Efter 14 år som svensk förbundskapten i golf lämnar Katarina Vangdal sin post för att bli sportchef på Sveriges Olympiska Kommitté (SOK). Hennes ersättare fanns nära till hands och har redan avlastat henne när hon haft uppdrag hos SOK vid sidan av. Ola Lindgren, 47, har arbetat 19 år i olika roller inom landslaget och varit headcoach för herrlandslaget de senaste åren. Nu tar han över ansvaret för hela landslagsverksamheten – flickor, pojkar, damer och herrar – samt den övergripande elitutvecklingen i Sverige.
Vad gör en förbundskapten i golf?
– Min primära uppgift är att se till att den övergripande strategin följs. Det innebär att jag leder coacherna för de olika lagen och även coachar coacherna. Förutom personalansvar har jag också en administrativ roll och ansvarar för kontakten med andra aktörer, som Riksidrottsförbundet (RF) och SOK. Det är viktigt att poängtera att jag inte sitter på min kammare med stängd dörr och kokar ihop något på egen hand som sedan ska efterföljas. Det är ute på banorna och klubbarna idéerna föds – det är våra coacher, spelare, deras tränare och klubbar som kommer med idéer och planer. Vår styrka är ett välfungerande samarbetsklimat där landslaget, klubbar, distrikt, RIG, NIU, PGA med flera är inne på samma linje och inte drar åt olika håll.
Vad kommer du att vilja förändra?
– Vår styrka är också kontinuitet. Därför kan jag ses som ett tråkigt val, eftersom jag kommer att hålla fast vid samma linje som Katarina och det hon byggt upp – en grund som även lades av dem som var före henne. Det blir alltså inga omvälvande förändringar.
Vad är den största utmaningen?
– En spännande del av jobbet, som jag redan arbetat med tidigare, är omvärldsbevakning och analys. Vilken utveckling löser marknaden, och var behöver vi gå in med resurser? Vi var tidiga med att analysera spelar- och slagdata för att förbättra spelarutvecklingen, och det arbetet kommer jag nu att ta vidare i en ännu bredare skala.
Alla kommer inte med i landslagen, och alla som etablerar sig på tourerna har inte spelat i landslagen…
– … nej, och jag är den första att erkänna att vi aldrig kan göra en perfekt prognos. Ludvig Åberg var inte bäst i sin årskull under tonåren. Maja Stark och Linn Grant var knappt med i Fredriks (Wetterstrand) lag. Alexander Björk och Sebastian Söderberg var reserver – och inte ens första- och andraval. Därför är det viktigt att vi ger så många som möjligt chansen så länge som möjligt. Men någonstans måste vi dra en gräns, främst av resursskäl. Vi har idag ingen aning om varför de som anses vara bäst i tonåren sällan blir bäst som seniorer. Det finns faktiskt inte ett enda exempel på att någon som var bäst som junior också blivit bäst som proffs. Det är något jag som förbundskapten vill försöka förstå och få fram ett svar på.
En del ifrågasätter att en del av avgifterna till förbundet går till elitverksamheten. Vad är din kommentar till det?
– Golfförbundet har många olika verksamhetsområden, och en viss del av avgifterna går till elitverksamheten. Men den finansieras också från andra håll, exempelvis RF och SOK. Jag anser att förbundsledd elitverksamhet är en bra investering för svensk golf. Den skapar tillhörighet och engagemang, och det är viktigt att många pratar om spelare som Ludvig Åberg och vilken betydelse landslagsverksamheten haft för dem som gått hela vägen. De har fått värdefull utbildning, lärt sig resa och tävla på tuffa banor, och mött bättre motstånd tidigt. Vi insåg att vi varit dåliga på att följa med spelarna ut på touren – det har vi nu åtgärdat genom att tillsätta specifika roller för både nyblivna dam- och herrproffs.
