BÅSTAD, Nya banan
HÅL: 14. PAR: 5. LÄNGD: 470/405 METER.
En mulen septemberhimmel med osynkroniserade regnstänk omringade Båstads fairways. Tomas Tedvik lirade en utbytestävling när olyckan var framme på Nya banans 14:e hål.
Tomas, med bärbagen över ryggen, missade tredjeslaget och prickade den slingrande bäckens vänstra sida. Han bestämde sig för att gena över bäcken, trots att han var medveten om att småregnandet gjorde stenarna intill vattenhindret hala. Han hann knappt sätta ner vänsterfoten på den första stenen innan han trillade i.
Intet ont anande medspelare letade boll i ett skogsbryn och noterade därför inte att Tomas inte fick fäste med fötterna på den dyiga bottnen och att han snabbt hade vatten i ansiktshöjd. Han låg och kämpade för sitt liv samtidigt som den vattenfyllda golfbagen betvingade hans kropp bakåt.
”Det var en fråga om sekunder när jag till slut lyckades få min kropp i balans och därefter kunde kravla mig upp ur bäcken”, berättar Tomas.
Väl uppe på torra land beslutade han sig sedan för att hoppa i igen, i jakten på den förlorade bollen. Han hittade den, gjorde tio armhävningar för att få igång cirkulationen, droppade bollen, slog in den på green samt sänkte en tiometersputt för en poäng.
”För övrigt den enda putt som gick i den dagen”, konstaterade han.
ULLNA
HÅL: 3. PAR: 3. LÄNGD: 125/100 METER.
När Sven Tumba 1979 gjorde klart routingen av Ullna Golf Club insåg han det prekära läget. Han hade bara fått plats med 17 hål…
En natt vaknade sonen Tommie, då 17 år, raklång och yrvaken men med en lösning i huvudet. Han for upp ur sängen, sprang in till sin pappa och väckte honom. Tommie förklarade att de kunde korta hål två genom att flytta greenområdet bakåt, samt korta hål fyra något genom att flytta fram teeområdet. Detta för att ge plats åt ett spektakulärt par tre utan fairway och med en ö-green i Ullnasjön.
Hit kom en dag Lee Trevino för att spela pro-am. Han höll i en järnsjua när en av hans spelpartners högtidligt förklarade för övriga i bollen att han alltid slog järnåtta. Trevino tittade på honom – tog upp en sandwedge och satte upp den nära pinnen. Sedan slog han en järntrea och satte upp den ännu närmare pinnen.
”It doesn’t matter what club you hit – it’s the result that counts”, kommenterade Trevino.
Hål tre blev sedermera Ullnas signaturhål och har av Golf World rankats bland topp 500 i världen.
FUNÄSDALEN
HÅL: 1. PAR: 5. LÄNGD: 435/370 METER.
Hört talas om Tevån? I Ljusnedal går ån under benämningen ”Golfströmmen”, trots att den inte är mer än cirka 15 meter bred.
”Grunden för all problematik är sannolikt att marken på andra sidan ån upplevs som en vägg och att utslagen är för korta och att andraslaget får utföras i nedförsläge. Bollantalet i ån efter invigningen 1973 är vid det här laget astronomiskt stort”, säger Mats Widén, minnesgod medlem i Funäsdalen.
Trots att över 30 år har passerat glömmer han inte den tyska greenfeespelare som blötlagde sin score redan på det första hålet. När tysken genomförde sin första dropp plockade han högtidligt upp en ny boll – en exklusiv Dunlop 65 i papper. Sedan slog han i ån igen. Och igen.
”Ingen sinnesrörelse syntes vid droppen. Endast en sak visade möjlig irritation, han stoppade denna gång inte ned papperet utan lät det falla till marken. I ån igen och ytterligare en dropp. Då med papperet kastat ifrån sig och fjärde bollen i ån”, minns Mats Widén.
Enligt honom gav tysken intryck av att vara lik den spelare som PG Wodehouse skrev om, som slog bollar i ett vattenhinder med samma stoiska lugn som gamla sjöfarare visade när de kastade pärlor och andra gåvor i havet som offer till havsgudarna för att dessa skulle skydda kommande seglats från olycka och besvärligheter.
Tysken satte punkt för hålet genom att helt sonika gå över bron, droppa en ny pappersboll på andra sidan ån och sedan fortsätta spelet på ett, tja, värdigare sätt.
