Får en kick av att hjälpa andra

På pappret är det en tillbakalutad sällskapsmatch över nio hål som väntar. Men i andra ringhörnan finns en person som lever och andas golf ur ett prestationsutvecklande idrottsperspektiv.

Jag har redan bilden klar för mig vad som väntar när vi går på den betongbelagda vägen för golfbilar upp mot tionde hålets utslag på spanska Arcos Gardens. Strikt metodiska rutiner inför varje slag. Banguide och avstånd som noga kommer att stegas in från närliggande sprinklerlock. Kanske luftas också ett scorekort med en extra kolumn för kompletterande statistik.

Royal County Down
 Fördomarna krossas dock innan den första bollen ens peggats upp.
Antalet inrepeterade förberedelser visar sig vara noll och intet hos Swedish Golf Teams head coach. Katarina Vangdal sätter bara ned sin bag, som pryds av klubbemblemet för den nordirländska linkspärlan Royal County Down, och börjar trevande improvisera fram känslan i en låg draw.
För mitt fiskande efter att få några slag till godo duckar hon vant. I stället kliver Katarina Vangdal upp på gul tee. Det blir visserligen mer hook än draw i slaget när det piper i väg mot träden på vänster sida av fairway. Men det är ändå en öppning som speglar den instinktiva approach som präglar hennes egen golf.
– Min största styrka när jag tävlade var nog att jag egentligen inte visste vad jag gjorde. Jag bara körde och var helt orädd. Någon gång fick jag ett häfte som förklarade bollflyktslagarna. Jag hade ingen aning om det själv. Och så var jag ganska bra på att putta, förklarar hon.

Det är ingen slump att vi spelar matchen på Arcos Gardens. Anläggningen i sydvästra Spanien är i dag fast hållplats för ett antal europeiska landslag. Här handlar det inte om att hitta plats på en ledig övningsgreen — utan snarare att besluta om du vill tämja stroket på Bermuda- eller krypvensgräs.

Ledigt från lägret
När jag anländer har Katarina tagit några lediga timmar från veckans pågående landslagsläger. Det har inte gått många månader sedan hon bärgade Golfsveriges absolut tyngsta coachingjobb. Några år på damernas Europatour i början av 1990-talet räckte för att Katarina skulle inse att hjärtat klappade hårdast för att lära ut spelet till andra golfare.
Meritlistan som tränare sveper över olika positioner på svenska och norska golfklubbar samt landslagen för flickor och damer. De senaste åren har hon också arbetat nära spelare som Anna Nordqvist och Pernilla Lindberg i Annika Sörenstams proffsstall TEAM Annika.
Men nu finns Katarina åter inom ramarna för Svenska Golfförbundets landslagsverksamhet — och i fronten för den satsning som inletts mot OS i Rio 2016.
– Att arbeta mer aktivt med våra bästa professionella spelare är en sak som tilltalar mig. Inte minst för att kunna hjälpa dem sprida sin kunskap till yngre lovande spelare.

Började på Finspång
I början av vår match är det kanske ren artighet som får henne att hålla tillbaka inslagen i spelet som en gång i tiden drog in någon krona på hög internationell nivå. Även om längdkontrollen med järnen inte kommer igång fullt ut är Katarina riktigt stark från tee. På Arcos luriga greener får vi båda problem med att anpassa puttningen efter gräsets växtriktning. Men när den värsta vinterrosten skakats av kopplar hon ett stabilt grepp om tillställningen.
Katarina upptäckte golfen som 13-åring på Finspångs dåvarande niohålsbana. Innan dess dominerades timmarna utanför skolan av bordtennis, där hon som bäst rankades bland de tio bästa i Sverige inom sin åldersgrupp.
Några år senare segrade hon i dåvarande rikstävlingen Colgate Cup och plockades därefter upp i den första upplagan av flicklandslaget.
– Jag hade ganska lätt för golf och lärde mig mycket på egen hand i början. Efter ett tag kom en instruktör till klubben varje lördag. Det kändes som julafton när han visade hur man skulle stå och greppa klubban.

Caddie på touren
Hon hittade själv samma kall i tränarrollen redan under åren ute på touren. Det räckte med att gå caddie till en spelarkollega under en tävling för att suget efter att hjälpa andra att utvecklas inom golfen skulle väckas på allvar. Under de tomma veckorna i kalendern för damernas Europatour påbörjades utbildningen till tränare. Det var därefter bara en tidsfråga innan hon skulle lämna Laura Davies och de andra åt sitt öde för att kunna anamma sin nya yrkesroll fullt ut.
– Jag tycker att det är väldigt kul att ge instruktion och hjälpa elever att utvecklas och bli bättre. Att se skillnaden och uppfatta hur de tar sig an olika saker. Och det gäller spelare på alla nivåer. Vissa vill kanske helst bara jobba med elit om de fick välja, men för mig är det stimulerande att kunna bidra till att alla typer av golfare kan bli bättre.
Tittar man närmare på det handgripliga arbetet med spelarna i landslagen lutar sig Katarina och staben av coacher mot en idrottsvetenskaplig grund, med återkommande tester och analyser av teknik och fysik. Mätbara fakta är en klart viktig del i hennes övergripande syn på golfträning — som delvis formats när hon arbetat med svenska förebilder som Pia Nilsson och Per-Arne Brostedt.
– Men det måste också finnas humor och glädje i det. Att kunna gå tillbaka till den där härliga känslan som fanns när man började med spelet och vara helt orädd inför slagen.

Du har nu arbetat som golftränare i över 18 år. Hur tror du att yrkesrollen kommer att förändras i framtiden?
– Jag tror att tränaren i dag som vill arbeta på en hög nivå behöver bred kompetens som innefattar andra saker än bara svingen. Även om det finns vissa som kommer att specialisera sig på närspel eller andra bitar av spelet så är det viktigt att förstå hela kedjan för att kunna hjälpa spelarna att bli så bra som möjligt.

Matchen lever med ett nödrop fram till sjunde hålet.
En sista offensiv tvingas fram på det femte hålet där siffrorna reduceras tack vare ett halvhyfsat inspel. Halvsvingen i medvinden på det efterföljande korthålet parkerar mig dock i bakkant av greenen med en obehaglig nedförsputt att jobba med. Katarina lägger sig rutinerat kort in på greenen och klarar av den något långa och trixiga tvåputten utan att blinka.
När hon lägger andraslaget vid greenkanten på dagens sjunde hål, ett par 5, samtidigt som jag kör en kostsam detour bland högersidans träd är det klart. Det blir till sist 3/2 till head coach Vangdal.
De lediga eftermiddagstimmarna under det pågående landslagslägret har ägnats åt en av de handfull ronder som hon räknar med att hinna med i år. Det återkommande besöket på Royal County Down, tillsammans med maken Lars — också golftränare — finns någonstans i horisonten.
Men fram till pärmarna på träningskalendern smällts ihop för sista gången är det andras golf och inte det egna spelet som prioriteras högst i Katarina Vangdals vardag.
– Just nu lever jag ganska intensivt med golfen. Vi pratar mycket golf hemma eftersom vi båda jobbar med det och är genuint intresserade av det. Drömmen vore att få åldras med spelet på St Cloud. Det är en mysig bana utanför Paris där man ser äldre herrar och damer gå med sina elvagnar, spelar lite bridge och njuter.