Golfnörden som älskar att provocera

Plötsligt finns han bara där. Som förväntad enfant terrible i kvällstidningens sportpanel. Som otyglad morgonröst på en kommersiell radiostation. Som omdebatterad krönikör på golf.se.

Och inte minst som caddie till Richard S Johnson under Nordea Scandinavian Masters 2010.

En passionerad yrkesman
Begreppet mediefenomen skulle kunna illustreras av en bild på Anders Timell i en kommande utgåva av Nationalencyklopedin. Men vid sidan av kaskaderna med åsikter och exponeringen i olika sammanhang finns också en passionerad yrkesman som under merparten av veckans dagar axlar sin roll som källarmästare på Riche och Teatergrillen i Stockholm.

Denna kylslagna oktobermorgon står han dock mitt framför mig på Svartinge Golfs första tee. Anders har baxat upp sin smått gigantiska Callawaybag på en vagn, och meddelar stolt att han har långkalsonger i dag.

Därefter är vi redo. Och han bankar pålitligt ut en fining i mitten på ettans fairway.

Var emot golf
Vi låter det vara osagt om Anders Timell hittade golfen eller om det var golfen som hittade honom där ute på Ingarö Golfklubb på 1990-talet. Innan en kompis öppnade restaurang på klubben var i alla fall intresset för spelet typ noll och intet.

– Jag var snarare emot golf. Men när jag till slut stod där på Ängsbanans första tee frågade jag min tjej varför man skulle slå över parkeringen på hålet. Hon föreslog att jag skulle vända på mig och sikta mot fairway i stället. Så mycket golfare var jag då, vid 30 års ålder.

Ett grönt kort låg ändå inte alltför långt bort i tiden. Och efter de första fem sex åren tog intresset fart ordentligt. Det var då han kände hur längtan efter att piska den vita bollen på kortklippt grönt gräs började växa sig allt starkare under vinterhalvåret.

På gränsen till osunt
Att beskriva Timells nuvarande förhållande till golfen som hängivet vore något av en underdrift.

— Det är nog på gränsen till osunt. Fråga Therese hur det är på helgerna när jag följer Europatouren på förmiddagen och sedan USA-touren på kvällen — framför datorn eller vid tv:n. Jag är med hela tiden. Och så spelar jag gärna. Minst tre gånger i veckan under säsong.

Det är främst på banan som han har utvecklat sin lite yviga och rappa svingrörelse. I praktiken visar den sig också vara en effektiv naturprodukt. Efter tre hål är Timell två upp efter tre raka par där han också pryder protokollet med tre fairwayträffar samt två greenträffar. En liten öppning kan skönjas på fyran där jag lägger mig på greenen och Timell petar ner bollen i greenbunkern.

Men det blir bara en delning till slut.

Spelade squash på elitnivå
Den tunna och seniga kroppen har grymt mycket boll i sig. Kanske inte så oväntat eftersom Anders Timell kan blicka tillbaka på en elitkarriär i squash, där han som bäst var rankad sjua i Sverige. Svingen beskriver han också som en omvandlad dubbelbackhand.

– Det är samma rotation och drag igenom som i en golfsving. Fråga Ivan Lendl, han var ju också ganska duktig med sin dubbelbackhand fast på en annan nivå kanske. Att jag slår rätt långt för att vara så liten beror nog på att jag har bra timing. Bollträffen är också ganska stabil. Gärna med drivern i alla fall. Järnen är lite sämre. Då drar jag gärna lite mer med armarna.

Det visar sig redan på nästa hål där Timell drar bollen aningen långt uppför lutningen ovanför greenen. Efter mina tveksamma äventyr på hålet samt Anders stabila puttande från området utanför greenen, är övertaget ändå utökat och ytterligare ett par levererat.

– Mitt närspel är bra. Men inte så snyggt. Men jag får oftast bollen i hål på något konstigt sätt. Det är inte så skolat, och ser säkert lite sådär ut. Ligger jag utanför greenen så puttar jag helst. Förstår inte riktigt varför man ska göra det svårare än vad det är.

