Vilken tee hade du tänkt spela? undrar Lennart när vi möts vid den första utslagsplatsen.
Hade vi fortfarande ordagrant följt de 13 regler som 1744 utarbetades av The Honorable Company of Edinburgh Golfers vore frågan egentligen överflödig.
Men under 1900-talets gryning började allt fler frångå metoden att slå ut bollen inom högst en klubblängd från föregående hål, vilket sedan i sin tur innebar att även Sverige senare anammade den europeiska praxis som utvecklats med vita, gula, blåa och röda teekulor.
På Vasatorps Tournament Course, som jag, Lennart och Stig, ska spela dagens rond på handlar valet om tee 67, 63, 60, 57, 51 eller 47.
Eftersom det är Stigs första runda för året enas vi snabbt om att tee 57 (5 675 meter) kanske är ett lämpligt alternativ.
Tre hyfsat fullvuxna män ställer sig därefter och slår ut från avståndet som egentligen kan räknas som blå tee – det vill säga elitdamernas tävlingstee.
Detta brukar inte vara en helt vanlig syn på den genomsnittliga klubben i dagens könsrollscementerade Golfsverige. Men nu är vi som sagt var utanför Helsingborg, och på Vasatorps GK.
– Vi brukar upplysa gäster som vill spela vanlig gul tee att en normal svensk bana egentligen är runt 5 600 meter, och nämna tee 57 som ett alternativ. Men det är egentligen motsvarigheten till blå tee hos oss. Och dit skulle de aldrig gått om vi använt just den färgen på kloten. Men jag tror att många får en mycket roligare runda från tee 57 i stället för att spela 60 eller 63, säger Mats Malmberg, golfansvarig på Vasatorp.
Under 2000-talet kom de första banorna med utökade teesystem döpta efter dess längder till Sverige i form av Hills GC, utanför Göteborg, och Sand GC, utanför Jönköping. Bakom dessa två skapelser återfanns den amerikanska arkitektduon Arthur Hills/Steve Forrest – samma byrå som för övrigt ritat Vasatorps TC.
När deras landsman och kollega Kyle Phillips skapade Links- och Lakes Course på PGA National utanför Malmö användes samma modell.
– Man får inte glömma bort att man i stor utsträckning måste ha 15-20-handicapparen i åtanke när banan ritas, eftersom det främst är denna kategori av spelare som kommer att utnyttja den. Samtidigt måste layouten hålla för spelare med helt andra slaglängder – både längre och kortare. På Lakes Course har vi sju olika teemarkeringar som är döpta efter hur långt de spelas. Vi gjorde precis samma sak nyligen på en bana i Abu Dhabi och jag tycker att det är ett bra koncept. Det ger fler möjlighet att avnjuta banan från ett avstånd som de verkligen är bekväma med, förklarar Kyle Phillips.
Att vara bekväm med ett avstånd innebär i arkitektens ögon att vi får en chans att spela in mot greenerna med klubbor som någorlunda motsvarar de tänkta slag som hålets övergripande strategi utformats efter. En mindre green som utformats för ett högt luftburet slag med en relativt kort järnklubba blir givetvis inte lika mottaglig för en lägre bollbana med mindre spinn samtidigt som en fairwaybunker ska kräva samma eftertanke oavsett utslagsplats.
Men detta skulle i praktiken innebära att vi, jag, Lennart och Stig, väljer att gå ifrån tre olika tees, eftersom vi slår olika långt och har olika handicap.
Och hur kul är det?
För medlemmar och greenfeegäster prioriteras ofta den sociala aspekten före spelupplevelsen. Även om Vasatorp utarbetat rekommendationer för vilka tees olika handicapgrupper i första hand bör välja ser Mats Malmberg också positiva effekter i att en man med hcp 12 skulle prova 63, eller att en dam med hcp 5 dam kliver fram till 47.
– Målet är också att komma ifrån att alltid spela från samma tee. Och det är betydligt enklare att få golfare att göra det om man inte använder de gamla beprövade färgerna gul och röd. Slopesystemet bygger trots allt på att man får ett antal slag som ska passa förmågan från den tee man väljer, och inte att förpassa män och kvinnor till samma utslagsplatser. Visst, här är det många som spelar en kortare tee än vad de hade gjort annars. Men exempelvis kan vår onsdagsgolf blanda och ge ganska rejält genom att ibland välja tee 63 och en annan gång tee 57. Och det är roligt. Det är så det ska vara eftersom banor upplevs olika från olika tees.
