Golfregler kan vara snåriga för vanliga motionsgolfare, men även spelare av yttersta världsklass kan trassla till det för sig. För trots att de har möjlighet till domarhjälp drar de ibland på sig onödiga pliktslag och till och med diskvalifikation. Här är några situationer från året som gått.
BJÖRN RÄDDAD I SINGAPORE (Barclay Open)
I Singapore spelar man nattgolf och har därför installerat belysning på vissa hål. Den andra dagen på 18:e hålet, som var Thomas Björns sista hål, slår han en boll som han ser träffar en belysningsledning som hänger ovanför fairway. Enligt de lokala reglerna för tävlingen måste ett sådant slag annulleras och slås om. Björn fortsätter emellertid att spela bollen och kommer fram till green när händelsen uppmärksammas.
Thomas Waldenstedt, domaren som är närmast, kör i full karriär för nu gäller det att hindra Björn från att lämna 18:e hålet. Sista biten får han testa konditionen genom en rask språngmarsch då djupa vattenkanaler begränsar golfbilens framfart. Något förvånade undrar gruppen på green vad som står på. Björn har redan hålat ut men står kvar och väntar på att övriga spelare ska avsluta för att sedan få tacka för ronden.
Domaren tar Björn i bilen och kör tillbaka till platsen där slaget som träffade ledningen slogs ifrån. Björn får nu droppa en boll där och spela om resten av hålet. Han får två slags plikt men slagen på den ”annullerade” bollen räknas inte.
Kommentar: Vad hände egentligen? När bollen träffade ledningen hamnade den på en plats som spelaren inte skulle slå den ifrån (fel plats) eftersom slaget skulle annullerats. När spelaren ändå slår den därifrån spelar han från fel plats och i detta fall ansågs det vara ett allvarligt fel. Då måste spelaren rätta felet genom att spela en boll från rätt plats. Det vill säga från den plats han slog bollen som träffade ledningen.
Han måste rätta felet innan han slår ut på nästa hål eller om det är det sista hålet, säga till att han ska rätta felet innan han lämnar green, annars är han diskvalificerad.
Thomas Björn slapp, med minsta möjliga tidsmarginal, diskvalifikation och klarade också cutten, trots pliktslagen.
TACK OCH ADJÖ, SA JOHN!
Att tålamod inte är John Dalys starka sida är väl känt. Men ibland kostar det mer än det smakar. Andra dagen i Wien under Austrian Open på 15:e hålet, par 3, börjar han med att slå bollen till vattenhindret vid green och skickar sedan klubban samma väg. Han slår en ny boll, med en annan klubba, som hamnar i en ställning, ett så kallat tv-torn.
Utan att kalla på domare hämtar John bollen och droppar den (men med viss ”hjälp” av medtävlaren Jiménez) utanför ställningen på den närmaste plats, inte närmare hål, där han har fri sving för tornet och spelar sedan bollen.
På nästa hål kommer huvuddomaren Andy McFee och tar med sig Daly tillbaka och ber honom visa exakt var han droppade bollen, vilket John också gör. ”Tyvärr, du har droppat på fel plats men eftersom det inte är ett allvarligt fel så slipper du diskvalifikation och kan, med två slags plikt, fortsätta spelet”, säger McFee.
”I’m done”, säger Daly, tackar sina medtävlare, promenerar av banan och reser hem med fru och barn!
Kommentar: Vad gjorde Daly för fel? På tourtävlingar tillämpas den lokala regeln om tillfälliga oflyttbara hindrande föremål. Det vill säga resultattavlor, åskådarläktare och ställningar för tv-kameror som normalt inte finns på en golfbana. Spelaren får ta lättnad om han störs av eller har ett sådant i spellinjen. Men, när han gör det måste han först mäta ut en ”säkerhetsklubblängd” för att sedan droppa inom nästa, vilket Daly inte gjorde. Han droppade helt enkelt för nära tornet och spelade därför från fel plats.
LUFTMISS, ELLER INTE?
På 15:e tee, under sista ronden av Justine Timberlakes tävling på TPC Summeline i Las Vegas peggar Kevin Na upp bollen och startar baksvingen. Men i stället för att träffa bollen i framsvingen passerar klubban ovanför bollen som orörd ligger kvar på sin peg. Åskådarna och tv-tittarna tror inte sina ögon, gjorde han verkligen en luftmiss?