KALMAR, Gamla banan
HÅL: 1. PAR: 3. LÄNGD: 134/118 METER.
Bakom vindrutetorkarens pendel passerade charmiga landsortsvillor i samhällen som ännu inte vaknat. När elitjunioren efter 28 mil tagit sig fram – från Finspång till Kalmar – hade fjärilarna bosatt sig i magen.
Dagen till ära stod en 36 håls scratchtävling på agendan, och banchefen hade placerat back tee långt bak där viken från Kalmar sund gick in bakom utslagsplatsen. Med tanke på att klubbhuset dessutom låg nära hade junioren förmodligen en känsla av att hela klubbens medlemskår stod bakom fönstren och följde hans procedurer.
Den unge gästen gjorde sig redo att slå sitt första slag i tävlingen. På rutinartat manér gick han bakom bollen för att ta ut slaglinjen. Problemet var bara det att han tog ett steg för mycket – och ramlade baklänges ner i plurret…
Inte bara tävlande juniorer har vattenskräck på Kalmars starthål. Ett äldre golfgäng på klubben har sedan flera år tillbaka spelat en tävling på midsommardagen. Sällskapets officiella regel? Obegränsat antal pilsnerbollar på första tee. Sedan kan spelet börja.
RINGENÄS, Röd slinga
HÅL: 9. PAR: 3. LÄNGD:125/110 METER.
Det var seriespel för H55-lagen. Solen brann från öppen himmel men vinden tryckte på från havet och försvårade inspelsattackerna. När nio hål var spelade kände sig Jan trött och en smula luttrad efter två timmars envist kämpande i blåsten. Han ställde sin bag en bit från vattnet men glömde att lägga i bromsen på sin trehjuliga vagn.
Samtidigt som han omsorgsfullt klickade på lite senap och ketchup på kioskkorven hörde han skrattsalvorna växa sig starkare bakom honom. När han vände blicken såg han en klunga med skrattande golfare som tittade på en sjunkande bag.
”Vem äger bagen?” frågade någon.
”Det gör jag”, svarade Jan medan han i maklig takt knaprade vidare på korven.
Bagen flöt ut till mitten av dammen innan den sjönk som ett förlist skepp. Allt till klangerna av en stor jubelorkan.
KUNGSÄNGEN, Kings course
HÅL: 7. PAR: 3. LÄNGD: 141/90 METER.
Golfhål väcker känslor. Korthål vid vatten framkallar åsikter. Särskilt när ens egen boll hamnat i drickat och man tvingas genomföra en emotionell resa mot bästa möjliga droppruta.
På Kungsängens sjunde hål hängde under många år baddräkter på tallen till vänster om vägen på väg fram mot green. Golfare uppmanades då att skriva kommentarer om hålet och simmandes lägga förslaget i Anders Forsbrands brevlåda – som stod placerad på den lilla ön.
I dag fungerar dammen som odling av kräftor. Man kan boka Kräftgolf, där man först riggar burarna, därefter spelar golf, sedan fiskar upp kräftorna och så till sist avslutar med kräftskiva i restaurangen.
Niclas Fasth var inte särskilt sugen på kräftor 2002. Då hade han segerkänning i Scandinavian Masters innan två bollar fraktades ned i plurret. Efter en diskussion med sin caddie, tillika kompis, insåg Fasth att caddien lämnat längden till flaggan med tron att de stod på en annan tee än vad som var aktuellt för dagen.
OMBERG
HÅL: 10. PAR: 4. LÄNGD: 344/287 METER.
1972 krattade Thommie Bergman vägen för NHL-drömmande svenskar, när han skrev på ett lukrativt kontrakt med Detroit Red Wings. Och apropå vingar, för fyra år sedan hade en av hans klubbor behövt någonting liknande.
I samband med ett besök på östgötska Omberg tappade han greppet om sin klubba som utan krusiduller sjönk till vattenhindrets botten på tian.
På visitkortet han lämnade till receptionen stod att han var spelaragent för Toronto Maple Leafs. Han sa att om man mot förmodan kunde fiska upp klubban så ville han ha den tillbaka. Klubban är fortfarande inte återfunnen.
STORA LUNDBY
HÅL: 17. PAR: 4. LÄNGD: 299/269 METER.
