Göran Zachrisson var fascinerad av Bryson DeChambeau. Precis som de flesta av oss.
Men medan vi stirrade oss blinda på muskelmassan, hastighet på klubba och boll samt längden på driverskaftet såg Göran bortom alla siffror. För honom var det betydligt intressantare att bena ut vad som drev människan Bryson DeChambeaus att underkasta sig det han gjorde. Långt förbi att DeChambeau ville slå längre.
Att första vad och varför en person gör på ett visst sätt i en situation var Görans sätt att knivskarpt kunna fånga in och sätta ord på spelets innersta väsen.
Ett kall som sträckte sig betydligt längre än att ta sig an rollen som berättare och journalist.
Ett pussel på en miljard bitar som aldrig slutade att läggas.
Det första som mötte dig i hans hall i radhuset var hunden Gretas glada välkomnande. Men därefter ett par väl inkörda klubbor som alltid var redo att provsvingas i trädgården eller inomhus i fall någon fundering om rörelsen behövdes redas ut och placeras i ett sammanhang.
Trappan till vänster ledde ner till källarvåningen där travar med böcker, tidningar och dokument ofta konsulterades och djuplästes för att hitta samband långt bortom de rader som kommer upp om du googlar en viss spelares statistik.
Vem är du och var kommer du ifrån?
Två frågor där det inte finns något rätt eller fel svar men som alltid fanns där för att hjälpa honom att träffsäkert besvara varför en viss spelare hade en låg bollbana eller varför en arkitekt valt att rita många av sina hål med en viss typ av greener.
Det fanns också ett genuint patos innanför den gula lammullströjan från Royal Troon som han ofta använde. Göran Zachrisson hade hört och sett det mesta men brydde sig fortfarande om spelet golf på riktigt.
Förbund eller andra instanser kunde ibland göra någonting som i Görans ögon drog saker och ting i fel riktning. Då ventilerades frustrationen mer än gärna i ett uppeldat telefonsamtal eller två.
Vid något tillfälle försökte jag bromsa in honom en aning och sade: “Det är som det är just nu. Strunta i det här och gå ut med Greta”. Något jag trodde skulle mötas med en ännu mer bestämd utläggning om sakernas tillstånd.
Men det dröjde inte ens en halvsekund innan rösten i andra änden hade skiftat tonläge.
– Det har du rätt i. Det är ju det viktigaste av allt.
Nu sitter Gretas husse, som han alltid främst ville vara, någon annanstans och funderar på pausen i Cary Middlecoffs baksving. En tränare och vi andra skulle möjligen hävda att den lät höften laddas mer och därmed lättare fick över trycket till det främre benet.
I Göran Zachrissons värld bottnade den istället i att Middlecoff tidigare jobbat som tandläkare, och var van vid en extra paus för att låta amalgamet stelna.
Vem är du, vad har du gjort och var kommer du ifrån? Människan före siffrorna.
Hejdå och tack för allt, Göran!