Han förklarade sedan för domaren att när han kände att slaget skulle bli fel, ändrade han med avsikt riktningen på klubban så att den inte skulle träffa bollen. Att hejda en nedsving eller ändra riktningen på den är oerhört svårt men Naa berättade att han tränat mycket på detta efter att ha sett Tiger Woods förmåga att kunna stanna av svingen.
Kommentar: En nybliven golfare hade nog inte kommit undan med att inte räkna detta som ett slag då nybörjarens primära mål knappast är att undvika att träffa bollen med klubban, men det fanns absolut ingen anledning att betvivla Naas förklaring. Varför? Reglerna säger att ett slag är en framåtriktad rörelse i avsikt att träffa bollen med klubbhuvudet. Kevin Na hade inte den avsikten. Han vann förresten tävlingen.
GIFTIGA BJÖRNBÄR I HOLLAND
På magnifika Noordwijkse Golf Club leder danska Kring Lorentzen amatörernas dam-EM när hon sista dagen, på det långa 14:e hålet, slår sin boll till ruffen bland björnbärsrevor. Utan att tänka sig för lyfter hon undan en björnbärsreva som fortfarande sitter fast i marken och slår sedan. Det kostade henne två pliktslag och troligtvis även titeln som europamästare. ”Jag hade ingen aning om att den satt fast. Men en sak är säker, det misstaget kommer jag aldrig i livet att göra om igen”, sa den 21-åriga danskan.
Kommentar: Kring hade kunnat undvika plikten om hennes enda avsikt med att flytta revan hade varit att kontrollera om den satt fast eller om den var ett löst naturföremål och, om den satt fast, lägga tillbaka revan i sitt ursprungliga läge. Nu bröt hon mot Regel 13-2 genom att förbättra bollens läge.
Nästan på dagen 19 år tidigare under Heineken Dutch Open på samma bana förlorade Mike McLean titeln när han på 11:e hålet sista dagen gjorde exakt samma misstag, vilket också tydligt syntes i tv. Som vinnare lämnade han 18:e green men fick, när han ska lämna in scorekortet, reda på att han måste lägga två pliktslag till scoren, och rasade i resultatlistan.
Så se upp för björnbärssnår och revor när ni spelar denna fantastiska bana på Hollands västkust.
KONSTEN ATT TRASSLA TILL DET
Under andra ronden av damernas British Open på Carnoustie har Angela Stanford just slagit sitt andra slag mot 18:e hålets green. Det var ett dåligt slag och det såg ut som hennes boll riskerade att hamna out of bounds då den rullade mot stängslet på vänster sida som begränsar banan.
BBC hade en kameraman precis intill så bilden visade att bollen inte var out utan låg på banan med någon centimeter tillgodo och, med lite god vilja, spelbar.
När Angela kommer fram till stängslet visas bollen återigen i bild men har på något mirakulöst sätt flyttat på sig (läs ”hjälpande” åskådare som trott att bollen var out) och ligger nu längre in på banan men framför en av stängslets stolpar som gör det omöjligt att få någon som helst baksving.
Domare anländer, så även en tv-kommentator som kommer springande då han i sin monitor sett ”precis” var bollen låg. Efter mycket diskussion och dividerande om bollens exakta läge enas man om punkten. Domaren säger till Angela att återplacera bollen där, vilket hon gör och blir upplyst om att bollen nu är i spel. Men den punkten, som observanta tv-tittare kan se, visar sig vara fel och bollen har nu fått ett tredje läge, någonstans mitt emellan det ursprungliga och utsparkade.
Här börjar situationen bli minst sagt absurd då någon påpekar att när Stanford såg en funktionär eller åskådare vinka i närheten av där hennes boll borde hamnat, så trodde hon att detta betydde att bollen var out och droppade därför en ny boll och spelade mot green. Motvilligt erkänner Stanford att hon inte sagt att det var en provisorisk innan hon slog den.
Kommentar: Stanford hade satt en ny boll i spel genom att inte säga att det var en provisorisk boll. Hela den omständliga och tidskrävande proceduren med bollen som inte gällde var lite som en titel av Shakespeare; ”Mycket väsen för ingenting”.