Hösten hade anlänt när Andrew, klubbens brittiske greenkeeper, beslutade sig för att snygga till kanterna runt sjön på det 17:e hålet. Då ingen lämplig maskin fanns till hands hängde han fast en klippare på en av traktorerna. Att åkdonet blev baktungt och svårmanövrerat insåg Andrew först när ekipaget drogs ut i sjön.
När bara centimeter återstod till taket lyckades den blöta greenkeepern ta sig ur traktorn och sätta sig på taket. Samtidigt hördes tonerna av Offenbachs ”Orfeus i underjorden”. Apparaturen till radion hade placerats högst upp, och kom därför inte i kontakt med vattnet.
Klubbens ståndaktiga krögare hade som princip att aldrig servera starköl före klockan 12.00, men gjorde här ett undantag.
Några veckor senare fick klubben ett sällsynt vykort från en greenfeegäst. Han tackade för besöket, för totalupplevelsen av en underbar bana, vackert väder samt att man arrangerat musik från botten av sjön på det 17:e hålet. Hur nu detta var möjligt…
BOKSKOGEN, Gamla banan
HÅL: 10. PAR: 3. LÄNGD: 126/92 METER.
En trevlig förmiddag hade fortlöpt i midsommartävlingens tecken. Gun och Gunnar Nilsson hade spelat skaplig golf, åkt med lövad vagn till sillfrukosten och satt och nu och delade på en flaska vin i restaurangen, med varsin räkcocktail på tallrikarna efter avslutad tävling. Att ge sig ut på en ny runda kändes i detta läge självklart. När de senare spelade in på nian sa Gunnar till sin fru:
”Om jag inte slår över dammen på tian, så hivar jag i klubborna!”
De kom upp till tee och Gunnar slog bollen i vattnet utan att avge ett ljud. När de kom till böjen precis före green kommenterade Gun:
”Nå, hur blir det, eller är det bara prat som vanligt?”
Detta fick Gunnar att se rött. Han tog tag i bagen och slängde i allting.
I restaurangen följde instruktör Larsson, murare Lundgren och krögare Nerman händelserna genom glasfönstren. Dagen innan hade Janne Lundgren fyllt jämnt och fått ett set Ping-klubbor av sina kompisar. Gunnar rusade in i restaurangen, såg murare Lundgren och utbrast:
”Grattis Janne till dina nya klubbor, du får ett set av mig också, men de ligger i dammen. Du får själv hämta dem!”
Krögare Nerman och murare Lundgren gick ner till dammen och fiskade upp bagen med klubbor. Sedan hängde de upp varje sak på torkning på två gamla tvättlinor. När krögaren nästa morgon anlände till banan såg han en konstig figur stående i dammen, iklädd Kronans gamla badshorts och med en räfsa i näven. Det var Gunnar som draggade efter sin utrustning. Småleende lät krögaren honom våndas. Till sist kunde han inte hålla sig, utan gick ner och kallade på Gunnar:
”Är det dom du letat efter?” frågade krögaren och pekade på den nu torkade utrustningen.
Efter episoden syntes inte golffantasten Gunnar på klubben under resterande del av säsongen.
FÅGELBRO
HÅL: 17. PAR: 5. LÄNGD: 416/358 METER.
”Hoppet är den sjukliga tron på att det omöjliga kommer att ske”, skrev den amerikanske författaren Henry Louis Mencken.
”Men det är aldrig för sent att ge upp”, kontrar optimisten.
Vi är osäkra på om Lars Tigerberg såg möjligheter eller bara hindret när han från sin plats på tee bevittnade hur hans boll störtdök ner i vattnet. Men nog bevisade han att trägen vinner. Fågelbros dåvarande klubbdirektör droppade nämligen bollen och skickade den rakt i kopp. Eagle – med ett slags plikt!
FRÖSÅKER
HÅL: 10. PAR: 4. LÄNGD: 334/259 METER.
Först när smörgåsarna, påläggen och juicen stod framdukade på frukostbordet insåg banpersonalen att den vikarierande sommarbetaren saknades. Året var 1989 och ynglingen hade fått förtroendet att testköra den splitternya greenklipparen Toro.
