Har säsongen börjat bra för Ludvig Åberg?

Nej.

Har resultaten motsvarat våra – och förmodligen även hans egna – förväntningar?

Nej.

Bör vi vara oroliga?

Nej.

Ännu en mindre bra rond av Ludvig Åberg och kommentarsfälten fylls återigen av hårda domar och profetior av apokalyptisk karaktär – ”Det är över nu!”

Till att börja med har Åberg återigen haft en motig start på året som går att härleda till kroppsliga besvär. Återigen är det magen som strular när han befinner sig på amerikanska västkusten under årets första kvartal.
Där hoppas vi såklart att inget allvarligt gömmer sig bakom naveln.

Det påverkar naturligtvis spelet, förberedelserna och vardagen. I synnerhet för den som försöker utveckla alla delar av spelet som sker från det att bollen lämnar pegg. Det filas på svingen, närspelet och puttningen. Vi pratar inte om någon totalrenovering, utan om små detaljer som ska leda till jämnhet och bättre utdelning. I golf är det inte så enkelt – särskilt inte när flera beståndsdelar kräver uppmärksamhet samtidigt.

Åberg gör detta för att bli ännu bättre, och att det uppstår hack i maskineriet på vägen är inte alls märkligt.

Det som däremot är märkligt, intressant och imponerande är att den ”dålige” Åberg ändå är en riktigt vass spelare som, mitt i trevandet, lyckas göra många birdies – inte sällan flera i följd.

Säsongen är ung, men Åberg har gjort i snitt 5,13 birdies per runda. Det placerar honom delad 19:e med Ryan Fox. Tittar vi däremot på deras snittscorer finns det skäl att ändå glädjas.

Fox är 29:a på touren med 70,344 slag i justerad snittscore.
Åberg är 145:a (!) med 72,814 slag.

Varför är detta positivt?

Jo, trots att spelet hackar rejält (snittscoren) gör Åberg många birdies – ett tecken på att toppnivån fortfarande är skyhög. Det är nämligen betydligt svårare att prestera bra saker när allt annat går emot en.

En annan positiv sak är att järnspelet och inspelen, som överlag har hackat rejält, håller absolut världsklass när det väl klickar. Under tredje rundan i förra veckans AT&T Pebble Beach Pro-Am var Åberg näst bäst i fältet i strokes gained inspel (+3,57 slag), och sett över säsongsinledningen ligger han fyra när det gäller avstånd till hål vid inspel.

Historien rymmer flera exempel på spelare som varit världsklass i en del av spelet men mediokra – rent av svaga – i resten.

Åberg är inte ett sådant exempel. Han håller en hög nivå i alla delar, är som jämnast från tee och har potential att höja sig ytterligare genom hela bagen.

Så låt oss sänka förväntningarna och fokusera på det som faktiskt gör den dålige Åberg till en riktigt vass spelare.