder tillbaka mot klubbhuset, korsar åttans fairway och uppe på nians tee träffar Göran två bekanta. De hälsar och vi bestämmer oss för att göra herrarna sällskap och spela vägen in.
Den här dagen är Göran klädd i en gul lammullströja från Royal Troon, en vit piké och mörka slacks med pressveck.
Elegant.
Ett annat par av hans golfbyxor är sydda hos en skräddare i St Andrews. Göran Zachrisson har stil, är Sveriges bäst klädde golfjournalist och i tv-studion kommenterar han ofta i skjorta och slips. I presstälten på samma tävlingar finns det skrivande kollegor som arbetar i t-shirt och jeans.
–Jag försöker vara prydligt klädd och tycker att det är ganska trevligt. Sedan är det ofta så att jag ska gå in i klubbhuset och kommer du då i jeans så kommer du inte in. Jag vet att jag många gånger haft en viss fördel av min klädsel vid intervjuer.

Under British Open i somras sände Viasat mellan 10 och 21 torsdag, fredag. Hur klarar man av ett sådant maratonpass?
– Tja, nu lyckades jag, Pierre Fulke och ”Kricken” Härdin det eftersom vi har så trevligt tillsammans och det är nog enda sättet. När man sitter i de här tv-byarna så kommer man inte därifrån. Det är för långt att gå och vad ska jag göra under den tid jag är ledig? Det är arbetsamt, framför allt för kroppen – vi har väldigt dåliga stolar men tiden går så fort när man är flera.

Göran Zachrisson har i en tidigare intervju sagt att hans drömuppdrag vore att kommentera invigningen från ett olympiskt spel. Nu har hans arbetsgivare Viasat köpt sändningsrättigheterna för de kommande olympiaderna. Närmast väntar London nästa sommar.
Det är mycket möjligt att han då får sin dröm uppfylld.
Fyra år senare, 2016 i Rio de Janeiro, gör golfen comeback på OS-programmet efter 112 års frånvaro.
Skulle inte den golftävlingen kunna vara en lämplig avskedstävling för dig?
– Jag tror nog att den kommer tidigare… När jag känner att jag inte är bra då kommer jag att sluta.