En av banarbetarna skickades ut på banan i syfte att spåra den frånvarande gossen. När han kom till tian flöt ett stort antal korgar runt i dammen, och i kanten låg en genomdränkt och smått chockad sommarjobbare. Med hjälp av en grävskopa fiskade banchefen upp den nya greenklipparen från tre meters djup.
Därefter döptes hålet till U137 bland banpersonalen.
SURAHAMMAR
HÅL: 4. PAR: 5. LÄNGD: 440/360 METER.
Efter tre spelade hål hade den gode herrn värmt upp kropp och leder. Den kyliga vårmorgonen som lämnat avtryck i svingen började sakta bli allt mer ljummen. Stärkt av ett skapligt utslag drevs herren av ambitionen att nå par 5-hålet på två slag. Han tog stansen och chansen och tog i för kung och fosterland. Den toppade bollen plumsade omgående men klubban singlade i en fin båge över vattnet och hamnade på en ö.
Utan att tveka plockade han av sig kläderna, simmade över på andra sidan och hämtade sin förlorade klubba. Därefter crawlade han tillbaka och klädde raskt på sig igen – som om ingenting hänt.
BROLLSTA
HÅL: 9. PAR: 4. LÄNGD: 292/249 METER.
Enligt ordspråket ligger ibland en hund begraven. Men i Hundsjön finns såvitt vi vet inga bortgångna vovsingar. Däremot loftade wedgar.
Peter Tedenbäck var tre under par när han kom till det på papperet enkla nionde hålet. Som scratchspelare såg han inga problem att gå för greenen. Klubbchef Tedenbäck var väl medveten om att det blott krävdes en carry på 219 meter för att träffa greenen med en torr boll. Han hade en ny birdie-ring i tanken innan bruset av en vattenploppande boll förstörde illusionen.
Peter gick till dropprutan och slog nästa boll i vattnet. Och nästa. Och nästa… Han kände att åtta håls slit var förgäves och hivade i ett spontant infall ner wedgen i Hundsjön.
”Det var grymt skönt, jag slapp ju leta efter den. Jag ångrade mig inte ett dugg”, säger Peter Tedenbäck i dag.
GÖTEBORG
HÅL: 10. PAR: 5. LÄNGD: 500/400 METER.
Vid en golftävling, sponsrad av ett stort båtföretag, placerades en sex meter lång motorbåt i sötvattensdammen nere vid Hovås tionde green. Båten skulle fungera som en reklampelare för båtmärket och sjösattes redan ett par dagar före tävlingen med bil och trailer.
En treboll med några äldre Hovåsspelare passerade tidigt en förmiddag och undrade hur i jösse namn båten hade kommit dit. En av banarbetarna var i närheten och frågan ställdes till honom:
”Har ni inte sett James Bond-filmerna? Där ser man ofta hur snabba båtar i full fart far över hinder. Just denna båt flög över den gamla Säröbanans banvall häromdagen och vi söker nu efter ägaren. För här får den inte ligga!”, svarade han rappt.
BÄCKAVATTNET
HÅL: 12. PAR: 4. LÄNGD: 325/275 METER.
Morgonen hade grus i ögonen när fyrbollens äldste medlem lyfte drivern i hopp om att träffa tolvans daggbeklädda fairway. Men när den slicade bollen slutat flyga låg den olyckligt placerad intill den gamla skvaltkvarnen i bäcken mellan tolvan och femtonde.
Några minuter senare trängde ljudet av ett illvrål genom tystnadens bärande vägg. Ut från skogen sprang gubben i en väldig fart och med den fasta övertygelsen om att han hamnat i närkontakt med ett morgonspöke. Samtidigt såg medspelarna en vit skepnad dra ut mot fairway, för att sedan upplösas.
De mer spirituella hävdade efteråt att en vit dam jagat honom, samtidigt som realisterna påstod sig ha sett dimma som kom ur den kalla bäcken.
Några år senare fick en dam en annan ”nära döden-upplevelse” vid Fylleåns ringlande vattendrag. Damen trampade snett och bröt foten. I den påföljande fyrbollen kom en ortopedkirurg snabbt till undsättning. Denne ringde SOS Alarm, ställde en snabb diagnos och berättade för kollegorna på Halmstad lasarett vad de skulle förbereda sig på. De lyckliga omständigheterna fortsatte då ambulansföraren var golfare och exakt visste var tolvan låg, tog genvägen dit direkt och hämtade damen.