Pratar vi herrgolf är 300 meter en drive och någon slags wedge för ett antal män. Men också ett tillräckligt avstånd för att skapa en märkbar skillnad på en bana när man sprider ut det över 18 hål. Åtminstone i teorin, visar det sig på TC – som jag också spelat från tee 60 vid ett tidigare besök. Exempelvis är bunkrarna till vänster på nian inte i spel för mig från tee 57, om jag nu inte envisats med att dra en halvstrypt trött hook mot ruffen ovanför dem.
Och att det nu 235 meter långa hål 8 kommer inom räckhåll för drivern resulterar inte direkt i en eagle, utan snarare i två bortvevade Titleist.
Fast kul har vi ändå. Jag, Lennart och Stig.
Det är inte bara nya banor som väljer att frångå modellen med traditionella teefärger. Halmstad Golfklubb skiftade färg på teekulorna för några år sedan då gul ändrades till brons och röd blev guld. Utanför Stockholm är Österhaninge GK och Österåkers GK exempel på två klubbar som under detta år övergått till så kallade siffertees.
– Vi kände att herrarna hade problem på Västerled som spelades ganska lång från gul. Från röd tee var den av normallängd om man räknar i meter men med hänsyn till banans svåra greenområden var det också för tufft för många av damerna. Vi ville göra därför göra någonting som ger spelaren möjlighet att välja tee efter dagsform, och inte vara fast i att herrar spelar gul och damer spelar röd, säger Claes Grönberg, vd/klubbchef på Österåkers GK.
Västerleds nya tee 56 blev 200 meter kortare än tidigare gul tee. Den som söker en mer krävande utmaning kan i stället välja mellan att kliva bak på tee 60, eller ta sig an en EM-tee på 6 324 meter – som öppnades i samband med att klubben stod värd för Lag-EM herrar.
– Vi drog ut banan i båda ändar. Där bak blev den 200 meter längre medan teen längst fram är runt 300 meter kortare. Det handlar om att sex hål har minskats med ungefär 50 meter vardera. Blir det inte trevligt för damerna att spela Västerled kommer också många herrar att avstå från att spela här, säger Grönberg.
Att lägga om banans teesystem medför naturligtvis kostnader. Det kan röra sig om allt mellan tiotals miljoner om ett stort antal nya utslagsplatser ska uppföras, och en mindre utgiftspost för ett antal nya teemarkeringar. På Österåker utfördes arbetet till stor del inom den egna organisationen. Medan Claes och banchefen Magnus Ljungman översåg teeplaceringarna byggdes de nya utslagsplatserna av befintlig banpersonal.
– Vi har inte råd att bygga om så att vi får fem olika teeytor på varje hål. I stället utgick jag och Magnus från den längd som vi trodde att medelgolfherren skulle spela ifrån, 56, och tittade på hur dessa kunde placeras ut. I vissa fall så delar de tees med 52 och i många fall ligger de kvar på platsen för tidigare gul tee. På andra platser kanske de delar med tee 56. Men totalt blev investeringen relativt liten. Ser man till våra nya främre tees kostade dessa runt 100 000 kronor totalt, konstaterar Claes Grönberg.
Även om rubriken som pryder detta reportage kan tas med en nypa salt tyder mycket på att vi får se fler siffertees på svensk mark framöver. För banor med en layout som är tillräckligt speltekniskt intressant är nya teesystem både ett sätt för att stärka eller mildra utmaningsgraden för olika kategorier av spelare. Men det finns också de som förespråkar andra lösningar. Exempelvis genom att sluta cirkeln och blicka mot den ursprungliga regel som myntades av herrarna i Edinburgh 1744.
Den amerikanska arkitekten Tom Doak är inne på denna linje, och skulle helst se att teemarkeringarna i vissa fall slopades helt och hållet, vilket han själv gjorde på banan Ballyneal i Colorado.
– Jag har diskuterat en del med mina medarbetare om markeringarna verkligen behövs eftersom vi ofta spelar match på våra banor innan de öppnat. Egentligen tror jag att teemarkeringar främst används av två rationella skäl. Det är för att greenkeepern kan sprida slitaget av utslagsplatserna, och för att banan kan värderas för att vara handicapgrundande.
Jag tackar Lennart och Stig för ronden vid 18:e hålets green. Några hundra meter ifrån oss står en boll med andra spelare som ska ut på TC. Nyfiket vänder jag mig om för att se vilken tee de traskar fram till.