Började i garderoben
Utanför golfbanan och de mer eller mindre formaliserade uppdragen som kan sorteras in i mediafacket har Anders Timells yrkesliv till stor del handlat om service. Han klev in i restaurangbranschen genom att börja i restaurangen Tranans garderob vid 21 års ålder. Lite senare var han med och drev verksamheten för att därefter gå vidare till den nuvarande rollen som källarmästare på kända Stockholmskrogarna Riche och Teatergrillen – som båda ingår i krogimperiet Stureplansgruppen.

– Visst, jag gör budgetar och sitter i ledningsgruppen. Men jag är egentligen mest på golvet och tar hand om gästerna. Ser till att de sitter på rätt plats och att alla får plats som ska få plats. Det är mycket viktigare än vad man kan tro. Jag tar också emot bokningar och ser bara till att allting flyter på.

Med hänsyn till denna bakgrund, vad tycker du att svenska golfklubbar kan förbättra när det gäller att ge service till medlemmar och gäster?
– Det är viktigt att ha en person som är på klubben jämt. En klubbdirektör som inte bara är på sitt rum och vänder papper, utan är bland medlemmarna och lär känna dem. Det ska finnas en närvaro bland alla som jobbar där. Folk ska helt enkelt vara utåtriktade och veta vad service är. Det är så enkelt att skapa en konversation.

Steget mellan källarmästare och caddie var egentligen inte så långt under den där juliveckan förra året på Bro Hof. Anders skulle främst se till att kompisen och uppdragsgivaren Richard S Johnson mådde bra och hade en kul tävling på hemmaplan.

Vi behöver knappast skriva mer om hur det gick.

Anders anser att han främst drog en viktig lärdom av erfarenheten.

– Caddieyrket är ett skitgöra. Att flänga runt sådär från plats till plats. Jag hade en enorm förmån att vara med och vinna. Men vi hade lika gärna kunnat gå där bak och kriga om 50-platsen. Marginalerna är så grymt små. Jag fick i alla fall en stor respekt för dem som åker runt på touren. Fast det roligaste med Richard är att han har en hybridklubba som han kallar för järntrea. Vi började nästan bråka om det ute på banan. Du slår ingen järntrea – det är en hybrid, fick jag påpeka flera gånger.

Timell kontrollerade
Vi skakar hand på sjätte hålets green. Matchen är över.

Det var aldrig ens spännande, för att återanvända en unken sportklyscha.
Timell kontrollerade tillställningen med klinisk precision, och funderade redan på vad temperaturen skulle bli under morgondagens inplanerade rond när vi promenerar mot nästa tee.

Men det finns en fråga som måste ställas innan vi skiljs åt. En fråga som säkerligen flera läsare grunnat på när de sugit in bilderna som omger denna text.

Du, vem tusan är egentligen Anders Timell?
– Det är en bra fråga. Jag är en 45-åring med en tonårings hjärna. Som också tycker att det är kul att vara med där det händer. Jag är kanske lite för bekräftelsetörstande. Men numer vet jag om det. Förut förstod jag inte vad det berodde på. Jag inser i alla fall att det kan gå överstyr ibland.

Går det så långt att du tröttnar på dig själv nångång?
– Ja, verkligen. Man blir lite av en åsiktsmaskin ibland. Då blir man inte trovärdig. Till slut kommer ingen att reagera när jag tycker någonting.

Hur hanterar du det?
– Det kan yttra sig i ångest tyvärr. Speciellt när man gör sig rolig på någon annans bekostnad. Det kanske är kul i fem minuter, men sabbar i längden både för mig eller personen jag gör det emot. Och det gör ondare än vad många andra kan tro. Jag sa en taskig grej om Michael Jonzon på radion som hela hans familj tog illa upp av. Jag träffade dem under Scandinavian Masters, och man inser då att det är riktiga människor som man kan göra illa. Sånt känns.

Vi skiljs åt utanför klubbhuset.

Om några timmar väntar jobbet på Teatergrillen. Det är ännu en kväll där källarmästaren och mångsysslaren Anders Timell ska se till att gäster och personal får en bra kväll innanför restaurangens väggar.