Basketstjärnan som håller i längden

Vår match har redan avslutats på hålet tidigare. Jonas Jerebko har med andra ord noll och intet att förlora uppe på nians tee. Den 208 centimeter långa kroppen påbörjar en lång och mjuk baksving som under ett kort ögonblick bromsas in på toppen. Den explosiva utväxlingen som följer är kort och gott enorm. Bollen stiger i en penetrerande båge mot den gråa sensommarhimlen.

Nästa gång vi ser hans Titleist ligger den i jämnhöjd med greenen. 350 meter längre fram. Ingen märkbar medvind eller extremt stenhård fairway har hjälpt till.

Det handlar bara om att Jonas Jerebko slår väldigt långt.

Eller vänta.

Vid närmare eftertanke slår han helt galet makalöst kolossalt långt.

När vi traskar ner på fairway frågar jag vad som fanns i skallen innan slaget påbörjades. Hur triggar han sig själv att kötta iväg bollen till ett annat postnummer? 

– Det går på ren känsla bara. Jag hade ingen svingtanke. Bara ”keep it simple”, säger han.

Sedan nästan tre år tillbaka möts motståndarna av samma fokuserade blick ute på planen i världens främsta basketliga. 24-åringen från Kinna uppdaterade den inhemska sporthistorien under juni 2009 då han draftades av Detroit Pistons. Några månader senare gjorde han NBA-debut med ett sex minuter långt inhopp i andra perioden mot Milwaukee Bucks.

Därefter rullade det på. Det blev en lyckad säsong som kröntes med en uttagning till NBA:s all star-lag för ligans bästa förstaårsspelare. Allting var bäddat för ännu ett starkt år där Jerebko skulle lyfta sig till nästa nivå. Men i träningsmatchen mot Miami Heat blev det bara sju minuters spel innan han lämnade arenan på kryckor. Hälsenan hade gått av och hela säsongen var därmed spolierad.

Foten är nu fullt återställd när vi hackar runt på Hooks GK under en sen söndagsmorgon. Han pratar ivrigt om hur genuint laddad han är inför sitt tredje år i NBA. Men i nuläget är Jerebko också ovetandes om att den segdragna konflikten mellan spelarfacket och ligan kommer att fördröja starten till strax innan årsskiftet 2011/2012 – och att hans blivande förlängda kontrakt med Detroit Pistons kommer att inbringa över 125 miljoner kronor under fyra år.

– När jag är på den högsta nivån man kan komma, vill man börja vinna och vara i ett vinnande lag. Man vill göra sig ett namn och vinna mästerskap. Det känns som att jag är på god väg att göra det. Jag fick en riktigt bra förstasäsong, och hade sedan lite otur under andra året med skadan. Men jag är inte gammal, bara 24 år, och har mycket spel framför mig. Nu ser jag fram emot att försöka gå så långt som möjligt i slutspel och sådana grejer. 

Han går i alla fall ganska långt på Hooks skogsbana tidigare under dagen när matchen sparkas igång. Tolvhandicapparen gör slarvsylta av det inledande par 5-hålet med en grym drive mitt i gatan, som följs upp med en komfortabel wedge mot greenen samt två enkla puttar.

Fram till det fjärde hålet leker han bara med mig. När vi står uppe på den upphöjda teen till det stabilt inbunkrade korthålet är Jerebko ett under par totalt, och tre upp i matchen.

Men oavsett vad hans nuvarande handicap säger är det ingen vanlig medelgolfare som står för motståndet. Golfen har funnits i Jerebkos liv sedan han var runt sju år gammal. Efter att det gröna kortet bärgades rasade han hyfsat kvickt ned i handicap under sommarloven som till stor del bestod av nötande på rangen och vid puttinggreenen samt 36 hål på hemmabanan. 

Jerebkos handicap bottnade på runt fem i 15-årsåldern. Sedan blev det basket för hela slanten.

Först 2010 blev det åter läge att plocka upp golfen.

– Svingen sitter ändå kvar eftersom jag började tidigt och spelade mycket då. Bollträffen och sådana grejer var svårare eftersom jag inte var van vid det. Men nu börjar det komma tillbaka, och det börjar bli roligare att spela. Och jag slår ju som sagt lite längre, vilket är kul.

Jerebko tror att det kommer att behövas lite mer träning på övriga delar om han ska nedåt på allvar igen. Men det är inte det primära målet just nu. Hemma i Detroit handlar det mer om att ha kul på banan och vinna ett och annat bet mot hockeyproffsen och golfpolarna Henrik Zetterberg och Niklas Kronwall. 

– Golfen har också hjälpt mig ganska mycket i basketen när jag varit skadad i och med att jag kommer ut och får gå. Nu är det ingen fara, men för tre till fyra månader sedan när jag precis började gå igen hjälpte det mig mycket att vara ute och spela. Både för att pigga upp vaden, men också för att få frisk luft och bara kunna tänka på annat.

Det är ofta på eftermiddagarna som ronderna kläms in. En typisk arbetsdag i Detroit lämnar det utrymmet efter förmiddagens fyspass samt följande 90 minuter på planen där en hel del skott- och dribblingsövningar betas av. Tre gånger i veckan åker han också in kvällstid för att skjuta några timmar till. Han praktiserar samma filosofi som förebilden Larry Bird, att kompensera sina svaga sidor i spelet med hårt och målmedvetet arbete.

– Ända sedan jag kom till USA har jag jobbat hårt på mitt skott. Medeldistans speciellt – en studs och komma upp och skjuta. Det är grejer som jag förbättrat väldigt mycket speciellt under senaste åren när jag haft mycket tid att lägga ner på just skottet. Det är också mer kyla på planen nu. Man vet vilka situationer som är värda att chansa i. Som i golf. I stället för att gå över träden, lägger jag fram bollen. Det är samma sak i basket. I stället för att använda en massa energi och springa fram och tillbaka vet jag vad som ska göras.

Det krävs inte lika tungt slit för att stänga matchen mellan oss. Även om undertecknad studsar tillbaka något är det tack och adjö när chippen för birdie på åttan roterar via hålkanten några decimeter ut på green. Jerebko tvåputtar enkelt för sitt par, och jag skakar därefter en hand av format större. Han tar bagen med de två tum förlängda Nike-klubborna och traskar vidare mot nästa hål. Det är inte den sista golfrundan han kommer att spela under sommarvistelsen i Sverige. Men inom några dagar ska Jerebko besöka sin gamla skola i Kinna för att missionera lite basket. 

– Basketen och golfen är lite i samma situation. Båda behöver bättre möjligheter för ungdomarna och bli mer tillgängliga. Fler basketplaner behövs och fler enklare banor där folk kan gå ut och ha kul utan krav på medlemskap.

Jerebko myser rejält i efterhand över den enorma driven på nionde hålet. Han hymlar inte med att han tycker att en rejäl satsning från tee är det roligaste som finns i golfen. Men vid sidan av fler eventuella 350-meters skott hägrar även en annan dröm, något längre fram vid horisonten.

– Jag skulle vilja åka till Skottland och spela. Men det är nog en grej när min karriär är över. Då kommer jag att få ganska mycket tid över för att spela golf. Och då blir det säkert läge att åka och spela på Old Course i St Andrews eller någon annan riktigt klassisk bana.