Västerled har blivit West Course.
Nya tider innebär nya krav och nya utvecklade, välbyggda golfbanor.
Banarkitekt Christian Lundin och Henrik Stenson har skapat en modern, men samtidigt gammaldags bana, som på många sätt sticker ut i det svenska och skandinaviska golflandskapet.
West Course kommer att leverera en stark doft av golfhistoria och är en hyllning till golfarkitekturen med mängder av små blinkningar till hål och designlösningar hos några av de mästerverk som finns runt om i golfvärlden. Vissa detaljer är tydliga medan andra kräver ett vasst tränat golföga.
Låt oss leda er runt en av Sveriges mest spännande nya banor och presentera den tre hål i taget med hjälpa av banarkitekterna själva.
West Course kommer att vara en skarp kontrast till East Course (f.d. Öster by Stenson) i både layout och karaktär. Med inslag och inspiration från klassiska linksbanor och legendariska golfhål runt om i världen bjuder varje hål på nya strategiska utmaningar och möjligheter.
Många tees är integrerade i fairway, så kallade ribbon tees. Andra karaktärsdrag är banans enorma greenområden, de spetsiga sanddynerna och den vajande högruffen.
I väntan på invigning hösten 2026 tar vi med dig på en runda här och nu, hål för hål.
Mycket nöje!
Hål 1
Inspirerat av legendariska Road Hole på St Andrews, där en relativt liten greenbunker kan skapa stora problem. Ett utslag på rätt sida av fairway ger betydligt bättre vinkel för att komma åt hela greenen och en chans att attackera flaggan på inspelet.
Historia: The Road Hole Bunker kom till i slutet av 1800-talet när Old Tom Morris moderniserade Old Course. Bunkern har sedan dess varsamt förändrats med jämna mellanrum, bland annat efter The Open 2000 då många spelare ansåg att bunkern blivit för platt i botten. Bland de spelare som fallit offer för The Road Hole Bunker finns bland annat japanen Tommy Nakajima, som puttade sig ner i bunkern och sedan tog fem slag på sig för att komma upp under 1978-års The Open. Under sista ronden av The Open 2000 föll amerikanen David Duval från andra till delad elfteplats efter att ha behövt fyra slag för att ta sig ur The Road Hole Bunker.
Hål 2
Ett av banans signaturhål, där en gigantisk kyrkbänksbunker med referens till Oakmont Country Club flankerar högersidan och greenområdet är inramat av ett kullsystem där allt samlas in mot själva greenytan, en så kallad punchbowl.
Historia: The Church Pews ligger mellan hål 3 och hål 4 på Oakmont Country Club utanför Pittsburgh, Pennsylvania, USA. Bunkern är – som namnet antyder – avsedd att symbolisera rader i en kyrka och bestod från början av sex separata bunkrar. Anläggningens grundare Henry C. Fownes och hans son, William C. Fownes, byggde om bunkrarna mellan 1927 och 1935 och inspirationen tros ha hämtats från The Springhaven Club utanför Philadelphia som hade en liknande, dock något mindre, bunkerkonstruktion. The Springhaven Club ritades av Ida Dixon, en av golfhistoriens första kvinnliga arkitekter, redan 1904.
Hål 3
Ett relativt tufft hål i cape-stil med kraftiga avrinningsytor till vänster om både fairway och green. Ju längre vänster på fairway från tee, desto bättre inspelsvinkel … men det är även det mest riskabla vägvalet. Strategisk utmaning!
Historia: Clifftop är ett välkänt grepp inom golfarkitekturen där man vill tvinga spelaren att välja mellan pest eller kolera. Bland de mer kända banorna som använder detta grepp finns underbara Old Head utmed Atlantkusten på sydöstra Irland där kanske hål fyra sticker ut med sina stora symboliska röda flaggor till vänster om green. Ett pullat slag kan skicka bollen 60 meter nerför stupet till vänster. Bland Tourbanor finns elementet Clifftop frekvent bland annat på Pebble Beach där det åttonde hålet erbjuder den överlägset bästa linjen från tee så nära katastrofen på vänsterisdan som möjligt. Vågar man och lyckas så vinner man första pris, ett betydligt beskedligare slag in mot green.
